Browsed by
Etikett: humor

Två tecknade serier

Två tecknade serier

Jag har precis läst och bokpratat om två tecknade serier för barn/ungdom. De heter Hundmannen och Vildmarkssystrar- En usel plan.

Hundmannen är Dav Pilkeys nya hjälte, efter Kapten Kalsong. Hundmannen är polisen, som är hopsydd( ja just det i fantasin är allt möjligt) av en polismans kropp och ett hundhuvud. Hundmannen har ett sjå med att jaga olika skurkar och inte minst den extremt jobbiga randiga katten, som hittar på allehanda bus. Bilderna är enkla, ganska stora och språket är relativt lätt. En rolig bok för 8-10 år.

Vildmarkssystrar ( original Lumberjanes) är en tecknad serie i olika delar. Vildmarkssystrar handlar om amerikanska flickscouter, som är ute i vildmarken på  läger. I första avsnittet av En usel plan skall flickorna tävla i att berätta den läskigaste spökhistorien för varandra. Vissa av historierna är riktigt läskiga. Spännande är att teckningarnas stil skiljer sig åt när de olika flickorna berättar sina olika historier. Trots att handlingen utspelar sig i USA är det en spännande, mysig tecknad serie att kanske känna igen sig i. 9-12 år

Time to read!

Time to read!

Igår kom en stor beställning med böcker, varav många av dem var på engelska. Så här kommer några tips på bokserier och serier ni nu kan låna på bibblan. 

Dog man – Dav Pilkey
I dessa seriealbum får vi träffa Dog man – hälften hund, hälften polis och helt och hållet en hjälte. Följ med på olika äventyr där han måste gräva efter sanningen och jaga såväl skurkar som ekorrar. Böckerna har samma knasiga humor som Kapten kalsong, där Dog man förekommer som huvudpersonernas egenskrivna serie. Bra för dem som vill börja träna sin engelska. 
The bad guys – Aaron Blabey
Herr varg är trött på att ses som en elak kille så han bestämmer sig för att bli god. Han tvingar också sina vänner Herr haj, Herr piraja och Herr orm och tillsammans försöker de göra goda gärningar. Fast det går inte alltid riktigt så bra som de hade hoppats. Lätta och roliga böcker! (ps. De finns också på svenska, fast då kallas de för tuffa gänget)
CatStronauts – Drew Brockington
Precis som namnet kanske hintar om handlar dessa seriealbum om astronautkatter. I de olika böckerna får vi läsa om kapten Meowser och hans team när de utför olika uppdrag så som att landa på månen, rädda en rymdstation och vara först till Mars. Böckerna innehåller både humor, spänning och vetenskap. Passar för de som kommit en liten bit i sin läsning. 
Pokémon adventures – Hidenori Kusaka 
Med släppet av Pokémon go fick franchisen många att lämna soffan och gå ut och fånga monster. Nu har du ett alternativ ifall vädret inte tillåter eller du bara vill mysa med en spännande manga. I böckerna får vi träffa Red under hans resa där han inte bara vill fånga alla pokémon, utan också bli deras vän. Kommer han lyckas?
Survivors – Erin Hunter 
Om ditt barn läst Warriors serien kanske namnet Erin Hunter känns bekant. Lucky har alltid varit en ensamvarg, men när en olycka skakar om världen blir han ensam och måste nu förlita sig på andra hundar. Men det finns många faror för en hund i denna nya värld. Spännande och lite utmanande för de som har kommit en bit i sin läsning på engelska. Pssst! Warriors finns också att låna på engelska om katter är mer din grej. 
På roadtrip med Kråkan

