Biblioteksbubbel

Måndag och fredagmorgnar träffas jag och några treor i ”Glitterdalen”, vårt sagorum på Olympiaskolan, som nu är ett renskalat arbetsrum, kuddar , mjuka stolar och gardiner har tagits bortefter brandskyddets föreskrifter. Dock har rummet kvar sitt poetiska namn. Dessa morgnar skapas här också poesi, ettordsdikter tex. Det var så kul att vi fick göra om det tre gånger efter varandra. Vissa var lyckliga över att få skriva ”mål”, ”frispark” och ”Zlatan” eller ”mörker”, ”sol”, ”grön”. Vi har också skrivit spökhistorier och pratat om bra sätt att starta en historia t ex. I morgon skall vi skriva till bilder.
Skrivarkursen, med tio skrivglada treor drog jag igång efter att ha gått en kurs i skrivande för barn i våras.
Mårten Melin,http://www.martenmelin.se/ ,var kursledare. Det var en kurs som gav mycket inspiration och praktiska råd om skrivövningar.

Treor! i morgon ses vi i Glitterdalen igen!

ett mörkt glitter och ett hjärta som bultar.”Blink, blink med stjärnan” av Ingrid Olsson, heter boken med kortnoveller för 10-12 åringar, men egentligen för alla.
 Det här är riktigt bra, det griper tag. Språket är knivskarpt och poetiskt. Tonen är allvarlig, ibland mörkare, som ” Pojken lutar sig fram, kniper med tårna runt bassängkanten. Att försvinna är inte farligt. Inte för den som ger sig iväg. Det är de som är kvar som tycker det är läskigt. De som står kvar vid bassängkanten och tittar och tittar. De som ser den tomma bänken och saknar tills hjärtat blir ett stort hål. Ett evighetshål. Ett rymdhål” eller varmare som” Vitt och lätt som snö tänker hon. Vitt som ljuset från hallen där ingenting kan gömma sig. Lätt som att somna med pappas hand över håret”

Utan att beskriva med ett ord för mycket förstår läsaren vad som händer t ex i novellen där mamman dricker i sin ensamhet i vardagsrummet, medan flickan försöker somna i sitt rum. ”klunk, klunk”

Högläs det här för en femma, sexa och låt dem lyssna till skönheten i språket och fundera över vad som händer i novellerna.

Millan, som går i sjuan tycker själv att hon har ett drömjobb, då hon jobbar i stallet. Hon gör tungt stalljobb med lätt hjärta, tar hand om kompisarnas hästar, när de inte orkar själva och stannar gärna över tiden om någon ber henne. Hon har nämligen en dröm och den drömmen kan bara bli verklighet genom hårt arbete. Millan vill jobba med hästar, hon ”vill ta hand om hästar som ingen annan vill ha, missförstådda hästar, som andra tycker är farliga och värdelösa”.
Millan fantiserar om att stallet där hon jobbar är hennes stall och hon fantiserar om ett vanligt liv i en vanlig familj. Millans familj är hennes hemlighet, ingen får veta hur de egentligen har det. Ingen får veta att Millans pappa, som är arbetslös dricker för mycket och att mamma mest röker och gråter. Lillebror Josef, som är fem är det mest Millan, som tar ansvar för. Hämtar och lämnar på dagis, ser till att han får mat.
Millan trivs väldigt bra i skolan, där allting är inrutat och förutsägbart, i motsats till hur det är hemma. Hon har en kompis, Angelika, som gärna vill komma närmare, men Millan håller henne på avstånd. En dag händer det ”som inte får hända” , Millan och några klasskompisar har orientering på stan och det är Millans pappa, som sitter stupfull på en bänk på torget och ropar efter henne, så att alla hör.
Pia Hagmar, författare till Millan har  också skrivit bl a Dalslandsdeckarna , där flickan Myggan lever i en dysfunktionell familj. Det känns som att Millans historia skulle kunna vara en utveckling av Myggan och hennes liv.

Boken om Millan, som får en fortsättning i flera delar är en berättelse om en tjej som har det jobbigt, men som klarar sig tack vare sin dröm och tack vare att det finns andra vuxna i hennes närhet, som ser henne.

när vi nu haft vår bokattack på Olympiaskolan. Efter våra bokprat fylldes skolbiblioteket av barn som ville låna eller reservera. Det var riktigt kul! Tack till kollegorna, som var här och bokpratade med mig idag!

