I morgon skall Atlantas mamma, efter sju månader, få reda på om hon blivit frisk från sin cancersjukdom. Men först måste Atlanta cykla runt hela IJsselmeer, den stora sjön, 360 kilometer på ett dygn. Till sina föräldrar har hon sagt att hon skall sova över hos en kompis.

I första backen krockar hon med Finley, som är på väg på sin cykel framför henne på cykelbanan. Finley är på väg , på en mer planlös cykeltur, bort hemifrån, eftersom hans mamma sagt att hon ångrar att hon fött honom.

Otur att de krockar och att Atlanta nu måste dela sin matsäck med Finley eller är det kanske tur att de träffar varandra. Båda två är på flykt från något och tillsammans blir det mindre svårt att försöka ta sig runt hela IJsselmeer.

Båda två är rädda att förlora sina mammor och kanske tänker Atlanta, kan det hjälpa om hon lyckas ta sig runt hela sjön på ett dygn. Kanske kan hon blidka ödet genom det egentligen omöjliga uppdraget, på cykel i det holländska platta landskapet, med sina fördämningsvallar och sina raka mot eller medvind.

Finley har i ilskan tagit med sig ett par hajtänder, lyckobringande , anser hans mamma och nu har Finley tagit med dem och hans mamma kommer att sakna dem, när hon skall köra upp.

Rätt åt henne tänker Finley och ger hajtänderna till Atlanta istället. Atlanta är definitivt mer värd att ha dem än hans mamma, som ändå inte vill ha honom.

Den här tunna lilla boken av Anna Woltz, känns i hjärtat , när du läser den. Fylld av vänskap, kärlek, sorg, ilska och kamp. Anna Woltz har även skrivit Alaska och Gips.