Biblioteksbubbel

Strumpmannen och den stora hemligheten av Dan och Lotta Höjer.
Strumpmannen är tillbaka och med hjälp av strumpsvett hjälper han alla som har problem och anropar honom. Det är många som har problem med kärlek i den här boken, t om Strumpmannen själv visar det sig. Kan Strumpmannen hjälpa alla som är olyckligt kära och hade det inte varit bättre att hjälpa Elakingen, så hade han kanske slutat att vara så elak? Och hur skall det gå med Strumpmannens egen stora hemlighet? Ännu en spännande och läsvärd bok om de små ? problemens mästare, Strumpmannen.

Jag hade inte hört talas om undervattenstomtar förut, men fick stifta bekantskap med dem då jag läste ”Sagan om den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet”. I den här boken, ritad och berättad av Jonna Björnstjerna får vi möta Lillebror Kanin och hans två stora syskon Kanin igen. Vi har tidigare kunnat läsa om dem i ”Sagan om den underbara familjen Kanin”, Sagan om den underbara familjen Kanin och Fru Skräck” och ”Sagan om den underbara familjen Kanin och Godistrollet”. Många barn älskar de här böckerna som med sina ytterst fantasifulla, men också lite skrämmande illustrationer fascinerar. I alla böckerna finns den klassiska uppbyggnaden i en saga. Spänningen byggs upp, något läskigt händer, ett problem uppstår, hjälten måste lösa problemet och åter till tryggheten.
I de här böckerna är det, som oftast, den minste och räddaste, som inser att han/hon måste lösa problemet.
Lillebror, som blir retad av syskonen, för att han inte vågar hoppa i vattnet och skåda fiskar, tillsammans med storasyskonen , blir den som till slut får rädda dem ifrån ”Djupsjöns hemlighet”-det hemska undervattensodjuret, som i ett obevakat ögonblick drar ner storebror och storasyster i djupet. Så precis som i ”Godistrollet” och Fru Skräck” är det snälla lillebror, som får ”dra ut i strid” mot faran. Och vilken fantastisk värld han möter under vattenytan!
”Under vattenytan är allting grönt. Botten ligger så långt ner att Lillebror får svindel” och här under ytan finns också Undervattenstomtarna. Precis när Lillebror skall bli attackerad av ett gäng ålar, kommer en tomte förbi och drar upp honom på sin sjöhäst. Han får följa med till Undervattenstomtarnas by, där man tillsammans gör upp en plan för att rädda syskonen.
I de här böckerna finns också en sensmoral och den går ut på att man skall vara snäll och hjälpa varandra. Sympatiskt!
Teckningarna är värda ett helt kapitel för sig, men kort kan sägas att de är detaljerade, vackra och flödar över av sinnrik fantasi. Missa inte detaljen att Undervattenstomtarna har en upp och nedvänd fisk, som tomtemössa.

Har just läst två böcker om systrar. Jaqueline Wilsons ”Det värsta med min syster” och Siri Spont ”Längtar så jag spricker”, som är del tre i en serie.
Eftersom jag inte har några systrar själv, tycker jag att det är extra intressant att läsa de här böckerna och fundera över hur mina systerrelationer kanske skulle sett ut.
I ”Det värsta med min syster” möter vi Marty (10 år) och Melissa (12år), som är så olika man kan vara. Melissa älskar rosa och glitter och Marty avskyr allt tjejigt och älskar att teckna på sin serie, med påhittade karaktären ”Mäktiga Mart”
Som alltid i Jaqueline Wilsons böcker är det inte ”den perfekta familjen” vi möter, utan en högst vanlig familj, med fel och brister. Pappas företag går dåligt och mamma tvingas ha två jobb för att få det hela att gå ihop hjälpligt. När hennes syfirma behöver utvidgas tvingas tjejerna att dela rum. Detta leder först till en katastrof, som sedan vänds till sin motsats. Wilsons böcker är lätta att följa med i, humoristiska, men alltid tankeväckande på något vis.

