Maamaa

Titel: Maamaa
Författare: Stefanie Tuurna
Schildts & Söderströms förlag
399 s, från 13 år
Ibland får man en annorlunda, eller som ungdomarna, skulle säga konstig bok i sin hand. Så var det när jag började bläddra i Stefanie Tuurnas bok Maamaa. Språket är ett slags hemmagjort ”stamspråk” och boken berättas utifrån ett jagperspektiv där det är den gravt stammande killen Akira som är berättaren.
Akira stammar otroligt mycket vilket har gjort att han både mobbas och har blivit helt tyst i mötet med andra människor. Det som funkar för Akira är att prata med sin cykel medan han cyklar runt. Akiras cykel blir som en vän till honom och eftersom han kan prata med sin cykel så kommer hans pappa på att han kan testa att spela in sina samtal som ett experiment. Det fungerar riktigt bra att prata med cykeln och snart cyklar Akiro runt och dikterar sina tankar om sitt liv, sin familj, sina mobbare och andra händelser.
Detta mycket annorlunda stilgrepp funkar oväntat bra som textformat. Ganska snart kommer man in i det luftiga och poetiska ”stamspråket” och berättelsen blir spännande och driven.
När jag läser boken påminns jag om boken Det är om dig jag skriver som jag läst och skrivit om här på bloggen. Även den boken är skriven på ett annorlunda sätt med korta poetiska meningar som för fram ett fylligt händelseförlopp.
Båda böckerna förmedlar mycket finkänsligt handling och känslor som ofta ligger under ytan. Båda berättelserna är verkligen läsvärda om ni söker något utöver det vanliga!















