Bläddra efter
Författare: Emelie

Inte svart inte vitt

Inte svart inte vitt

Bali Rai är en brittisk författare som ofta skriver om ungdomar som känner sig utanför i samhället. För några år sedan kom Sprickan om Jaspal, en indisk kille som flyttar till en nya stad med sina föräldrar. De är den enda invandrarfamiljen och snart börjar familjens butik utsättas för skadegörelse och familjen hotas, men Jaspals pappa kallar det bus och förövarna busungar. Föräldrarna vägrar ge upp trots att Jaspal inser att de aldrig kommer bli accepterade. Trakasserierna visar sig bli långt värre än bara busstreck.

Vi och dom har en liknande problematik, fast rollerna är helt ombytta. David och hans mamma har tvingats flytta så många gånger att han inte längre minns alla ställen han bott på och alla skolor han gått i. Så fort Davids pappa har snokat upp dem får de ge sig av igen. Nu har de hamnat i en skitig, sliten lägenhet i ett område i stort sett tomt på vita britter. David är van att anpassa sig, vet hur det brukar vara de första veckorna på en ny skola , men snart märker han att de trakasserier han utsätts för är något annat än vanligt. Han blir hotad och slagen för att han är vit, inte för att han är ny. Men alla är inte hemska. Han får snabbt en kompis och tjej, men det betyder verkligen inte att han är säker. Och det blir inte bättre när pappan återigen lyckas hitta David.

Både Sprickan och Vi och dom är riktigt bra, lättlästa böcker med ett väldigt viktigt budskap. Många kan nog få sig en tankeställare när man inser att inte alla rasister nödvändigtvis är vita. Läs de här böckerna högt i klassen och jag lovar att ni får intressanta diskussioner om rasism och främlingfientlighet.

Kura gryning

Kura gryning

Mörkret har sannerligen sänkt sig över vår del av världen och med de senaste veckornas gråmulna väder känns det länge sedan vi fick något vidare dagsljus. Men bättre än att förbanna mörkret, sägs det ju, är att tända ett ljus och läsa en spännande, rolig, tänkvärd eller bara kort och gott bra bok och det är vi flera som tänker göra nästa vecka. På flera skolbibliotek blir det Kura gryning innan skolan startar. Skönadal kör Kura hela veckan, själv kommer jag att Kura med de yngsta eleverna på måndag och tisdag och jag vet att det är på gång även på andra håll, åtminstone på måndag.

Kura gryning är en del av Nordisk biblioteksvecka, och en manifestation för högläsningen, och många folkbibliotek anordnar istället Kura skymning framåt kvällen. Det finns texter på ett specifikt tema framtagna för Kura, men jag kommer nog att vara lite busig och läsa något helt annat. Vill ni läsa mer om Kura och Nordisk biblioteksvecka kolla HÄR.

Vill ni ha en egen Kura gryning så är det enkelt. Tänd ett ljus, läs något ur en bok och njut av stunden. Svårare än så behöver det inte vara.

(Bild Nils Sundberg, Multimediabyrån)

Momo

Momo

När jag gick i mellanstadiet hade vi läsgrupper. De var inte indelade efter hur bra vi var på att läsa eller vilka böcker vi gillade att läsa utan efter klasslistan. Min grupp läste Michael Endes Momo – eller kampen om tiden. Jag älskade den. Jag hade kunnat läsa hela boken på en vecka, men alla i min grupp var väl inte lika lästokiga, så jag fick hejda mig. Märkligt nog har jag inte läst om boken sedan dess. Många andra av mina favoriter har blivit lästa både en och fyra gånger till efter den första läsningen, men inte Momo. Nu ser jag att Malmö stadsteater sätter upp en dramatisering av Momo med premiär på Hipp lördagen den 3:e december. Ett tag kvar alltså, men föreställningarna i december börjar bokas upp redan. Kanske dags att läsa om och sedan boka lite biljetter.

Så här står det på stadsteaterns hemsida: ”Det här är en förtrollande saga om vänskap, magi och mod, ett äventyr om en stad och alla som bor där, om grå tjuvar som stjäl människors tid och om Momo – en flicka med en ovanlig förmåga att lyssna.

Momo bor i den gamla Hippodromteatern i Malmö. Bara genom att prata med henne får stadens invånare ett lättare liv. Men efter att några gråklädda personer dykt upp hinner ingen prata längre. De mystiska grå påstår sig vilja hjälpa folk att spara dyrbar tid och leva mer effektivt. Ingen förutom Momo förstår att de i själva verket är tidstjuvar. För ju mer tid människorna sparar, desto mindre har de kvar. Mot alla odds tar hon upp kampen mot de mörka krafter som hotar förstöra den värld hon lever i.”

