Djupt vatten, av Katherine Arden är den tredje delen i serien om Ollie, Brian och Coco.De två första delarna Gömställen och Spökröster, har jag tidigare skrivit om på bloggen.

Jag trodde att det skulle bli en trilogi, men efter att ha läst ut Djupt vatten är jag inte lika säker. Den har ett slut med en tydlig clif hanger. De tre barnen får ett brev med en utmaning, det måste helt enkelt bli en fjärde del eller ännu fler?

I Djupt vatten är de tre barnen och deras föräldrar på en båttur, för att försöka få en skymt av ett mytomspunnet sjöodjur. Med på båten är också Phil, som tidigare varit bästa vän med Brian, eftersom han är brorson till skepparen.

När Phil fiskar får han upp en underlig, ormliknande varelse, som hugger Ollies pappa i handen. Han blir riktigt dålig efter bettet och ur såret rinner en svart vätska.

Snart eskalerar skeendet med att båten börjar ta in vatten, skepparen slukas av odjuret, som kommit tillbaka, som en enorm silverglänsande orm, med munnen full av huggtänder. Ollie och de andra förstår snart att de måste ta risken att kasta livbåten i sjön och ta sig iväg till närmsta ö. Detta är dock inte riskfritt heller för i vattnet finns ju sjöodjuret.

I sista sekunden når de ön, som dock inte är utsatt på någon karta. De visar sig snart att de inte är i säkerhet där.

De hittar snart lämningar ifrån andra besättningar, som för längesedan tagit sig i land på ön, kanske också för att komma undan sjöodjuret. Radioutrustningen fungerar inte och det står också klart att barnen fått en varning i form av en papperslapp med ett meddelande innan de gav sig iväg på båtturen. Vem hade skickat det och hur skall de rädda sig ur den här knipan när det visar sig att sjöodjuret även kan ta sig upp på land.