På tisdag 18/9 är det dags! Då gästar alla skolbibliotekarierna i Kävlinge kommun Olympiaskolan för en bokattack. Vi kommer att bokprata i alla klasser för att inspirera till fortsatt läsning.

Det kommer att bli början på olika sorters läsprojekt på skolan.

 Moa Eriksson Sandbergs bok om Hanna, Jonna och Sabina. Sommaren före sexan i det lilla samhället Rydöbruk, som ligger inbäddat i mörk och hemlighetsfull skog. Efter att Linda, tretton år försvunnit i skogen går det massor av rykten i den lilla byn om vad som kan ha hänt. Har hon blivit mördad och isåfall varför, är det ”för att hon haft så många killar”? Hanna förändras den här sommaren. Hon får mens och känner stolthet och äckel om vartannat. redan, måste jag redan bli vuxen ?, och samtidigt stolthet över den egna kroppen. Jonna är den trygga barndomsskompisen, som ”alltid” funnits, oföränderlig med sitt röda hår och sin Fjällrävenryggsäck. Sabina är kompisen, som är spännande och jobbig på samma gång. Hanna slits mellan dessa. Vara barn eller vuxen-alltihopa på samma gång och alla känslor, som tycks överfalla henne med sin styrka. Janek, den nya killen i klassen, han är spännande och annorlunda än skrävlande, avskyvärda Matti och Krille, som överfaller henne en dag när hon är på väg hem från skolan. När Sabina blir tillsammans med Matti känner sig Hanna sviken och förvirrad-hur kan hon vilja kyssa honom?

Avskyvärt tycker Hanna-samtidigt drömmer hon om Janek, men skulle inte våga säga någonting i verkligheten. Att vara kär verkar inte vara så mjukt och rosafluffigt som hon trodde när hon var yngre. Allting tycks vackla och förändras-pappa flyttar tillfälligt hemifrån, det viskas och smusslas och Hanna får inte veta något om varför. Hennes älskade pappa, tryggheten i hennes liv, sviker henne , åtminstone tillfälligt.
Riktigt bra bok, vibrerande av känslor om tiden mellan barn och vuxen.

Finns det ett spöke, en poltergeist på Krabbsjögrund? En skugga av en osynlig Besökare,  förföljer Karl och Sara, personerna i boken, som vi känner från de andra böckerna om ön i skärgården, utanför Göteborg.
När Agnes Kumlin kommer tillbaka till klassen, efter att ha bott utomlands några år, börjar det hända märkliga saker på skolan. ”Det är som om ondska sipprar in genom väggarna och Agnes tycks alltid befinna sig i dess centrum” Karl och Sara försöker hjälpa henne, men vet inte riktigt hur de skall göra. Agnes säger att hon är synsk, att hon kan höra och känna saker som inga andra kan se. När de tre försöker att framkalla andar med hjälp av ett ”ouija bräde”känner Karl en främmande hand i sin och på väggen ser han en ”fjärde skugga”, Besökarens skugga.
Mystiska och obehagliga saker tycka ha hänt i Agnes familj, hennes pappa försvann när hon var i tioårsåldern, men försvann han verkligen frivilligt och har inte den otäcke doktor Ekwall kanske något med det att göra…

Den femte boken om Karl Dymling i staden Krabbsjögrund, av Lena Ollmark och Mats Wänblad, är minst lika spöklik och spännande som de andra. Liksom i de andra böckerna är kusliga myter och sägner inlagda i berättelsen.

Magisk realism, kan detta sägas vara-Ingelin Angerborns nu fyra böcker med temana sorg, längtan, ensamhet och övernaturlighet. ”Månfågel” heter den senaste boken i ”genren” och de andra är ”För alltid”, ”Rum 213″ och” Sorgfjäril”. I ”Månfågel”, får vi möta den ensammaste människan i världen, Vendela Höök. Hennes mamma är död och bästa kompisen har flyttat till England. Pappa jobbar mycket och visst har Vendela skäl att vara ledsen. En dag skriver hon ett brev, som hon lägger mellan några stenar i en park, adresserat till ”någon som kan göra henne glad igen. eller iallafall få sorgen att göra mindre ont”.
Ganska snart får hon ett svar, skrivet med gammaldags bläck och snirkliga bokstäver. Vem är han Wilhelm Silveus, som svarat henne? Han tycks inte finnas någonstans eller är det så att han finns, men i en annan tid?
Angerborn låter olika tider existera parallellt i boken och det är också något som man kan känna igen från de andra böckerna.
Hon skildrar längtan och ensamhet väldigt bra och även draget av kuslighet som sveper genom sidorna.
Läs även en intervju med Ingelin Angerborn: 

http://www.rabensjogren.se/bocker/Utgiven/2012/Sommar/angerborn_ingelin-manfagel-kartonnage/

