Bläddra efter
Månad: mars 2017

Böcker till biologilärarna

Böcker till biologilärarna

Biologilärarna ska prata om alkohol och droger i några klasser. Till detta har de bett mig plocka fram texter från böcker som kan passa. Jag plockade ihop en hel hög med böcker om ämnet (det finns många skildringar där alkohol eller droger är inblandade). Till slut har jag bestämt mig för fem böcker där jag tycker det finns bra, ganska korta stycken som man kan högläsa och på så sätt sätta in elever i en handling, ett problem eller en känslostämning.

Böckerna jag valt ut till biologilärarna är:
Vikström, Spela falskt
Söderquist, Isvaken
Jensen, Drömmen som brast
Olin, Avhopparen,
Krog, Nattbuss 198

Tagen med storm

Tagen med storm

En av böckerna som beställdes på årets bokrea var Tusen och en chans av Annabel Pitcher. Den beställdes till Korsbackaskolans bibliotek. Jag tyckte om framsidan och handlingen verkade spännande. Det handlar om en tjej, Zoe(som egentligen heter något annat) som skriver brev till dödsdömd man i Usa. Hon har hittat mannen, Mr.Harris, på nätet och bestämmer sig för att det ska bli han som får läsa hennes historia. Han sitter i fängelse i väntan på att hans dom, dödsstraff, ska verkställas. Zoe har också mördat och skulden äter upp henne.
Boken är skriven i brevform och i ett ganska långsamt tempo, kapitel för kapitel, får man ta del av Zoes historia. Vem är det hon har mördat och varför?
Boken handlar om kärlek, svek och hemligheter. Det  är inte bara Zoe som bär skuld, något tynger även hennes mamma. På kvällarna kan Zoe höra sina föräldrar bråka och hon är rädd för att de ska skiljas.
Det är en mycket välskriven ungdomsbok, och jag tror att många högstadieelever kommer att få glädje av den. Vilken historia- läs den!
Annebel Pitcher har även skrivet Min syster är i tusen bitar. Den boken har jag ännu inte hunnit läsa, men där är på min lista. Efter att ha läst Tusen och chans så är mina förväntningar höga! Har du läst den?

            

Hästböcker

Hästböcker

Det är ganska många år sedan nu som vi semestrade på Gotland. Min yngsta dotter hade precis börjat läsa första delen i serien Rackastallet, Bara min av Linn Hallberg. Snart var boken utläst och det var bara att leta upp närmsta biblioteksfilial och gå in och låna nästa del. Så här fortsatte det nästa del lånades på ny filial osv tills alla fem delarna var utlästa och då var semestern slut. Som ni förstår var det inte mycket av Gotland som min dotter upplevde.
Kanske är det därför som serien finns kvar på skolbiblioteket där jag jobbar trots att den inte alltid varit så mycket utlånad under de senaste åren. Nu har böckerna hittat en ny läsare som ivrigt gått till hyllan för att låna del två, Egen häst. Till slut kom hon till mig och undrade varför den aldrig fanns inne. Genast reserverade vi den från ett av de andra skolbiblioteken och nu kändes väntan lång. En eftermiddag när jag skulle gå hem hörde jag mitt namn ropas över hela skolgården. Hade boken kommit och jag svarade med tummen upp. Nu ekade nästa fråga över gården, “När börjar du imorgon?

Och klockan åtta nästa morgon stod hon där och mötte upp mycket  nöjd och glad. Sådana stunder känns jobbet alldeles extra roligt.

I senaste numret av Bladen brinner, en alldeles underbar podd om barn och ungdomsböcker, ägnades en god stund till att hylla hästboken som genre. Lyssna gärna! På poddens webbplats finns dessutom en diger lista på hästböcker.

