Gillar du att teckna, fota, måla eller göra collage? Vill du vinna 3000 kronor? Då kan du vara med i en omslagstävling för en ny fantasybok som heter Cirkoli. Gå in på bokens hemsida för att läsa mer om tävlingen. Där hittar du också utdrag ur boken att få inspiration från. Senast 30 november måste ditt bidrag vara inne, så skjut inte upp det.
Lycka till!
Rädda barnen presenterar idag en undersökning som visar att många skånska barn känner sig stressade av skolarbetet. Hela undersökningen handlar om hur unga upplever sin omgivning, vad de oroar sig för och hur de ser på sin möjlighet att påverka sin situation. 25 000 barn och unga i årskurs 6 och 8 samt första året på gymnasiet har fått svara på frågor utifrån kritik som Sverige fått av FN:s kommitté för barns rättigheter.
Det är en intressant och skrämmande sammanställning av siffror som inleder rapporten om skånska barn:
57% har inte hört talas om barnkonventionen.
53% svarar att varken lärare eller någon annan vuxen pratat med klassen om barns rättigheter under det senaste året.
59% oroar sig för att misslyckas i skolan.
73% anser att deras möjligheter att föra fram åsikter till dem som bestämmer i kommunen är små, mycket små eller saknas helt.
Detta är bara ett axplock. Men listan avslutas ändå med att:
93% ser positivt eller mycket positivt på framtiden.
Men tillbaka till det där med skolan. Det är en svår balansgång mellan att bli utmanad på ett positivt sätt, så att man känner sig stimulerad, och att bli pressad till den grad att man bara känner misslyckande. I ett samhälle som ständigt pratar om utveckling, krav, effektivitet och prestationer kan det vara svårt att hitta en nivå som känns lagom. Här har vi som jobbar i skolan, och såklart alla föräldrar, en viktig roll att spela. Vi måste blir bättre på hjälp, stöd, uppmuntran när barnen är små, så att det blir roligt att lära, snarare än något kravfyllt. Utmaning sen är ju att få dem att behålla den känslan även när de blir äldre.
Läs hela rapporten från Rädda barnen HÄR.
Allt om TID… typ är den andra faktaboken i Lätt att läsa-serien, som Christina skrev om igår. Johan Unenge och Ewa Thorslund funderar och klurar på det där med tid. Vad är tid, när började tiden, hur fort går egentligen tiden och varför känns det som att tiden ibland går jättefort, ibland låååååångsamt och ibland stannar helt. Vad innebär nu, då, nyss, snart och sedan? Det kan vara olika för olika människor, trots att tiden alltid har samma hastighet.
Detta är en bok för alla som någon gång undrat om vi inte är framme snart, och för alla som svarat ”Snart!” miljoner gånger på den frågan. För alla som tycker att nu lika gärna kan vara senare, och för de som verkligen menar NU. För de som har för lite tid eller för mycket tid, eller faktiskt alldeles lagom med tid för att hinna läsa en kul bok OM tid.
Den danska författaren Josefine Ottesen har kommit med ytterligare en serie korta, lite lättare böcker. Den här gången är det en dyster framtidsskildring om den föräldralösa Zip som vuxit upp i ruinerna efter år av krig och strider. All kunskap håller på att gå förlorad och Emiren som styr staden är bara intresserad av mer och mer makt. När alla i Zips liga blir dödade av Emirens soldater hamnar Zip hos Mendi, en man han nästan inte trodde fanns i verkligheten. Mendi arbetar med att försöka samla ihop böcker, datorer, hårddiskar och microchip för att åter kunna bygga upp en kunskapsbank och det visar sig att Zip har en fantastisk förmåga att laga datorer och komma åt skyddat material. Mendi har stor nytta av honom. Men Emiren får tag på Zip och vill ha hans hjälp för att få makten över de våldsamma Uzzierna som försöker förgöra människorna.
Det är ingen positiv bild av framtiden som målas upp i Ottesens serie Den gömda nyckeln, men en ljusning finns i femte och sista delen.
