Biblioteksbubbel

Bokskåpet(ovan) Bettina Braun Bilderboksbio (nedan)

LESEKELLER I BERLIN

Förra veckan var jag i Berlin. En av anledningarna till det var att jag fått ett stipendium av Skolbibliotek Syd. Lesekeller eller Läsekällaren på svenska fick förra året pris som Berlins bästa skolbibliotek.

Lesekeller ligger i stadsdelen Kreuzberg, i ett område med många invånare med turkiska och arabiska som sina ursprungliga språk.Skolan heter Adolf-Glaasbrenner Schule ( förövrigt en tysk politisk satiriker, som fick yrkesförbud under en period, pg a sina vassa satirer)http://www.adolf-glassbrenner-schule.cidsnet.de/
På Lesekeller arbetar Bettina Braun och hennes medhjälpare Michael. Bettina har tidigare varit bokhandlare. Lesekeller handlar om böcker, om att läsa, om att vältra sig i böcker och historier, om att möta författare, om att prata om böcker, att arbeta runt böcker.Det finns visserligen ett datorrum , med två datorer för spel, men informationssökning och annat arbete med Internet sker på ett litet kompletterande skolbibliotek.
Ett helt rum är ägnat åt ”BilderbuchKino” eller Bilderboksbio på svenska. Härinne samlas ofta barnen för att titta på bilder ur böckerna och att samtala omkring dem.

Verksamheten på Lesekeller är igång främst på eftermiddagarna och loven, då kommer många av de barn som är kvar i skolan, på fritids till Lesekeller för att läsa eller delta i någon aktivitet. Barnen satt låg eller stod överallt och läste. Härligt!
En gång i månaden har man författarbesök, som bekostas av en fond för just detta. Mer om detta i nästa blogginslag från Berlin.
Bettina hade också utformat ett ”väskprojekt” , där klasserna fick motta varsin resväska packad med böcker.Böckerna var utvalda av Bettina och det kunde vara alltifrån mycket lätta böcker till svåra i varje väska. Väskorna lånades sedan hem till en familj i taget i klassen, med tanken att alla i familjen skulle läsa samma böcker och få en gemensam referensram. Väskprojektet hade också syftet att knyta främst invandrarfamiljerna närmare det tyska samhället och att våga ge sig ut i sin stad och sin närmiljö. Därför kunde skönlitterära böcker vara blandade med faktaböcker om Berlin och kartor.

 Två saker som skilde sig mycket från svenska förhållanden var de tyska föräldrarnas stora närvaro i skolan( det var en kommunal skola), de var där och målade och byggde på skolgården på helgerna. Vid aktiviteter fanns en grupp (turkiska) mammor, som brukade vara med och ordna kaffe. Bra tyckte Bettina, för då fick de en naturlig länk till skolan.

En annan sak, som förvånade var att inga skolbibliotek/skolbibliotekarier är avlönade av skolan, utan av utanförstående stiftelser eller fonder. I detta fallet var det Diakonin, som samarbetade med skolan. I andra fall kunde det vara f d socialistiska organisationer( gamla Östtyskland). Intressant, men tyvärr fick jag aldrig riktigt kläm på varför, pga en viss språkförbistring.

Till Lesekeller och trevliga, engagerade Bettina Braun återvänder jag gärna

Jan Kjear, som skrivit den populära Taynikma serien har nu kommit ut med den första delen i en ny äventyrsserie, med samma grafiska upplägg. Löpande text bryts av mangainspirerade teckningar med pratbubblor.

Serien handlar om Loka Korp och första delen heter ”Den stora jakten”. Loka Korp lever i en sorts jägarsamhälle, där alla män vid en viss ålder tilldelas olika jägarroller av byns äldste, dess shaman. Han kan se in i de olika pojkarna och avgöra vilken typ av jägare de är.
När shamanen använt ”synen” på Loka blir han förskräckt. Loka är en ”människojägare”, dvs en som skall jaga och fånga mördare t ex.
Som människojägare står han lite utanför samhället. Loka får dock snart sitt första uppdrag. Han skall jaga och fånga en förrymd brottsling, som dödat många i sin väg.
Den stora jakten är en spännande bok och Taynikmaälskarna kommer att läsa också denna serie med behållning.
Två små invändningar har jag, knappt en kvinna eller flicka syns till i jägarsamhället och Kjear blandar tidsåldrar friskt, från jägar/stenålderssamhälle till att vi plötsligt befinner oss vid kungens hov i medeltid?
Men detta är kanske bara något som jag som vuxen hänger upp mig på!

Hur skildras vår nordiska natur och speciellt Skogen av några av våra mest kända och lästa bilderboksillustratörer?
Detta har Nyvångs treor arbetat med under några vårveckor. Som ett led i deras bildarbete ”att känna till några av våra nordiska bilderboksillustratörer” var jag inne i treorna och presenterade illustratörer från Elsa Beskow-”Putte i blåbärsskogen” över Tove Jansson-”Den farliga resan”, till Pija Lindenbaum-”Gittan och gråvargarna” och Sara Lundberg -”En blommas liv”mfl.
Alla dessa har som gemensam nämnare att Naturen och framförallt Skogen har en närmast mytisk funktion i berättelsen.
Vi tittade bl a på bilden av träden i ”Gittan och gråvargarna”
Varför är träden rödlila istället för bruna? Varför är marken mellan träden starkt rosa? Vad har Pija Lindenbaum menat med detta-har hon velat få fram någon speciell känsla? Känner vi oss oroliga, skärrade när vi tittar på bilden av Gittan ensam i skogen mellan de rosalila stammarna?

