Bläddra efter
Författare: Emelie

Bra och dåligt, finns det?

Bra och dåligt, finns det?

För några veckor sedan skrev Maria om några olika bokpoddar HÄR på bloggen. Jag lyssnar också på några av dem. Är just nu på avsnitt elva av Bokhoras Bokpodden och tycker det är väldigt kul att lyssna på deras diskussioner. Måste erkänna att jag inte alltid orkar läsa Bokhora-bloggen och då är det bra att lyssna istället. Speciellt eftersom jag kan lyssna samtidigt som jag cyklar till jobbet och få lite vettig användning av den tiden. För ett tag sedan handlade det om klassiker och jag blev sugen på att läsa varenda en. Någon gång.

Det avsnitt jag är mitt uppe i just nu handlar om bra och dålig litteratur. Finns det? Vem bestämmer i så fall vad som är bra och vad som är dåligt? Har man större mandat att tycka om man läst litteraturkunskap? Är det snobberi att påstå att något är dåligt? Hur påverkar det läsaren att höra att det man gillar att läsa är dåligt?

Denna diskussion är minst lika intressant när det kommer till barn- och ungdomslitteratur. Själv älskade jag sk. dålig litteratur när jag var yngre. Och jag läser och gillar jag fortfarande deckare och annat som inte direkt hamnar i litteraturens finrum. Det är skön avkoppling, lite som att titta på TV. Och jag lägger ingen värdering i vad andra läser. När det gäller barn upplever jag att många tänker att ”bara de läser” så kvittar det vad. Jag håller med. Till viss del. Självklart är det bra om någon som tidigare helst inte läst alls hittar något de gillar. Låt vara om det anses lättviktigt. All läsning är bra läsning. Men man ska inte nöja sig. När de väl kommit över tröskeln att faktiskt läsa så måste man som pedagog, bibliotekarie, förälder våga utmana barnet/eleven att testa något annat. Något som kräver lite mer, ställer lite djupare frågor, utvecklar språket mer, ger fler bilder, lever kvar längre. Aidan Chambers, litteraturpedagog som skrivit Böcker inom oss och Böcker omkring oss, trycker mycket på vårt ansvar som vuxna. Det är vårt jobb att tipsa, presentera, tillgängliggöra böcker som ger allt det där. Alla är värda ett bra språk.

Definition av ett bibliotek

Definition av ett bibliotek

När den nya skollagen kom för några år sedan var det mycket diskussioner kring skolbibliotekets varande. Eleverna i alla skolor skulle nu ”ha tillgång” till skolbibliotek. Ingenstans definierades vad som krävdes för att det skulle kunna anses vara ett skolbibliotek. Är det en boksamling? Behövs personal? Krävs det någon form av verksamhet?

Just nu vacklar jag kring ifall ett av ”mina” bibliotek verkligen kan kallas bibliotek. Jag har fått en fantastisk stor, ljus, nyrenoverad lokal (som för tillfället även är personalrum). Jag har böcker på hyllor. Jag har arbetstid förlagd till biblioteket.
MEN man kan inte låna eller lämna tillbaka några böcker här. Jag har ingen tillgång till nätverket och kan på nåder komma ut på Internet från och med idag, men jag har inte tillgång till bibliotekets katalog, kan inte komma åt några mappar på datorn som inte tillhör min hemkatalog och inte logga in på utlåningsdatorn.

Elever och lärare frågar gång på gång hoppfullt om det är så att biblioteket är öppet igen, och jag måste gång på gång svara nekande. Det är trist. Men jag har gjort vad jag kan och nu ligger bollen annanstans. Det gläder mig att de är otåliga och vill låna och stör mig att jag inte kan hjälpa till bättre.

Någon gång under sommaren eller hösten ska biblioteket packas ner igen och de gamla hyllorna bytas ut mot helt nya. Det ska bli fantastiskt. Och skönt när allt äntligen blir klart. Och då blir det definitivt ett riktigt bibliotek värt namnet igen.

Aston

Aston

Jag har träffat Aston. Jag och en massa av kommunens förstaklassare. Han är fin!

Det började egentligen med att jag ville testa att ha boksamtal med en etta på Ljungen. Läraren föreslog då Astons stenar, eftersom klassen skulle se den som pjäs. Jag nappade, förberedde boken och mig och höll en lektion för klassen. Jag hade scannat in alla sidor så att eleverna skulle kunna se bilderna ordentligt medan jag läste, och efteråt pratde vi om vad de gillat, inte gillat, vad som var konstigt och om de kunde hitta några mönster i berättelsen. Ett boksamtal utifrån Aidan Chambers grundmall. Vi hann ungefär så långt innan det blev för mycket kryp i benen.