Första dagen på hösten – om man går efter kalendern i alla fall. Den metrologiska hösten har än så länge bara kommit till det inre och allra nordligaste av Norrland. Och det är jag rätt glad över. För även om hösten för oss bokfanatiker ger hopp om sköna fåtöljstunder med en kopp te och en stor bokhög, så är ändå ljuset och värmen värt mer. I alla fall för mig.
Igår packade jag hur som helst upp ett stort paket med nya böcker på Rinnebäcksskolan och det var fullt av fortsättningar. Tredje delan av Stian Holes fantastiska bilderböcker om Herman har äntligen kommit. Jag vet att den recenserats tidigare HÄR på bloggen. Själv är jag nog mer förtjust i de två andra, men det betyder absolut inte att den här är dålig.
En annan ”trea” och sista del i en serie är Skogens systrar – Brunnen av Petrus Dahlin. Böckerna handlar om Tom vars föräldrar köpt ett gammalt torp mitt ute i skogen. I skogen bor tre systrar som kämpar för att överleva gömda och slippa tvingas till olika fosterfamiljer. De kan inte lämna skogen och den fjärde systern Tilda som dog när deras hus brann ner och Tom får stifta mer bekantskap med Tilda än han kanske hade velat.
Tredje delen av Jo Salmsons nya serie om Sol från Häxfolket har också kommit nu. Sol är uppväxt som tjänsteflicka i ett rikt hushåll. Vad hon inte vet är att hon blivit bortrövad som barn och egentligen är livegen, slav, på godset. Med hjälp av godsägarens son Arel och hand goda vän Eno lyckas Sol fly och kämpar för att ta sig tillbaka norrut till sin familj. I Magiska krafter undersöker Sol ifall även hon har de förmågor som folket från norr sägs besitta.
Det har kommit en tvåa också, andra delen av tre i Martin Widmarks serie om Tyko Flores, Fyrtornet i Son-Li. Tyko har arbetat hela sitt liv nere i de livsfarliga silvergruvorna. Silvret som bryts hjälper till att bekosta härskaren som kallas Den dansande djävulens alla överdådiga fester. Men Tyko får veta att hans öde är ett annat än att leva och dö djupt nere under marken och han lyckas tillsammans med en av de andra pojkarna fly från gruvan till en annan värld. Även i denna värld styr en grym man, men Tykos resa blir allt viktigare och alltmer riskabel när han får veta vem hans mor är och att hon kanske fortfarande lever. Andra boken slutar med i riktig cliff hanger och jag längtar verkligen efter upplösningen i den avslutande delen Polyhymnias guld.
Sen kom det några nya bekantskaper också. Första delen av en ny serie som heter Cross-Vilmer och som handlar om 7-åriga Vilmer som älskar motocross och en ny fantasyserie av Lene Kaaberböl som heter Vildhäxa. Det bådar gott inför den ”riktiga” hösten!
Barns läsförmåga och bibliotekens roll för elever läsutveckling är sannerligen på tapeten just nu. I Sydsvenskan finns idag ett helt uppslag om Aidan Chambers som är något av en läsguru – atrikeln finns ännu inte i tidningens nätupplaga, men jag ska länka till den så snart den dyker upp. Nu finns artikeln HÄR.
Samtidigt har Lärarförbundet och Centrum för lättläst kommit med en ny rapport som visar ”att endast 65 procent av grundskolorna har ett bemannat skolbibliotek och att mer än hälften av dessa endast är bemannade 10 timmar eller mindre per vecka.
– Brister i läsförmågan påverkar hela skolgången och får konsekvenser för hela livet. Ett bemannat skolbibliotek, med pedagogiskt kunnig personal och material som passar elevernas skiftande behov är en förutsättning om svenska elevers läsförmåga ska bli bättre, säger lärarförbundets ordförande Eva Lis Sirén.
I de nya riktlinjerna från skolinspektionen om skolbibliotek står det att ett skolbibliotek ska vara anpassat till elevernas behov och till funktionshindrades, invandrares och andra minoriteters särskilda behov. Men detta är i realiteten inte möjligt utan att biblioteket är bemannat av personal med rätt kompetens.