På roadtrip med Kråkan

Kråkans otroliga liftarsemester kom första gången ut redan 2004, men det var först i år, när den kom i ny utgåva med annan illustratör, som jag fick upp ögonen för den. Och framsidesbilden av Alexander Jansson är verkligen fin. Älskar kråkans kalufsrufs och uppspärrade öga. Inuti boken finns magiska, drömlika blyertsteckningar.
På semestern när jag skulle köra långt med barnen laddade jag ner ljudboken och så lyssnade vi allihop på den medan vi for fram genom sommarsverige. Så härlig, med Johan Ulveson som inläsare. Johan är ju van att vara kråka, då han även gör rösten till Kråkan i Mamma Mu-filmerna…
Kråkan och Ebba ska ut på äventyr. De är bästa vänner och den här sommaren har de bestämt sig för att tillsammans försöka hitta Kråkans föräldrar. Hela livet har han längtat och saknat och det enda minne han har av dem är ett foto på dem alla tre vid gränsen mellan Värmland och Norge. Dit är det alltså som de ska åka, på ett eller annat sätt. Och Kråkan har en färdplan. Och med sin gamla slitna tygkasse full av saft och bullar att muta lastbilschaffisar med tänker de att det blir en lätt match att få skjuts en bit på vägen. Men märkligt nog är det ingen av chaffisarna som tar dem på allvar. Ingen som vill ge lift åt en flicka och en kråka åt Värmland till, ens när de lockar med fika.
Till slut hittar de en chaffis som låter dem åka med, och även om han äter upp deras bullar i en rasande fart så är de i alla fall på väg. Tills de får veta att han åker mot Tyskland och inte alls åt Norska gränsen till. Panik!

Det visar sig betydligt svårare att få lift och komma åt rätt håll än Kråkan och Ebba hade kunnat föreställa sig. Men någonstans kommer de, och på vägen får de lära sig en hel del både om andra och varandra. Kanske en del om sig själva också.
Och som jag gillar Kråkan, trots att han är ganska odräglig emellanåt. Tanklös, oförskämd, rättfram, oresonlig. Och väldigt mänsklig.

Litteralund 2019

Litteralund 2019

Nu har jag och mina kollegor varit på konferensen Litteralund i två hela dagar, fullspäckade dagar! Det har varit många bra och givande samtal om olika ämnen mellan illustratörer och författare med duktiga moderatorer.

Igår hade jag förmånen att lyssna på Andy Griffiths, författaren till de omåttligt populära böckerna om trädkojan med först 13 våningar som sedan ökar med ytterligare tretton våningar för varje bok.

Jag har läst alla åtta böckerna eftersom att Linda, barn och ungdomsbibliotekarien på folkbiblioteket och jag har ett bokseriepratprojekt på Rinnebäcksskolan. Efter att ha lyssnat på Andy så inser jag storheten och tankarna bakom  samspelet mellan text och illustrationer. Han beskrev processen från idé till verklighet och syftet med böckerna var att skapa läslust, med humorn som ingång. Där kan jag bara bekräfta att de lyckats, böckerna är ständigt utlånade och det är alltid någon som vill reservera nästa del. Tricket är att även låta bilderna föra berättelsen vidare, och barnen gillar det! Han menar också att om en vill dela läsupplevelsen i en humoristisk bok så berättas ofta de specifika scenerna, gärna flera olika, medan om en berättar om en allvarligare bok så summeras oftast hela boken.

Huvudpersonerna är Andy som skriver, Terry som illustrerar och Jill som är redaktör. Idén till att det skulle vara just en trädkoja kan komma från en av Andys barndoms favoritböcker Enid Blytons bok “The faraway tree”
Han bjöd även på Terrys första skiss av trädkojan, som av en händelse består av 13 våningar.
Till hösten kommer del 9 i serien, efterlängtad av många!
Och Andy avslöjade att de gärna skriver, just det, tretton böcker i serien! HURRA! Så här ser planen ut!
Detta var ett av många intressanta programpunkter som jag fått ta del av under dessa två dagar.
Fler blogginlägg om Litteralund kommer helt säkert!
Maneter med humor

