I “Emmi och staden som brann” av  Salima Alikhan får läsaren träffa Emmi som flyttat till Chicago från Tyskland med sin pappa som är leksaksmakare. Pappan valde att bo i Chicago istället för New York för att det verkade som en bättre miljö. Alla är inte så förtjusta i de inflyttade, spänningar finns dessutom mellan olika grupper som till exempel tyskar och irländare.

Söndagen den 8 oktober 1871 så träffar Emmi på två antagonister som meddelar att staden brinner. Emmi tror inte på dem, den stora branden släktes ju igår! Kvällen fortsätter och Emmi får en fin present av sin pappa, men lite senare måste han gå ut och kolla, det verkar som om det brinner igen! Många hus i staden är byggda av trä, så bränder kan bli riktigt farliga fort. Han säger till Emmi att han snart är tillbaka, men hon ska klä sig så att de kan ge sig av om det behövs. det tar så lång tid att Emmi somnar, och hon vaknar av att det dånar utanför, och luften är varm och luktar rök…  Vad ska hon göra med alla fina leksaker pappan gjort? Kommer de ha något hem när eldsvådan är släckt? Och framför allt, var är pappa?

Vi får följa Emmi under den rasande brandens framfart, det är en berättelse om mod och vänskap, men även om hur en kris kan förena människor som aldrig annars mötts.

Jag tycker det här är en spännande bok och hoppas på att det översätts fler av de 20 titlarna, även om de flesta utspelar sig i USA. Lite skönt är det att serien heter “Överlevarna”, då vet en att slutet är “lyckligt” och att huvudpersonen klarar sig. Texten är luftig och lättläst och omfånget är på ca 90 sidor vilket gör att det är överkomligt även om en kämpar med läsningen.