Eftersom jag gärna ville höra vad de tyckte om pjäsen jämfört med boken, och dessutom själv ville se pjäsen, så följde jag med igår när det var dags för teaterbesök. Och vilken pjäs! Fantastisk, faktiskt.
HÄR hittar ni en trailer till pjäsen.

Läs boken! Och får du chans, se pjäsen. Tova dig en sten, sticka stenen ett täcke, lägg den mjukt att vila där du ofta går förbi och passa på att lägga handen på den då och då.



Bild från Teater Peros hemsida

Skräck och skratt

Skräck och skratt

På LitteraLund i fredags lyssnade jag på författarna Ingelin Angerborn och Amanda Hellberg som pratade om sina böcker tillsammans med Jens Heimdahl. Programmet hette Mellan verklighet och mystik, vilket jag tyckte passade ganska bra. Jens, som ledde samtalet, ville däremot gärna ha det till att de båda författarna skriver skräckböcker. Han inledde med en historisk genomgång av skräckgenren och den moralpanik som med jämna mellanrum följt i dess spår. Jag har visserligen inte läst Amanda Hellbergs ungdomsbok Jag väntar under mossan, men min uppfattning av Angerborns böcker är att de snarare är mysrysiga än skräckinjagande. Författana själva värjde sig något från begreppet, men motsatte det sig inte helt.

Trots att det handlade om övernaturliga saker, mystik, spänning, det okända, så var det ett samtal som lockade till många skratt bland oss i publiken. Författarna var förvånansvärt roliga och Jens Heimdahl, som är något så märkligt som arkeobotaniker (läs vad det är HÄR, om du undrar), hade en härlig självdistans och ironisk humor helt i min stil. Egentligen borde jag inte bli så förvånad över Ingelin Angerborns humor. Förutom de spännande, spöklika böckerna Månfågel, Rum 213, Sorgfjäril och För alltid så har hon ju faktiskt skrivit humoristiska berättelser för de lite yngre; Katastrof- och Om jag inte-serierna. Men det är alltid roligt med människor som förvånar en på ett positivt sätt.

Jag har hört lite blandade omdömen av Amanda Hellbergs ungdomsbok, hon har tidigare bara skrivit för vuxna, men efter fredagens samtal blev jag väldigt sugen på att läsa den ändå. Och jag kan knappt vänta tills Angerborns nästa bok Tredje tecknet är i min hand. I mitten av maj släpps den.

Bokjuryns vinnare!

Bokjuryns vinnare!

Nu har 2012 års bästa böcker, enligt Bokjuryn, presenterats. Ingen är väl förvånad att hitta ett par böcker av Martin Widmark bland de tio böckerna för 6-9-åringar. Inte heller Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren var väl ett så förvånande val på ungdomssidan. Och till min stora glädje så fanns även Miss Peregrines hem för besynnerliga barn med på den listan. För mellanåldern hittar vi bland annat Mårten Melins Jag är Love och Ingelin Angerborns Månfågel. Böcker som ständigt är utlånade. Plus, såklart, Mannys manöver (Dagbok för alla mina fans). Hela listan hittar du HÄR, och HÄR kan du se presskonferensen där vinnarna presenterades.

Jag hade tänkt göra en liten utställning av de vinnande böckerna här på Lackalänga, men det visade sig att majoriteten av dem var utlånade. Lite irriterande för att min plan gick om intet, men såklart glädjande att böcker är populäraoch lånas även här.

ISOL på svenska

ISOL på svenska

Information stulen direkt från bloggen Flaskposten som vi även länkar till nedan:

ISOL, vinnare av årets ALMA-pris som jag skrev om HÄR, ska ges ut på två svenska förlag. Lilla Piratförlaget ska ge ut en bok som ISOL enbart illustrerat och Alfabeta ska ge ut böcker där hon står bakom både text och bild. Redan i maj finns några av hennes böcker att köpa på svenska.

Under torsdag och fredag är det LitteraLund och jag ska gå på en massa spännande föredrag. Tyvärr anmälde jag mig innan ALMA-pristagaren presenterades och valde då bort ISOL till förmån för en annan programpunkt.