På så sätt har jag och eleverna resonerat om bilderna.
Barnen har sedan fått behålla böckerna som inspiration och har tillsammans med Rita Hammarlund arbetat med egna bilder av Skogen.
Titta närmare på deras bilder som finns att beskåda här och på Hålans fritids på Nyvångsskolan.

Darren Shan eller Darren O´Shaugnessy, som han egentligen heter skrev den mycket lästa och spännande serien ”Legenden om Darren Shan”, om halvvampyren Darren Shan…
som av lojalitet med en av sina bästa vänner blev tvungen att blanda blod med vampyren Larten Creapsly och följa honom i ”Cirke du Freaque” -Skräckens cirkus, som drar land och rike kring med sitt makabra och skrämmande sällskap.

För er som läst alla böckerna om Darren Shan och tyckt om dem, kommer nu historien om vad som hände innan.Legenden om Darrens läromästare Larten Creapsly.

I den första delen ”En vampyr föds” får vi möta Larten den ödesdigra dag i hans liv, då han för första gången dödar en människa. Det är 1800 tal och Larten är barn i en fattig familj med många syskon. Han jobbar på en mattfabrik, där förmannen är grym och hård. En tragedi inträffar och Larten är tvungen att fly. Han tar sin tillflykt till en kyrkogård och möter där Seba Nile, vampyr, som lovar honom ett bättre liv om han följer honom och själv blir vampyr.

I den andra delen ”Ett hav av blod” har Larten lämnat sin ledare och istället slagit sig ihop med gänget ”Valparna”. Ett gäng ”unga” vampyrer 20-60 år ungefär, som under en sorts övergångsperiod från människolivet lever som människor genom att festa, supa, träffa så många kvinnor som möjligt innan de måste lämna det och helt gå in i vampyrskapet.
Plötsligt känns det gättiga livet tråkigt och meningslöst, Larten måste välja väg.

Detta är böcker för den som älskat att läsa om Darren Shan, för den som gillar action och inte är rädd för blod….

Säga vad man vill, att jobba på en skola blir aldrig tråkigt!
Just nu befinner jag mig mitt i en filminspelning.
Biblioteket på Olympiaskolan är omgjort till hotell ”Nyckelpigans” lobby och den ena mer fantastiska peruken efter den andra svävar förbi.

Det är sexor, som har Skapande skola film med Kaaren Haugaard, filmpedagog.

På Olympiaskolan var jag och en av lärarna i höstas ledare för Elevens val bild/matte.
Eleverna i år 4-6, gjorde uppgiften ”Staden”. På ett A3 papper jobbade man med geometriska figurer och ”framför/bakom”, rumsperspektiv, för att bygga varsin del av Staden. Alla bilderna sattes sedan upp bredvid varandra längs bibliotekets väggar.
Såhär blev resultatet

Som bekant behöver man en silverkniv om man skall ta livet av en vampyr! ”Silverkniven” och ”Silverboken” är två böcker av Gull Åkerblom i en svårdefinierad genre mellan skräck, fantasy och hästbok.
Edit, som är huvudperson får i den första boken ”Silverkniven” hela sin identitet omkullkastad på ridlägret på den gamla borgen Råkekullagården, som ligger långt inne i skogen.Edit, som har det svårt både i sin familj, med en psykiskt sjuk mamma och i skolan med mobbning, lever för sitt hästintresse. På ridlägret, som är minst sagt annorlunda, med förhäxade hästar och vampyrsyskonen Max och Rebecca som ledare, blir Edit varse att hon är en helt annan person än den hon trott sig vara.
Hon är dotter till Max Vinter och alltså halvvampyr. I resten av sitt liv kommer hon att få kämpa för att inte slukas av den mörka och våldsamma vampyrvärlden.
Men samtidigt kan hon inte helt undertrycka vem hon verkligen är.
När första boken är slut har en våldsam strid utkämpats, syskonen Vinter är döda och Råkekullagården nedbränd. Edit har dödat för första gången, men kanske inte sista.
Kampen mellan ont och gott, eller vad man väljer att kalla det fortsätter i ”Silverboken”, då Edit får reda på att hon är arvtagare till Max Vinters enorma rikedomar.
Silverböckerna kan läsas på många olika nivåer. Som en berättelse om kampen för sin egen identitet, som rena thrillers och som böcker med djur som tema. Edit har en närmast telepatisk och intiutiv kontakt med de djur och främst hästarna hon har omkring sig .

Jag vill citera Torsten Bengtsson, författare till många utmärkta böcker som på sin blogg slår ett slag för läsning varje dag och skolbiblioteket som en väg till att bli Bokslukare:

”För att barn ska erövra språket måste vi börja i tidig ålder. Det är så viktigt att vi sjunger, rimmar och berättar redan för våra spädbarn. Sedan är det såklart meningen att vi fortsätter med pekböcker, bilderböcker, sagor, berättelser och regelbundna besök på biblioteken.

Nu är det en hel del barn som kommer till skolan utan den bakgrund till språket som man kanske kan förvänta sig. För de här barnen blir skolan så mycket viktigare. Men att lära sig läsa och skriva är för vår hjärna en mycket komplicerad process. Enligt psykologiprofessor Ingvar Lundberg kan det ta upp till 5000 timmar med lästräning för att bli en god läsare.

Själv har jag i många samtal som lärare föreslagit för föräldrar och elever att de ska träna läsning en kvart om dagen. Det blir mindre än 100 timmar om året. Det räcker inte. Det behövs mycket mycket mer. Därför är den bästa metoden att bli en bokslukare. Då tränar man läsning samtidigt som man förhoppningsvis även får en läsupplevelse. Därför är det så oerhört viktigt att det finns väl fungerande skolbibliotek på våra skolor. För vissa elever är detta enda kontakten med böcker. Kan vi få dem att bli bokslukare kan vi också få dem att bli läsare för livet.”

/Lena