Titta HÄR för mer info och biljettbokning.

1 + 1 måste ju bli superbra

1 + 1 måste ju bli superbra

Två mycket fantastiska ungdomsboksförfattare, Johanna Lindbäck (dessutom gymnasielärare, skribent på bokhora) och Lisa Bjärbo (dessutom jornalist, förlagsredaktör) har påbörjat ett gemensamt bokprojekt. Det kan ju bara inte misslyckas. Johanna har tidigare skrivit de väldigt träffsäkra En liten chock, Min typ brorsa, Tänk om det där är jag, Saker som aldrig händer och Välkommen hem. Och detta bara sedan 2007. Lisa har sin andra bok på gång. Den första (som jag fullkomligt älskade) heter Det är så logiskt, alla fattar utom du och den nya som kommer nästa år ska heta Allt jag säger är sant.

Arbetsnamnet på deras gemensama bok är Inte nu och de planerar att skriva vartannat kapitel. Vill man följa arbetet med boken så har de nyss startat en blogg om det hela HÄR.

Augustnomineringar

Augustnomineringar

Idag tillkännagavs vilka författare och böcker som är nominerade till Augustpriset i kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok, men vi får vänta ända till 21 november på vinnarna.
På barnsidan finns:



Sara Lundberg: Vita streck och Öjvind
Lotta Olsson/Maria Nilsson Thore: Konstiga djur
Jessica Schiefauer: Pojkarna
Viveka Sjögren: I den tysta minuten mellan
Mats Strandberg/ Sara bergmark Elfgren: Cirkeln
Maria Nilsson Thore: Petras prick

Och jag måste, med skammen drypande omkring mig, erkänna att jag inte läst en enda av dessa böcker (inte ens superhajpade Cirkeln) och inte ens hört talas om tre av dem. Fy! det får bli skärpning och en del extra läsande framöver, verkar det som.

Aidan Chambers och Katarina Kuick i Göteborg

Aidan Chambers och Katarina Kuick i Göteborg

Jag var i Göteborg igår på en föreläsning med Aidan Chambers och Katarina Kuick. Båda är författare, Chambers är lärare i grunden och har i många år arbetat med barns läsning och även Katarina har ägnat mycket tid åt boksamtal och läsande med barn och unga.

Det var en oerhört intressant eftermiddag och jag var mycket nöjd, och ganska trött, när jag satt på tåget hem igen. Aidan hade utlovat trötthet och varma hjärnor. Det är nämligen så, berättade han, att hjärnan är det organ som kräver mest energi och ett arbetande organ alstrar värme. Ju mer vi tänker och koncentrerar oss desto mer energi förbrukar hjärnan, och gårdagen krävde en hel del koncentration Att lyssna på engelska och skriva sammanhängande anteckningar på svenska går åtminstone inte för mig automatiskt längre.

Aidan pratade mycket om hur viktiga vi vuxna är för barns läsande. Vi kan inte bara släppa in barnen i biblioteket och förvänta oss att de kommer därifrån med en bok som gör dem till läsare. Vi måste hjälpa dem med urvalet, hitta rätt bok till rätt barn. Vi måste också hjälpa dem ta till sig texten. För många underlättar det att höra texten. Det måste finnas tid till högläsning och tid att sedan testa själv. Men läsningen tar inte slut i och med att barnen nått sista sidan. Vi måste hjälpa dem att tolka vad de läst, prata om det. Genom att säga något högt förstår vi vad vi tänker, genom att prata med andra om det lästa ser vi andra detaljer än de vi själva har lagt märke till och texten kan bli både mer mångfasetterad och mer begriplig.

Katarina hade ett boksamtal med oss, visade praktiskt hur det skulle kunna gå till och jag som aldrig själv arbetat med boksamtal på det sättet fick många värdefulla tips med mig.

Aidan avslutade med den senaste hjärnforskningen som visar att det inte bara är ögat som skickar signaler till hjärnan (cortex) när vi läser utan att ljudcentra också aktiveras. Ju tydligare vi ”hör” det vi läser, oavsett om det läses tyst eller högt, desto lättare har vi för att ta till oss texten, förstå den och lära oss nytt av den. Ytterligare ett argument för högläsningen alltså!