Undrans om det går att boka om. Jag är väldigt sugen på att höra henne berätta om sina böcker…

Uppföljningsångest

Uppföljningsångest

För några veckor sedan skrev jag om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, en osannolikt spännande bok. Läs om den HÄR. Nu har jag sett på Tonårsboken att det kommer en uppföljning under nästa år och även en filmatisering signerad Tim Burton. (Jag hoppas att det stämmer, jag har inte hittat uppgifterna på någon 100%-igt tillförlitlig sida än.) Filmen är jag SÅ GRYMT PEPPAD på! Den texten och den regisören. Kan ju bara bli bra! Boken känner jag mig lite mer tveksam till. Även om slutet var ganska öppet, så var jag på nåt sätt färdig när boken tog slut. Jag gillade att inte riktigt veta och är nog rädd att det inte kommer kännas bra att han skriver vidare. Jag hoppas innerligt att det är hans eget val, att han verkligen har en bra tanke, så att det inte är förlaget som vill krama ur så mycket det går ur succén med första boken. För kommer det en fortsättning så måste jag ju fortsätta läsa. Så är det bara…

Bibliotekarier nördar ner sig

Bibliotekarier nördar ner sig


Jag har en bokcirkel tillsammans med ett gäng som jag pluggade med i Lund. Vi har hängt ihop i åtta år nu och träffas ungefär en gång i månaden. Med ojämna mellanrum ger vi oss av på övernattningsbokcirkel i en sommarstuga i Göingeskogarna och pratar om böcker, livet, virkning/stickning och mat. På ett ungefär. Och så läser, lever, virkar/stickar och äter vi en massa. I helgen var det dags igen. Mycket mycket fint! Och när vi la upp vårt tidsfördriv på bordet visade det sig vara en salig blandning. Det finns ingen mall för vad bibliotekarier ska läsa, helt enkelt. Härligt!

Högläsningen

Högläsningen

Min 1-åriga dotter älskar när vi läser för henne. Hon kommer ofta krypande och vill sitta i knät och sen pekar hon uppfordrande på någon av böckerna som ligger i närheten. (Det ligger nästan alltid böcker i närheten – så fort vi plockat undan så liksom exploderar lådan med leksaker och böcker igen…) Det är inte alltid hon har tålamod att höra hela boken, men hon verkar i alla fall gilla själva konceptet högläsning. Det gläder såklart den här bibliotekarien. Jag hoppas innerligt att hon ska fortsätta gilla böckerna, läsningen, stunderna i knät och att vi fortsätter läsa tillsammans i många år. I så fall kommer vi tillhöra en minoritet av befolkningen. Enligt den HÄR krönikan så har högläsandet minskat drastiskt de senaste åren och i samma takt har läsförståelsen blivit allt sämre.

Hemma läser vi Sami somnar av Maria Nilsson Thore, Skogens djur av Julia Donaldson, Äntligen mat! av Camilla Lundsten, och här på jobbet sitter jag med Böcker inom och omkring oss av Aidan Chambers. Stor skillnad och ändå hänger de ihop. Chambers är nämligen en av de största förespråkarna av högläsning och någonstans måste man ju börja. Vänja barnet vid skriven text, även om det är lika delar berättande och läsning i början. Lära barnet mönster, både kulturella, textuella och emotionella. Väcka nyfikenhet. Ge barnet ett större ordförråd, vidare kontext och fler referenser som hen sen kan relatera nya texter och upplevelser till. Boken vänder sig till alla som på något sätt har med barn och böcker att göra, lärare, bibliotekairer, föräldrar, fritidspedagoger och jag tycker verkligen att många fler borde läsa den och inspireras till både högläsning och samtal om böcker och läsning.

En högläsningsstund är något av det bästa du kan ge ditt barn eller dina elever.

ALMA

ALMA

Nu precis, för tio minuter sedan, tillkännagavs årets ALMA-prsitagare. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award och delas varje år ut till författare, illustratörer eller organisationer som arbetar literaturfrämjande. På ALMAs webbplats står att ”verken ska hålla högsta konstnärliga kvalitet och präglas av den djupt humanistiska anda som förknippas med Astrid Lindgren.
Syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Priset ska också stärka barns rättigheter på global nivå.”
I år har den argentinska bilderboksskaparen ISOL fått priset. Tyvärr kan jag inte hitta en enda av hennes böcker översatta till svenska, men jag antar att priset och uppmärksamheten hon får i och med det även kommer innebära ökad spridning av hennes böcker världen över. Förhoppningsvis även till Sverige.

Läs mer om priset på ALMAs webbplats HÄR och titta gärna in på ISOLs webbplats HÄR. Bilderna i mitt inlägg är tagna därifrån.