Resultatet av Rinnebäcksskolans Läsmaraton

Resultatet av Rinnebäcksskolans Läsmaraton

Nu har vi räknat ihop resultatet för Läsmaraton 2017. Totalt läste elever och lärare 373.538 minuter. Eleverna slog lärarna med hästlängder!!👏🏻👏🏻
Samtliga klasser nådde sitt klassmål, så på måndag efter lunch blir det glass🍦
5A läste mest och 5B kom på en andra plats, endast 28 minuter skilde dem åt!!
På fredagsförmiddagen samlades alla elever vid vår utescen och rektor Peter Westergård delade ut diplom till de elever som läst mest under Läsmaraton.
De elever som läst mest är:
Julia Gregor 3C
Fanni Lindstedt 6A
Matilda Jonsson 5B
Oliver Svensson Sundquist 5B
3B var med på Lilla aktuellt skola i fredags och berättade om Läsmaratonet, se länken nedan.
Bra kämpat allihopa😃👍🍦
Två finstämda bilderböcker

Två finstämda bilderböcker

När det gäller bilderböcker är jag jättekinkig med bilderna. Jag måste tycka om dem, annars går det liksom inte att läsa böckerna, bilderna tränger undan texten på något vis.
Nu har jag läst Martin Widmarks bok “Huset som vaknade” som Emila Dziubak har illustrerat med den äran! Hennes bilder är makalöst fina och förmedlar känslorna i texten på ett ljuvligt sätt!

Gubben Larson är gammal, frun har dött, barnen har flyttat hemifrån och huset är dammigt och smutsigt. Till och med katten har övergivit honom.
När boken börjar så går Larson igenom de smutsiga mörka rummen och tänker på lyckliga dagar när han släcker lamporna för att gå och lägga sig.
När han äntligen kommit till sängs så ringer det på dörren! Så sent! Så ohyfsat!
Det är grannpojken som behöver någon som kan passa hans blomma når han och familjen åker på semester, och plötsligt står Larson med en kruka i handen. Han ställer den på köksbordet och går upp för att lägga sig igen, men ångrar sig och går ner för att ge den lite vatten.
På morgonen har det skjutit upp ett litet skott! Då tänker Larson att det behövs vädras, och fönstren är ju jättesmutsiga, och så dammigt det är…Allt eftersom blomman växer vaknar huset, och Larson.

Den andra boken heter “Mina två filtar” och är skriven av Irena Kobald och Freya Blackwood som också illustrerat boken.
Den handlar om Lilla Hjulet som måste fly från sitt hemland, och hamnar i ett land som inte alls är som det hon är van vid. Liknelserna i texten är så fina, alla nya obegripliga ord beskrivs som ett kallt vattenfall, och det gamla vanda språket liknas vid en varm, mjuk filt.
En dag träffar Lilla Hjulet en flicka i parken som vill vara vän med henne, men även hennes ord är som det kalla vattenfallet, ända till flickan börjar ge Lilla Hjulet ord på det nya språket. Sakta men säkert så börjar Lilla Hjulet väva en ny filt, som snart känns lika bra som den gamla.

NO-undervisning via skönlitteratur

NO-undervisning via skönlitteratur

På Tolvåkerskolan går alla NO-lärarna Läslyftet. De deltar i modulen Främja elevers lärande i NO. Det är härliga och givande diskussioner om bl a undervisningsmetoder, språket i läroböcker, elevers sätt att uttrycka och förklara NO-texter mm varje onsdagsmorgon.

Nu har vi kommit till avsnittet “Naturvetenskapligt lärande genom djupläsning av skönlitteratur”. Vi började med att läsa och diskutera Mary Ingemansons text om hur man kan använda sig av skönlitterära texter i sin NO-undervisning. Mary Ingemanson har även skrivit boken Lärande genom skönlitteratur, boken tar upp lärande via skönlitteratur i alla ämnen.

Sedan kom det roliga när lärarna började planera sina lektioner utifrån en skönlitterär text! Vi hade många böcker med i rummet. Alla böcker har det gemensamt att det har med något stycke/kapitel med ett problem eller en händelse som man kan knyta an till ett naturvetenskapligt fenomen.

Lärarna tycker det är utmanande, lite svårt men också lyckat att ha en skönlitterär text som ingång till en lektion. Eleverna tyckte att det var “mysigt” att läraren läste högt för dem och någon klass tyckte lektionen blev riktigt spännande och kul.

De böcker som lärarna använde denna omgång var
Ellervik, Ond kemi
Paulsen, Yxan
Hamrin, Nobelfysik i vardagen
Skloot, Den odödliga Henrietta Lacks

Jag hoppas att vi nu kan jobba vidare med skönlitterära texter kopplat till NO-undervisning när NO-lärarna går vidare till nya områden.

