Har just läst två böcker om systrar. Jaqueline Wilsons “Det värsta med min syster” och Siri Spont “Längtar så jag spricker”, som är del tre i en serie.
Eftersom jag inte har några systrar själv, tycker jag att det är extra intressant att läsa de här böckerna och fundera över hur mina systerrelationer kanske skulle sett ut.
I “Det värsta med min syster” möter vi Marty (10 år) och Melissa (12år), som är så olika man kan vara. Melissa älskar rosa och glitter och Marty avskyr allt tjejigt och älskar att teckna på sin serie, med påhittade karaktären “Mäktiga Mart”
Som alltid i Jaqueline Wilsons böcker är det inte “den perfekta familjen” vi möter, utan en högst vanlig familj, med fel och brister. Pappas företag går dåligt och mamma tvingas ha två jobb för att få det hela att gå ihop hjälpligt. När hennes syfirma behöver utvidgas tvingas tjejerna att dela rum. Detta leder först till en katastrof, som sedan vänds till sin motsats. Wilsons böcker är lätta att följa med i, humoristiska, men alltid tankeväckande på något vis.

I “Längtar så jag spricker”, får vi möta Tilda igen. Henne har vi träffat förut i “Utan djur, så dör jag” och “Bara jag vågar”Tilda är tolv år och har en storasyster , Moa, som är några år äldre. I de här böckerna är det inte systrarnas relation, som är i centrum, utan Tildas tankar och funderingar kring kärlek och kompisar, men systrarna har mycket med varandra att göra, eftersom de har hästar och stall att sköta gemensamt. Tilda bor på landet. Familjen har många djur, hästar, hund, fåglar och fiskar. I den lilla byn,där alla känner alla, har en ny familj från Iran eller kanske Irak? flyttat in. Tilda råkar få syn på pojken i familjen på biblioteket. Bara det är ovanligt-en pojke som intresserar sig för böcker… Samin, som pojken heter är jättesöt och verkar snäll, också det en ovanlig kombination verkar det som.. Tilda kan inte låta bli att försöka ta reda på så mycket som möjligt om Samin. Men när hon får reda på att han skall börja fyran känns det nästan oöverstigligt. Hur skall detta gå? Bara att erkänna att hon är kär är jobbigt och ovanligt för Tilda och dessutom i en yngre kille.
Ett extra plus för “listorna”, som finns insprängda i boken.T ex “Fem Saminfantasier-fast jag vet att det inte kommer att bli så” eller “Fyra grejor, som Moa är så mycket bättre på än mig” med teckningar av Jonna Björnstierna, som bl a tecknat böckerna om “Familjen Kanin”.