Spöknät
”Ett spöknät eller spökgarn är ett övergivet fisknät. Spöknät i vatten kan snärja fiskar, fåglar och andra organismer, och svälta eller kväva dem till döds” står det på Wikipedia.
Ett spöknät som driver omkring och samlar osaliga andar och svaga själar är det som Petrus Dahlins nya bok handlar om. Tinos mamma har mått dåligt ända sedan Tinos pappa övergav dem och flyttade till sin nya familj i Göteborg. När sommarlovet kommer verkar hon bli allt sämre, och Tino blir den som får ta hand om handling, städning och matlagning. Det är en onaturligt varm sommar, inte ens natten kommer med någon svalka. Varje dag verkar ovädret vara på väg, men molnen skingras igen.
Tino träffar på den märkliga tjejen Akki i kompisen Benjis tomma hus. Akki verkar ha fastnat i sin lajvarvärld, men en lite småknäpp kompis kanske ändå är bättre än ingen kompis alls, och byn är verkligen märkligt öde den här sommaren.
En morgon efter ett kraftigt oväder upptäcker Tino att hans mamma är borta och ingen verkar ha sett henne försvinna. Akki säger sig veta var Tinos mamma har tagit vägen, hon berättar om ett spöknät som är på drift och samlar in oskyldiga människor istället för de osaliga andar som det är tänkt att ta hand om. Tino vet inte om han kan lita på Akki, men han inser att hon är hans enda chans att återfinna mamman.
Petrus Dahlin kan verkligen konsten att skriva spännande historier och för alla de som älskar Ingelin Angerborns, Kristina Ohlssons och Kerstin Lundberg Hahns böcker så kommer den här boken
säkerligen vara väldigt välkommen.