Miras Martin av Anna Ehring

Miras Martin av Anna Ehring

Mira och Martin brukar träffas vid en koja i skogen. De har lekt tillsammans i flera år, men i skolan låtsas de inte riktigt om varandra. Miras känslor för Martin har förändrats och hon är kär. Hon vågar inte berätta det för någon, det känner hon bara skulle blir jobbigt. Hon har ytterligare en hemlighet och det är att hon avskyr strumphål. Det är värsta hon vet, och hon blir illamående bara hon tänker på det. I skolan är Mira mest med en tjej som heter Ina. Ina är ganska jobbig tycker Mira, men hon vägar inte säga nej när Ina frågar om de ska va. Säger man nej till Ina så blir hon sur och det är jobbigt tycker Mira. Miras föräldrar bor inte tillsammans. Hennes pappa bor två timmar bort med tåg och det tycker Mira också kan vara lite jobbigt. Hennes högsta önskan, näst efter att Martin  ska bli kär i henne, är att hennes föräldrar ska flytta ihop.
När Mira blir riktigt glad så tycker hon att det blir svårt att prata och hon kan liksom inte få ihop orden. Hon tycker att det känns som att hjärnan blir som ett surrande garnystan och alla ord bara rör ihop sig. Martin och några vänner till ska starta ett band och Rocky, en tjej som ska vara med i bandet, frågar Mira om hon vill vara med. Mira vill jättegärna, men då blir det så där jobbigt att prata. Efter en lång, lång stund får hon fram “-Jag vet inte….”fastän hon egentligen vill.
En dag kommer Martin rödgråten till skolan. Hans mamma har träffat en ny man och nu ska de flytta till Linköping!
Detta får ju bara inte hända! Hur ska det gå?

Det är inte alltid lätt att vara Mira, men åh, vilken rolig och härlig tjej hon är.
Full av idéer, energi och kärlek! Den var mycket, mycket bra och jag kan bara konstatera att den tog slut alldeles för fort! Jag skulle verkligen vilja läsa mer om Mira.
Det är en bok som jag tror att många mellanstadieelever kommer att få glädje av.
Har du ännu inte läst den så gör det!

Stackars pappa

Stackars pappa

Sissel är fem år och hennes storasyster ett år äldre. Deras föräldrar är skilda, sedan de var väldigt små och de är varannan helg hos sin pappa och hans tjej Maggan. Sissel älskar att rita och hon älskar sin pappa. Hennes pappa är väldigt snäll, men det är en sak som är konstig. Han är alltid pigg och glad på morgnarna, men jättetrött på kvällarna, när Sissel och Linn vill spela spel eller leka något. Pappa vill helst sitta och sova i soffan , med flickorna runt omkring sig.

En helg får inte systrarna åka till sin pappa. Han är sjuk säger mamma och skall vara ett tag på ett vårdhem för att bli frisk. Efter en månad får Sissel och Linn äntligen följa med Maggan och hälsa på sin pappa. Men det är väldigt konstigt det där vårdhemmet tycker Sissel., är det inte egentligen ett fängelse pappa hamnat på? Han får ju inte åka därifrån när han vill och det är inte möjligt att besöka honom, mer än väldigt sällan.
Till slut kommer pappa hem igen och då är han mycket gladare och piggare, men efter ett tag börjar han bli trött på kvällarna igen. Sissel tycker ioch för sig inte att det gör något, för pappa är ju som vanligt då och hon känner sig trygg med det.

Det dröjer ända tills Sissel är fjorton år innan pappas nya tjej äntligen namnger sjukdomen Sissels pappa har, nämligen alkoholism. Sissel känner sig riktigt dum, varför har hon inte förstått det och varför har inget talat med henne om det?
Att pappan är alkoholist är något du som läsare tidigt kommer underfund med. Detta är nämligen en berättelse i tecknadserie form och pappans kära ölburk är med på nästan varje bild där han förekommer.
Berättelsen slutar med att Sissel konstaterar att hennes pappa fortfarande har ett beroende, men att hon älskar honom lika mycket ändå. Till sist hänvisningar till BRIS där du som läsare kan få hjälp om du känner igen dig i situationen, med en alkoholiserad förälder.

