Biblioteksbubbel

Utanför fönstret är det omväxlande sol och störtskurar, men nu ska jag verkligen fara hem och fira midsommar.

Bild av Kullez via Flikr.

Ha en skön midsommarhelg allihop!

Även jag har varit på semester, men mest hållit till i vackra berg och på ståtliga slott. Inte en enda bokhandel är besökt… Däremot läste jag en ungdomsbok på flyget, Ett hål om dagen av Louis Sachar. En fantastisk berättelse om Stanley Yelnats som på grund av olika omständigheter finner sig på Camp Green Lake, ett ungdomsfängelse mitt ute i öknen. Han är naturligtvis oskyldig, all otur som förföljt familjen genom generationerna skylls på deras satans förbaskade gristjuvusling till far, farfar, farfars far eller, som i Stanleys fall, farfars farfar.

Staley hade naturligtvis inte stulit de där gympaskorna, han råkade bara som vanligt vara på fel plats vid fel tillfälle och utan någon betänketid fick han välja mellan fängelse och Camp Green Lake. Han hade aldrig varit på något läger, så han valde Green Lake. Det fanns varken något grönt eller någon sjö vid Camp Green Lake. Det fanns en stor öppen sandslätt där det en gång för länge sedan hade legat en sjö. Nu fanns det som sagt sand och i sanden fanns det hål, massor med runda hål, 1, 5 meter djupa och lika stora i diameter. Varje dag skulle Stanley och alla de andra killarna på lägret gräva ett nytt hål. Varför? ”Om man tar en dålig kille och och tvingar honom att varenda dag stå under den heta solen och gräva ett hål, så kommer det att göra honom till en bra kille.” Eller så är det för att Chefen letar efter något Intressant, något som sägs finnas där under den uttorkade sjön.

Måste man kunna berätta precis allt för en bästa vän? Kan det vara ok att hålla tyst om vissa saker – inte ljuga egentligen, bara inte säga något alls. Lina och Mia hittade varandra först för några år sedan, trots att de gått i samma klass sedan ettan. Nu delar de alla raster med varandra, skrattar ihop, håller ihop. Men Lina har aldrig varit hemma hos Mia, trots att hon verkar ha den roligaste familjen med en massa syskon, och Mia har aldrig varit hos Lina. Det senare skulle aldrig, aldrig kunna hända. För hur kan man ta hem en kompis när mamma bara sover, eller ligger redlös i soffan, eller är full och på sitt arga humör. Bättre då att inget säga och aldrig antyda att de skulle kunna ses efter skolan.

Mia frågar inget, så därför behöver inte Lina ljuga. För alla andra måste Lina hitta på. Mamma är sjuk, säger hon till fröken i skolan när hon kommer försent för sjuttioelfte gången, och jag måste lämna lillebror på förskolan. Det samma får hon säga till förskoleläraren Annika som undrar varför Olas mamma aldrig dyker upp när de har bokat in möten. Om mamma är sjuk är det ingen som kan skicka socialen på dem, tvinga Lina och Ola till fosterhem. Om hon är alkis är det en helt annan historia.

INGEN får veta. Inte ens Mia.

Uffe in action hos en förskoleklass. Bild av Anja Kärhä.

Nu vet jag massor om Ulf Sindt. Han är 56 år, skrev sin första bok när han var 33 år men hade då ägnat en massa år – ända sedan han var liten faktiskt, åt att berätta historier. Han bor utanför Stockholm, är allergisk mot hästar fast hans fru har egen häst, har två söner som figurerar lite grand i en av hans bilderböcker. Uffes mest berömda karaktär, Turbo, bygger en del på Uffe själv och mycket av det som Turbo är med om har hänt Uffe när han var barn. Eller så är det något av alla de barn han träffat genom sitt jobb som fritidspedagog och författare som inspirerat till böckerna. Den tionde och sista boken om Turbo kommer till hösten och heter Turbo och hemligheten. Uffe var mycket hemlighetsfull både om vad den kommer handla om och vad som kommer sedan, men så mycket berättade han i alla fall att det kommer en ny lättläst serie efter Turbo. Det ser i alla fall jag mycket fram emot.

Det har verkligen varit en väldigt roliga dag, och både barnen, lärarna och jag har skrattat mycket. Det har väl sina sidor att vara på resande fot så mycket som Uffe är, men tänk att få omge sig dagligen med människor som säger att man är fantastisk och som blir glada och skrattar åt ens historier.

Det är en konst att kunna berätta en bra historia och Uffe vet vad han gör. Han lyckades trollbinda alla grupper han träffade idag. Men det är också en konst att ta en till synes ganska vardaglig händelse och lyckas göra den till en bra, spännande berättelse. Det är något jag verkligen skulle vilja lära mig. Jag såg att Christina just tipsat om ett berättarläger för ungdomar, det låter ju helt fantastiskt.

En annan av tonårens favoritböcker (härom veckan skrev jag om Jag saknar dig, jag saknar dig) är Michelle Magorians En liten kärlekssång. Jag och en kompis hade som tradition under några år att alltid läsa den i början av sommarlovet. Det var den perfekta komma-i-sommarlovsstämnings-boken. Lite sorg, lite kärlek, lite besvikelse och hopp och drömmar. Dessutom utspelar den sig under andra världskriget, och jag fullkomligen slukade historiska romaner när jag var yngre.

Nu har jag köpt boken på originalspråk, dvs. engelska, och trots att språket inte är speciellt svårt så passar jag på att kolla upp de ord jag är osäker på. Kanske kommer jag inte ihåg dem efter två minuter, jag pluggar inte direkt in dem som till glosföhör, men det känns i alla fall bra att inte bara ”förstå sammanhanget” utan verkligen förstå. Så där sitter jag, med datorn i knät och boken i handen och konsulterar med jämna mellanrum tyda.se.