I ”Längtar så jag spricker”, får vi möta Tilda igen. Henne har vi träffat förut i ”Utan djur, så dör jag” och ”Bara jag vågar”Tilda är tolv år och har en storasyster , Moa, som är några år äldre. I de här böckerna är det inte systrarnas relation, som är i centrum, utan Tildas tankar och funderingar kring kärlek och kompisar, men systrarna har mycket med varandra att göra, eftersom de har hästar och stall att sköta gemensamt. Tilda bor på landet. Familjen har många djur, hästar, hund, fåglar och fiskar. I den lilla byn,där alla känner alla, har en ny familj från Iran eller kanske Irak? flyttat in. Tilda råkar få syn på pojken i familjen på biblioteket. Bara det är ovanligt-en pojke som intresserar sig för böcker… Samin, som pojken heter är jättesöt och verkar snäll, också det en ovanlig kombination verkar det som.. Tilda kan inte låta bli att försöka ta reda på så mycket som möjligt om Samin. Men när hon får reda på att han skall börja fyran känns det nästan oöverstigligt. Hur skall detta gå? Bara att erkänna att hon är kär är jobbigt och ovanligt för Tilda och dessutom i en yngre kille.
Ett extra plus för ”listorna”, som finns insprängda i boken.T ex ”Fem Saminfantasier-fast jag vet att det inte kommer att bli så” eller ”Fyra grejor, som Moa är så mycket bättre på än mig” med teckningar av Jonna Björnstierna, som bl a tecknat böckerna om ”Familjen Kanin”.

På resa i Polen, är det mycket användbart att kunna några ord på landets språk. Få talar engelska eller tyska ( eller är de bara blyga?), informationskyltar och utrop på järnvägsstation (Wroclaw, landets fjärde stad) endast på polska. Folk är mycket hjälpsamma, om man ber om hjälp, men informationen blir oftast en ström av polska ord och man ler fånigt och går vidare.
Yngsta dottern bestämmer sig snabbt för att göra en ordbok. Varje dag antecknar hon de ord hon lärt sig. På besök i ”sklepen” (affären), säger hon glatt ”zikujé”(tack) till damerna bakom disken och får glada leenden till svar. Jag undrar hur lång tid det skulle tagit för henne att lära sig polska hjälpligt. Antagligen hade det gått snabbt, barn har en enorm kapacitet för språk. ”Lody” blir också ett av orden på dotterns lista-det betyder glass!

På besök i den vackra, gamla staden Wroclaw(fd Breslau) i Polen hittar vi massor av bokhandlar. Letar efter böcker om det gamla Breslau och stöter då på en hel hylla med svenska barnboksförfattare, på bästa skyltplats i affären. Där finns Pija Lindenbaum, Rose Lagercrantz, Astrid Lindgren förståss och även LasseMajas detektivbyrå. Eller Lassego i Mai, som det heter på polska. Detta för oss obegripliga språk. Funderar på att fråga om det är många, som köper de svenska författarna, men pg a värmen, de många intrycken och inte minst språkförbistringen i en stad där ett fåtal talar engelska ( eller är för blyga att försöka?) och där allting uttalas på ett helt annat sätt än vad vi tror ger jag upp den tanken, och nöjer mig med att förmedla det så här. Och när ni köpt er en bok kan ni slå er ner på café Borowka och ta en eiskaffe. Alldeles underbart!

”/…/ varje sommar ska vi gå vilse, varje höst hittar de oss igen.what a pity.”/Alexander Gumz

Så inleds boken, skriven av Tamara Bach(Deutsche Jugendliteraturpreis för Från en annan planet)

