Zombieguldfisken Frankie
Alla böcker som jag läser till jobbet kan ju inte kvala in som det bästa jag läst. Ofta undviker jag de där som ser lite tramsiga ut och tänker att de nog lånas ut ändå. De har sina läsare, och jag är övertygad om att böcker av alla sorter behövs. Alltid fångar de in någon som förut inte velat eller inte gillat att läsa och får dem att se att böcker behöver inte vara så himla svåra och seriösa.
Men när en har tiden på sin sida, som under sommaren, då kan en unna sig att läsa även en och annan bagatell, trots ganska låga förväntningar.
Zombiedjur är inget nytt. Det har kommit en hel serie med zombiedjur; fisk, hund, katt, kanin, som på olika sätt terroriserar stackars Joe som råkar önska sig ett husdjur av en mystisk egyptisk amulett. Men nu har det kommit ytterligare en Zombiefisk-bok. I Min stora feta zobmie-guldfisk är det Tom som står i centrum. Han storebror Mark har förvandlats till en ondskefull vetenskapsman och en dag tar han hem en guldfisk under förevändningen att han ska göra ett skolprojekt om miljö. Han stoppar ner guldfisken i en skål och häller i en massa grön giftig sörja i skålen. Han ska se hur fisken reagerar på miljögifter. Men Tom blir förskräckt och tillsammans med sin kompis Pradeep bestämmer han sig för att rädda fisken. Med hjälp av ett batteri lyckas de återliva den ihjälgiftade fisken, men snart märker de att guldfisken som de döper till Frankie (efter Frankensteins monster) inte riktigt beter sig som en kan förvänta av en guldfisk. Den har inte bara fått superkrafter, så att den kan hoppa från tak och förflytta sig med sin plastpåse, den kan också hypnotisera människor med sin illgröna blick. Och Frankie har bara ett mål – att hämnas på Mark för det hemska experiment som han utsatte honom för. Tom och Pradeep får ett tufft jobb att hålla fisken och Mark ifrån varandra så att ingen av dem har ihjäl den andre.
Boken är uppdelad i två berättelser, och i den andra slår sig Mark ihop med Pradeeps lika onda storebror som råkar vara en fena på datorer. Tillsammans planerar de att med hjälp av Frankies hypnotiska förmåga ta över hela skolan och till slut även världen.
Ja, det är lite tramsigt. Nej, översättningen är inte speciellt bra. Men jo, jag fnissade lite här och där när jag såg framför mig hur Franke hoppar upp ur närmsta avlopp och ger Mark en örfil med sin stjärtfena, eller hur han rullar upp, med vattenfylld platspåse och allt, på rutschkanan med en skateboard för att sedan i full fart åka ner och försöka köra över Marks huvud.