Tyda är inte det enda gratislexikonet på nätet, det finns ganska många, men jag tycker att det är bra. Det ger stavningsförslag medan man skriver in ordet, det går att lyssna på hur det uttalas, man får synonymer och ordet dels förklarat på engelska och dels översatt till svenska. Naturligtvis kan man lika bra skriva in ett svenskt ord och få den engelska översättningen.

Här är länkar till Tyda och några andra nätlexikon.
Tyda
Folkets lexikon (tidigare Lexin)
Nordstedts lexikon

Nu är det avgjort – vinnarna i bokjuryn. Några känns nästan självklara – som Martin Widmarks Campingmysteriet, andra är lite mer otippade, men väl värda uppmärksamheten.

Årets faktabok är Fakirer av Bengt-Erik Engholm och Jojo Falk. Karna som bokpratade på BTJ för någon vecka sedan har berättat att hon var på någon typ av releasefest för boken och att man då bjudit in en riktig fakir. Hon vet ju att det är ”på riktigt” men sa att hon verkligen hajjade till, där hon satt på första raden, när han plockade fram en häftpistol och häftade fast ett papper på bröstet. Det är något speciellt, kanske äckelblandad förtjusning i det där att kunna göra det omöjliga med sin kropp.

Serien flest gillade i år är Lou! Dagboksdagar av Julien Neel och den verkar ha hittat sina läsare på Rinnebäck i alla fall. Sedan jag köpte in de tre första delarna för någon månad sedan har jag inte sett dem här på bibblan många sekunder.

Bästa bilderboken blev Sagan om den underbara familjen kanin och godistrollet av Jonna Björstjerna. Kanske tycker jag personligen att de andra böckerna om den underbara familjen kanin är lite bättre, men Jonnas bilder, de är så himla fina, kluriga, roliga och väl värda många långa genomtittningar.

För åldern 6+ kommer så den mest självklara vinnaren – om man ser historiskt. Widmark har ju varit med varje de senaste många åren. Campingmysteriet heter årets LasseMaja-bok. För egen del gillar jag Nelly Rapp bättre, men den är snäppet svårare och får inte riktigt samma genomslag. LasseMaja är ju bra för att det är den första ”riktiga” kapitelbok som många läser själv.

De två återstående böckerna är lite allvarligare. Sorgfjäril av Ingelin Angerborn för åldern 9+ är en spökhistoria. Kanske inte en av de mest läskiga i genren, men den känns fin och stämningsfull och liksom kryper lite in under huden på en. Jag gillade den skarpt och har bokpratat den flera gånger under året.

Slutligen vinnaren i ungdomsboksfältet, Jag finns av Maja-Maria Henriksson. Det är en alldeles förfärlig historia om Johanna som mobbas både fysiskt och psykiskt i skolan och när hon kommer hem så finns där bara en sadistisk mamma som är mer hot än stöd. Boken bygger dessutom dessutom på Maja-Marias eget liv, vilket inte gör det ett spår bättre. Maja-Maria kommer ut med en uppföljare till hösten, Inte på riktigt, inte på låtsas heter den.

Maj brukar vara en av de mest hektiska månaderna för lärare, oavsett årskurs. Allt skolarbete ska avslutas, rättas, dokumenteras, de sista samtalen ska hållas med föräldrar och elever, betyg ska sättas för de äldre eleverna, man ska hinna med utflykter, skolresor, kanske lägerskola, plus något socialt evenemang med klassen efter skoltid, brännboll, korvgrillning, klassfest… Inte konstigt att det blir lite lugnare på skolbiblioteket då. Ingen startar upp nya projekt i maj, bokprat och infosökningslektioner får vänta till hösten när man drar igång igen med nya friska tag och sommarlovsfyllda energidepåer.

Man jag hänger inte läpp för det! Istället passar jag på att bli inspirerad. Jag har varit på två bokprat på Bibliotektjänst i Lund för att få tips om nya böcker och nästa vecka är det dags för den årliga Skolbiblioteksdagen i Höör. Som alltid kommer vinnaren av utmärkelsen Årets skolbibliotekarie att prata om sin verksamhet, dessutom kommer det handla om skolbiblioteket i den nya läroplanen, hur man kan använda sociala medier i lärande och hur skolbiblioteksutveckling kan innebära skolutveckling. Bland annat. Det brukar vara väldigt intressant och en möjlighet att träffa skolbibliotekarier från hela Skåne och bara få grotta ner sig i skolbiblioteksfrågor en hel dag. Det är ett skönt avbrott från vardagsrutinerna.

Bild av Darkangels via Flikr.com

En av mina starkaste tonårsläsupplevelser har blivit film med biopremiär 19 augusti. Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl och Kinna Gieth handlar om tvillingarna Tina och Cilla, fast mest om Tina som blir kvar när Cilla blir påkörd av en bil och dör. Boken är fruktansvärt sorglig, men det finns såklart ljuspunkter och hopp trots att det borde vara helt omöjligt att överleva när ena halvan av en dör. Elin som skriver på Tonårsboken har sett filmen på Göteborgs filmfestival och utnämnde den till den finaste ungdomsfilm hon sett. Jag ska definitivt se den i augusti. Kanske ta med mig samma bokcirkelgäng som var med mig på Imorgon när kriget kom? Fast till den här kommer det behövas en hel bal hushållspapper för tårarna.
Läs boken och börja sedan längta till hösten!