Vem är det som går vilse, vem är det som inte vill bli hittad?
 Louise, 17 år och Jana, 13 år möts av en slump. Louise har inga speciella planer för sommaren, dvs inte planer, som de andra, som att tågluffa i Europa, vara med kompisar eller dra till havet. Efter att ha blivit dumpad av Paul med de blå ögonen, har hon inga andra planer än att : Söka jobb, passa mormors hund, ringa bilskolan. Mamma och pappa jobbar, som vanligt. Louise har plötsligt två jobb, ett hos bagaren och ett som tidningsutbärare. Louise har ett fullproppat schema, men inga kompisar hemma, ingen pojkvän längre. Ödsligheten breder ut sig. Under en av hundpromenaderna med Bonnie, mormors hund träffar hon Jana. Jana , som sitter uppflugen på ett elskåp och leker ”trottoarpolis”. ”Ta upp hundskiten”, säger hon till Louise.
Och det är här när vi får möta Jana och hennes berättelse, som det verkligen griper tag, som berättelsen kramar mitt hjärta och får mig att gråta, över hennes öde. Jana, alldeles ensam, övergiven, trots att hon har familj. Mamma, Pappa, som alltid jobbar, när de inte är på sjukhuset och hälsar på Tom. Storebror, som hoppade från bron för ett år sedan och sedan dess ligger medvetslös på sjukhuset. Detta får vi möta i korta brottstycken. Jana fyller tretton och födelsedagen glöms bort-hela dagen väntar hon. De kan bara inte ha glömt, men jo de är på sjukhuset hos Tom och glömmer Jana. Janas tankar om Tom, om varför, hur hon försöker förstå, utan att förstå. Hur hon försöker må bra ändå och hur bra beskrivet det är. Hur det mitt i den vackraste sommar, i juli, kan breda ut sig en känsla av oändlig ödslighet. Alla andra har flytt staden, man är ensam , med det övergivna hjärtat, tankarna.
Louise och Jana möts i sin ensamhet. De börjar fly tillsammans. De liftar utifrån staden. Sover ute. Skall någon märka att de försvunnit? De vill gå vilse, gå vilse i en dröm och kanske aldrig komma tillbaka.

Under vårterminen har Nyvångs ettor och Lena W(lärare) och Lena N B (bibliotekarie) arbetat på Elevens Val tid med boken Månskensdraken av Cornelia Funke. Detta är en spännande och lättläst bok, som handlar om Filip, som en natt vaknar av ett ljud. Ur en av hans böcker träder en drake och en vildsint riddare fram och blir levande. Filip dras in i ett vådligt äventyr, där han måste försöka besegra riddaren. Vi har läst tillsammans och eleverna har skrivit och ritat utifrån boken. Sista gången gjorde de egna omslag. Se här hur fina de blev!

Minns ni Millan? Flickan med drömmen om att få jobba med hästar och att bli en riktigt duktig tävlingsryttare. För Millan finns det dock många hinder på vägen. Mamma är sjukskriven och pappa arbetslös, dessutom tar han gärna och ofta flaskan till tröst. Lillebror Josef , fem år är skör och blyg, och allra mest älskad av Millan, som i princip har föräldraansvar för honom. Det som väger upp det hela är Millans jobb i stallet hos snälla, duktiga och förstående Marianne, så olik Millans trötta och ledsna mamma.
 Ingen får veta något om hur Millans liv hemma egentligen ser ut. Hur föräldrarna bråkar, att hon får ta hand om Josef och att det allt som oftast inte ens finns något att äta. Till varje pris skyddar Millan sina nära. I slutet av första boken om Millan kom pappa hem med shetlandsponnyn Zorro, som han vunnit på kortspel, som plåster på såren för att han gjort bort sig inför Millans kamrater då han varit full. ”Nu har du fått din häst Millan, är du inte glad nu”?, säger pappa. Men Zorro är alldeles för liten för Millan.
I denna andra del av Millan serien låter Pia Hagmar, Millan få tävla på Mariannes egen fina dressyrhäst och hon träffar även Joel, som nästan ”slår sig in” bakom Millans pansar. Men Sveket då, vad är det ? Jo, Millan får veta att det finns en stor häst, som behöver en ryttare och vars ägare i gengäld vill ha Zorro, men hur skall Millan göra-skall hon svika sin familj eller sin dröm?

Igår var jag på vernissage på folkbiblioteket, med klass 2a och 2b från  Olympiaskolan. De har tillsammans med några andra klasser i kommunen, deltagit i skrivarworkshops, som resulterat i  fina utställningar. Med hjälp av pengar från Region Skåne har klasserna fått träffa en skrivarpedagog vid två tillfällen var. Med utgångspunkt i Barnkonventionen, artiklarna om barns rätt att uttrycka sig i tal och skrift har barnen, med inspiration av skrivarpedagogen Anette Eggerts, skrivit om sina önskningar.
”Jag önskar att jag kunde simma” skriver ett barn och ” jag önskar att jag var smartast i världen” skriver ett annat barn. Idag är det vernissage i Löddeköpinge.