Det är svårt att sammanfatta fyra timmars föreläsning på några rader text, men jag skulle råda er att läsa Aidan Chambers böcker, Böcker inom oss och Böcker omkring oss om ni vill sätta er in i hans tankegångar ännu mer. De är översatta av Katarina Kuick och finns att få tag på via skolbiblioteken.

När serien tar slut

När serien tar slut

Det är fantastiskt när man hittar rätt bok till en elev som tidigare inte varit så intresserad av att läsa. Fantastiskt att kunna säga ”Och gillar du denna så finns det många fler i samma serie…” och sen låna ut bok efter bok i serien till eleven. Fantastiskt när lärare kommer och säger att ”Den där boken gjorde verkligen hela skillnaden!” En icke-läsare har blivit en Läsare.

Men förr eller senare tar ju serien slut. Författaren kanske har avslutat den eller är i alla fall inte lika snabb med att prångla ut nya böcker som eleven är på att läsa dem. Det är då den verkliga utmaningen för oss på bibblan börjar. ”Jag vill ha något som är som…”. Puh! Ibland står det bara still i huvudet. Alla böcker/serier känns unika och hur ska jag kunna hitta något som är som det där? Det som visade sig vara så rätt för eleven.

Just nu är Megakillen-böckerna av Martin Olczak oerhört populära och det har inte kommit någon ny del i serien sedan förra sommaren. Och inget nytt verkar vara på väg under våren heller. Är det slut? Är det bara paus? Kommer han tillbaka? Jag får inga svar av förlagets hemsida. En MYCKET missnöjd elev var här och återlämnade en stor hög Megakille-böcker för en stund sedan och det fanns inget annat som dög åt honom. ”Alla andra böcker suger”, ”Hur kan du tro att jag vill läsa det där?” och ”Jag har sett dem innan och vill inte låna!” var hans omdöme om alla mina och lärarens försök att få honom att ta något annat. Det får väl ta sin tid och förr eller senare hittar vi en ny serie som eleven kan kasta sig in i, slukas av på samma sätt.

Olczak har ju för övrigt precis kommit med de första två delarna av fyra i en ny serie om Jack som söker efter sina föräldrar i ett Stockholm som befolkas av lika många vålnader, vättar, varulvar, dvärgar och jättar som av människor. Den kan nog också bli en storfavorit med tiden.

Premiär

Premiär

Bild från Teater 23:s hemsida.

Redan i februari tipsade jag om att det var på gång (se HÄR) och på fredag den 30 september är så äntligen premiär för scenversionen av Roy, som bygger på bilderboken av Gro Dahle och Svein Nyhus med samma namn.

Den älskade hunden Roy är död, vad har hänt, varför, vart har han tagit vägen? Olika människor försöker förklara på olika sätt, trösta och göra sorgen mindre tung.

Läs mer om föreställningen på Teater 23:s hemsida HÄR och vänta inte för länge, de spelar bara 5 föreställningar under oktober månad.

Högläsning – igen och igen och igen!

Högläsning – igen och igen och igen!

Den här veckan har jag varit med på två föräldramöten, dels för ettornas föräldrar på Rinnebäcksskolan och dels för förskoleklassernas föräldrar på Ljungen. Det är alltid kul att träffa föräldrar och prata om det som jag brinner för, läsning. Läsning är ju både en oerhört viktig kunskap för att kunna hänga med på lektionerna i egentligen alla ämnen, men också en fantastisk sysselsättning för nöje och avkoppling. Den senare funktionen får absolut inte glömmas bort bland allt tragglande och stakande och all hopplöshet som kan komma när det inte går riktigt så bra och snabbt att lära sig läsa som man kanske skulle önska. Här kommer högläsningen in som en räddare i nöden. Högläsningen ger barnet tillfälle att bara njuta av berättelsen, koppla bort allt eget slit och få lyssna på spännande, roliga böcker.

När jag skulle förbereda mig inför föräldramötena så hittade jag det här avsnittet av I love språk, som handlar om hur man väcker barns läslust. Det är visserligen från förra året, men vad de pratar om är lika aktuellt idag. Precis som Aidan Chambers (om ni minns mitt inlägg från 26/8 – HÄR) så framhåller de högläsningen och samtalet kring det lästa som oerhört viktiga faktorer för barns läsutveckling, och för deras läsglädje.

Och högläsningen behöver ju inte bara vara för barnens skull – det finns så fantastiskt många bra böcker att läsa högt som även vi vuxna får något ut av. Kom gärna till skolbiblioteken och be oss om tips!