Stackars pappa av författaren och tecknaren Sissel Gustafsson, tilldelades första pris i Den stora serietävlingen 2016.

Du är ett geni

Du är ett geni

Högstadiet är ett lågvattenmärke i livet för väldigt många människor. Men hur hemskt det än är här i Sverige så misstänker jag att en amerikansk (eller som i det här fallet canadensisk) high school hade varit betydligt värre. Det känns som att alla skildringar av high school – förutom David Levithans – visar på hierarkier där ingen går säker och alla tjejer bara lever för att sticka kniven i ryggen på sin “bästa kompis”. Förfärligt.
Boken jag läste nu senast var inget undantag. Den handlar om Stewart som förlorar sin mamma i cancer och Ashley som levt ett perfekt liv ända tills hennes pappa berättar att han är homosexuell. Stewarts pappa och Ashleys mamma finner varandra och efter ett år bestämmer de sig för att flytta ihop i Ashleys hus.

Medan Stewart tycker att det ska bli spännande och roligt att få en syster (89,9% positiva känslor, som han säger till sin psykolog) vill Ashley bara dö. Stewart är extremt intelligent men usel på sociala situationer (det sägs aldrig rakt ut, men en Asbergerdiagnos är väl ganska trolig) och Ashley är övertygad om att hennes topposition på skolan är hotad om det kommer ut att hon fått en nörd, ful och kortväxt dessutom, till bonusbror. Och ännu värre om anledningen till föräldrarnas skilsmässa dessutom kom fram. Det har hon inte berättat för en levandes själ…
Ganska snart hamnar Stewart i trubbel på grund av en kille som han har idrott med, Jared. Men så visar det sig att Jared är intresserad av Ashley och Ashley av Jared och plötsligt inser de ofrivilliga syskonen att de faktiskt kan ha användning av varandra. Jared kan ju inte slå ihjäl Ashleys bonusbror och Stewart kan vara “förkläde” när Jared kommer hem till Ashley, så att de kan vara ensamma när föräldrarna inte är hemma. Jag skulle ljuga om jag sa att allt omedelbart blir till guld och gröna skogar mellan Ashley och Stewart, men de börjar i alla fall tolerera varandra lite bättre.
Jag älskar Stewarts rättframhet, att han inte drar sig för att ställa alla de där obekväma frågorna, som andra kanske undviker av någon slags missriktad artighet. Jag älskar hur han trots allt är den som klarar sig ganska bra bara genom att vara den han är, med sin genialitet när det gäller matte och no, och sin fullkomliga ignorans inför vad som anses “normalt” och “inne” och sin snällhet.
Sorgen efter mamman finns där som ett allvarligt stråk genom hela berättelsen och Stewarts sätt att försöka hålla henne levande i det nya huset är hjärtskärande fina.
Ashley är ju som väntat odräglig, men kanske kan också hon lära sig något av det som händer och bli en bättre människa, i bemärkelsen se utanför sitt eget liv och sin person.
Källkritik

Källkritik

Igår var det källkritikens dag, vilket Emelie skrev om här på Bubbel. Passande kom Skolverket med information om att Lgr11 (läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet) kommer att få en ny skrivning som stärker skolbibliotekens roll i samarbetet med pedagoger.
Under rektors ansvar kommer följande formulering att finnas:


 “Skolbibliotekets
verksamhet används som en del i undervisningen för att stärka elevernas
språkliga förmåga och digitala kompetens.”

Ändringen träder i kraft 1 juli 2018 men kan tillämpas redan från samma datum i år. En ändring som vi naturligtvis välkomnar. I Kävlinge är vi långt framme vad gäller att undervisa om informationssökning och källkritik, naturligtvis i samarbete med skolbibliotekarierna. Exempelvis har Tolvåkersskolan fått utmärkelsen Ett bibliotek i världsklass 2016.
Vi är ju sju skolbibliotekarier som samarbetar och just nu följer vi Skolverkets modul Kritisk användning av nätet. Även om mycket känns välbekant för oss är texter och filmer bra att ha som utgångspunkt för diskussioner i gruppen.
Skolverket har för övrigt besökt Skönadalsskolan för att spela in en film som finns med i nämnda modul.