Ja, nu är det slut på serien om Linnea, ”glasögonormen” och Vanessa och alla de andra, som vi känner igen från böckerna ”Långt ifrån cool”, ”Långt ifrån kär” och ”Långt ifrån liten”. Ingrid Olsson har skrivit om Linnea och hennes vanliga, lite tråkiga( tycker Linnea), men kärleksfulla familj, Linneas klass och kompisar på ett sådant sätt att man läser och har ont i magen, men ändå inte kan sluta läsa.
 I ”Långt ifrån slut” väntar ett sommarlov, där hon mest skall vara hemma på Linnea, medan Vanessa och de flesta andra skall resa iväg.
Vanessa skall åka till sin pappa i New York och vara borta i fyra långa veckor. Hur skall Vanessa klara det?
De lovar att träffas på Skype varje kväll. På badet träffar Linnea Tor, snygge Tor i sexan, som Vanessa varit tillsammans med och fortfarande är kär i. Men vad händer, Tor och Linnea blir kära i varandra. I Linnea, glasögonormen? Det går ju inte, jo, men så är det och Linnea blir mer och mer ångestfylld över hur hon skall förklara allting för Vanessa, för bästa kompisar sviker ju inte, eller?
 Har inte Vanessa svikit Linnea många gånger och sedan bara slätat över med ett förlåt och en bön om fortsatt vänskap?
Linnea vet varken ut eller in, helst vill hon bara sova bort sommaren eller gömma sig hos Vilmer, hennes udda kompis och granne. Men jo det är verkligen sant att hon är kär, kärleken är som en varm tröja inuti, tycker Linnea.

Av mamma och pappa får hon inte mycket hjälp, men Vilmer säger att det är bäst att säga som det är, annars kommer sanningen fram ändå, isen smälter och saker flyter upp…

Under vår vecka i Berlin återvände vi till Lesekeller, inbjudna för att vara med vid ett författarbesök. Vi skulle lyssna på Andrea Karimé. En av Tysklands mer kända och populära barn och ungdomsförfattare.

Hela familjen var inbjuden för att lyssna. Med varierande kunskaper i tyska satt vi där bänkade vid nio på morgonen och väntade på att skolbarnen, som blivit sena iväg från ett prov, skulle komma.
Andrea Karimé är tysk/libanesiska  http://andreakarime.de/ och hon börjar genast att prata om vad och vilket som är en människas hem-är det där hon är född eller är det där hon bor, är det där hon talar språket eller vad är det som bestämmer?
Hon berättar om sig själv och frågar barnen ”Är jag tyska eller libanesiska är jag både och eller vad är jag?

I publiken finns många språk representerade och hon får snabbt igång en dialog med barnen.
Andreas böcker har alla denna utgångspunkt, var hör vi hemma? Här eller där eller både och?
Hon börjar att läsa och berätta ur sin bok ”Kaugummi und Verflixungen”, ungefär ”Suddgummi och förväxlingar” på svenska. Handlar om en pojke , som bor i en stor tysk stad, i en stadsdel, där många talar arabiska. Alltså har han också lärt sig lite arabiska. Boken innehåller många roliga situationer, som alla bygger på förväxlingar och dråpligheter som kan uppstå när man inte alltid förstår allt i .varandras språk.

Hela tiden har hon kontakt med barnen som lyssnar-frågar och drar in dem i dialogen.
Hennes böcker är vackra, illustrerade med färgrika bilder. Jag frågar henne efteråt om hon är översatt till svenska, nej det är hon inte. Jag tycker att hennes böcker borde vara det, de är ett väldigt lyckat exempel på blandning mellan kulturer. Hennes böcker utspelar sig ofta i stadsmiljöer liknande de som finns också i Sverige, befolkade av människor från olika kulturer, hon beskriver deras vardagsliv, men också fantastiska händelser mitt i detta vardagsliv.
se vad hon mer skrivit:http://andreakarime.de/site.php4?site_id=126

När vi sedan hamnar på samma buss tillbaka till våra hotell och jag berättar att vi kommer ifrån södra Sverige, nämner Malmö, säger hon ”Åh, Malmö, jag har sett tv serien ”Die Brucke” Bron, jag tyckte jättemycket om den och speciellt den kvinnliga polisen-vad hette hon nu-Saga.