− Obemannade skolbibliotek drabbar särskilt de elever som redan är svaga läsare eftersom de har ett större behov av vägledning för att hitta sin läslust. Läraren kan också få ett ovärderligt stöd av skolbibliotekarien i arbetet med att stötta elevers läsning, säger Bror Tronbacke, direktör för Centrum för Lättläst.”
Den som är intreserad kan läsa hela rapporten HÄR. Eller en debattartikel från Svenska Dagbladet HÄR.
Det känns skönt att stärkas i sin egen uppfattning om att min insats kan göra skillnad och att vi som jobbar på skolbiblioteken är viktiga.
De första veckorna på höstterminen är hektiska inte bara för lärare och elever, det är mycket på biblioteken också. Pigga efter lovet och med massor av energi vill alla lärare boka in bokprat, föräldramöten, lektioner i infosökning och hur man lånar och lämnar böcker. Läsgrupper ska dras igång och böcker samlas ihop, temaarbeten planeras, scheman för biblioteksbesöken pusslas ihop. De yngsta ska lära sig hitta på bibblan och lära sig hur en biblioteksbok vill bli behandlad och de lite äldre ska förstå hur bibliotekskatalogen och verkligheten hänger ihop. Och pigg efter semestern och med massor av energi säger jag ja till alla förslag (nåja, alla bok- och biblioteksrelaterade).
Det är fantastiskt roliga veckor, ingen annan gång under terminen är alla så glada, förväntansfulla och positiva som när man planerar läsårets verksamhet och startar upp igen efter sommaren, men jag är färdig för sängen varje eftermiddag när jag cyklar hem. Vem som helst kan ha svårt med övergången från lat semester till jobb, men jag tror nästan att skolan tillhör en av de mest chockande intensiva arbetsplatserna att komma tillbaka till.
Nu är det i alla fall dags att fara hem. Imorgon är en annan intensiv dag att njuta av!
Ibland kan man behöva höra att Internet inte bara är ”farligt”. Att man inte bara blir köpt av storbolagen, utnyttjad av comunitys, utsatt för privatpersoner med en skum agenda. Titta på den här TED-föreläsningen och känn att det finns ändå hopp för medmänsklighet och vänlighet trots – eller tack vare – att vi kommunicerar via ett tangentbord. Länk till TED:s hemsida och föreläsningen HÄR.
Såhär lagom till skolstarten kommer nya forskningsresultat om elever med läs- och skrivsvårigheter. Enligt läsforskaren Ulrika Wolff så är intensiv lästräning under en tolvveckorsperiod betydligt mer effektivt än dagens ordinarie stödundervisning. Resultaten märks inte bara under undersökningen, utan fortfarande efter ett år lyckas barnen som lästränat intensivt bättre än de som fått konventionellt stöd. Hennes rapport presenteras på en dyslexikonferens idag och jag ser fram emot att läsa mer om detta.
Det är tyvärr nåt strul med att lägga själva klippet från Rapport direkt i bloggen, så håll till godo med en länk till svt HÄR.
Tog en lite längre lunchpaus idag och läste Ingelin Angerborns senaste spökhistoria. Ingelin är skicklig på att skriva om sådant som rör sig precis på gränsen mellan övernaturlighet och märkliga sammanträffanden och både För alltid och Sorgfjäril är ofta utlånade på mina bibliotek.
Den nya boken heter Rum 213 och handlar om Elvira som åker på en veckas kollo på sommarlovet. Bara det faktum att hon kom med på kollot, trots att hon anmälde sig flera veckor för sent och det redan var många på väntelista, tydde på att det var nåt skumt, men Elvira reflekterar inte så mycket på det. På väg till kollot ser hon en bil med registreringsnumret RUM 213, vilket hon först tycker är lite lustigt men när hon ska bo i rum 213 på kollot finner betydligt mer obehagligt. Elvira ska dela rum med Bea och Meja och de gillar varandra från första början, men redan första dagen försvinner Elviras ring och dagen därpå Mejas kamera. Bea säger att hon ser en flicka med rött hår och vit klänning om nätterna och misstänksamheten börjar sprida sig mellan tjejerna. Vem är det som spökar för dem, och vem är det som tar deras saker? Är det någon på kollot? Är det till och med någon av dem tre som spelar de andra ett spratt?