Jag har läst en del härligt mysiga spökberättelser på sista tiden. Och även om ljuset sakta men säkert kämpar sig tillbaka så finns det fortfarande gott om mörka eftermiddagar och kvällar kvar att ägna åt rysligheter.
Glasbarnen av Kristina Ohlsson utspelar sig i skånska Åhus. När Billies pappa dör bestämmer sig hennes mamma för att flytta tillbaka till Åhus där hon bodde som barn. De behöver en nystart, säger mamma. Billie tycker inte det någon vidare bra idé, speciellt inte när hon får se huset som mamma tänker köpa. Direkt hon kommer in i den gamla träbyggnaden känner Billie att huset inte vill ha dem där. Och det verkar definitivt vara något skumt med mannen som visar dem huset. Mamma slår bort det, och menar att det bara är för att Billie inte vill flytta som hon inbillar sig saker.
Direkt de flyttar in börjar det hända märkliga saker. Den blå färgen på fasaden börjar falla bort och avslöja att huset en gång varit gult. Billie får hotfulla medddelanden på gamla barnteckningar som hon hittat i sitt rum. Det knackar på fönstren på nätterna och taklampan i vardagsrummet vajar fram och tillbaka. Billie tycker det är allt obehagligare att bo i huset och när en gammal kvinna kommer fram till henne på biblioteket och säger att de måste flytta så snart som möjligt innan något allvarligt händer blir hon riktigt rädd. Tillsammans med sin kompis Alladin bestämmer hon sig för att försöka ta reda på vad som döljer sig i husets historia.
Jesper Tillberg har skrivit en annorlunda rysare, De svarta svanarnas natt. Framsidan ser klassisk ut. Ett ensamt hus på en hed, i rödtonat oroligt ljus, och brutna bokstäver. Den handlar om Jonas som är 13 år. Hans mamma har lämnat familjen och flyttat till en ny man i norrland och pappan är rätt knäckt över det. Nu har pappan ärt ett hus på Fårö och bestämmer sig för att åka dit på sommarlovet och försöka rusta upp det. I släptåg har han Jonas och Jonas storasyster Jenny. Ingen av dem har några större förhoppningar på det här lovet.
Det visar sig att huset är i så uselt skick att de inte kan sova där överhuvudtaget, och istället tältar de i trädgården medan renoveringen pågår. Jenny försvinner varje dag iväg med sin nyfunne pojkvän och Jonas börjar utforska området på egen hand. Han kommer till ett märkligt hus, med grindar, murar och varningsskyltar, och där möter han än märklig gammal man som han börjar prata med. Stämningen är hela tiden lite kuslig, men det är först när huset är färdigt och pappan börjar gräva för att bygga ett nytt utedass som det verkligen blir spökigt. Jonas tycker att det är något skumt med grupen där borta i skogsbrynet, det ligger som en dimma över marken, en dimma som följer efter dem in i huset. Och på nätterna händer saker som varken han eller Jenny kan förklara med några naturliga orsaker.
Nästa bok är kanske inte så rysig, men jag har läst den och vill tipsa… Rädda honom av Camilla Lagerqvist. Jag har inte läst något av henne tidigare och blev nyfiken eftersom jag tyckte att framsidesbilden och baksidestexten passade så otroligt dåligt ihop. Det tycker jag för övrigt fortfarande.
Tawni är förkrossad sedan hennes älskade morfar plötsligt dött. Tawnis mamma bestämmer sig för att skicka iväg henne till farmor och farfar i England. Tawni har aldrig varit där förut, det brukar alltid vara de som kommer till Sverige. Några dagar före resan börjar hon få konstiga, lite otäcka SMS, ”Bara du kan rädda honom!” står det. Hon kan inte se vem de är ifrån och hon förstår verkligen inte vem de gäller. Vem är det som ska räddas? På tåget från flygplatsen till byn där farföräldrarna bor får Tawni ytterligare ett meddelande. När hon kommer tillbaka från toaletten är det imma på rutan och i imman har någon skrivit ”Du kan rädda honom!”. På svenska. På ett tåg i England. Tawni fattar ingenting.
Farmor driver ett café och här träffar Tawni Harriet som har en te- och magibutik på andra sidan torget. Harriet verkar ganska underlig och hon tar med Tawni till en minnessten som restes över de som drunknade i en förfärlig olycka utanför byn för 80 år sedan. Precis vid stenen finns en häxring, en perfekt cirkel med svampar, och när Tawni ställer sig i cirkeln snurrar plötsligt allt till, hon blir yr och svimmar nästan av. När hon vaknar är Harriet, stenen och den asfalterade vägen borta. Folk är klädda i märkliga kläder och de tittar ganska snett på hennes jeansshorts och gympaskor. Sakta börjar det går upp för Tawni att hon har rest i tiden.