Maneter med humor

Jag har precis läst den lilla boken Roliga fakta Maneter utgiven av Beta Pedagog. Och den är rolig. Kanske inte faktan i sig, den är väl som fakta är mest, men texten i kombination med bilderna tecknade av författaren Emmalill Frank själv är lyckad. Maneterna illustreras oftast en ljuslila blob med otroligt uttrycksfulla ögon som ses i olika (dråpliga) situationer.
Jag älskar uppslaget med rubriken “Vill du ha en puss?” Jag lär mig att maneten äter och bajsar med samma hål (jag vill alltså INTE ha en manetpuss) och att detta hål sitter på undersidan av kroppen. Inte så att jag skrattar högt av texten. Men i kombination med de här bilderna blir det något helt annat. Jag vet inte hur bra upplösning det blev på bilderna här, men alltså, så söta. Och roliga! Jag tänker mig att det här är en underbar högläsningsbok att sitta med tillsammans med ett eller några få barn och titta och fnissa ihop.
Det finns en del långa och krångliga ord, som namnen på några av maneterna, men annars upplever jag att boken är ganska lättläst. Med lite hjälp funkar den att läsa själv för de som kommit en liten bit i sin läsning.
Jag hade gärna visat fler uppslag ur den här boken, men nöjer mig såhär för nu. Låna den, läs den! Den lyste helt klart upp min annars ganska trötta och gråmulna onsdagseftermiddag.
Adventskalender, Lucka 9

Adventskalender, Lucka 9

Julen är hotad! Någon eller några förstör julgranar och russin blir till harlortar i glöggen. Pepparkaksdegar och paket försvinner. Lina och Peppar måste ta reda på vad det är som händer och de måste rädda julen!
Den här boken “Uppdrag: Rädda julen! av Cecilia Rhis, är en bok i serien “Hemliga boken för äventyrare”

Linas farmor är Äventyrare. Nu liggerhon på sjukhus i Ryssland , hon har brutit båda benen och en arm. Hon skickar hon ett brev till Lina , där det står :
Uppdrag: Rädda julen!
Ta reda på vilka det är som bråkar här i byn och varför. Luska ut hur farliga de är och hur man aktar sig bäst. Försök göra så att de slutar förstöra julen. Leta i skogen på andra sidan Lyckebyån – där brukar mystiska saker hända om natten. I nödfall kan ni blåsa i visselpipan för att få hjälp. Men akta er för att blåsa i onödan!
Lycka till!


Farmor har även skickat sin älva(eller egentligen en tolva), som heter Peppar, för att hjälpa Lina med uppdraget att Rädda Julen! Det behövs. Det lyckas inte med någonting när mamma och Lina försöker ordna jul, Pepparkaksdegen smakar illa, trappan är såpad , så man halkar, julklappar försvinner och julsångerna låter förskräckligt illa.
Lina och Peppar ger sig iväg ut i skogen för att ta reda på vem som ställer till det med julen. De stöter ihop med ett helt gäng av julförstörare, nämligen gårdstomtar, vättar och ännu värre, världens bråkigaste troll, Tacklarna, alltid ute för att bråka. Deras ledare är Skogsbländan.

Julvättarna, som brukar se till att det blir jul, strör glitter på grannarna och så, har blivit trötta på att människorna är så otacksamma mot dem. Inte ens en skvätt sur mjölk får vi, säger Julvättan, inte ens en strumpa med hål i. Därför har vi beslutat oss för att hämnas. 

Nu måste Lina och Peppar försöka stoppa det här, annars blir det ju inte jul!
Läs om hur de gör! En rolig, spännande och annorlunda julbok!
Den där Jonny Jonsson Johnson

Den där Jonny Jonsson Johnson

Så heter Elin Lindells senaste bok. Än en gång har hon lyckats skriva en vardagsskildring med mycket värme och humor. Jag har redan beställt ännu ett exemplar till vår högläsningshylla.

Jonny kommer att bli kriminell som vuxen. I alla fall säger Jonnys klasskamrat Nicolai det. Alla som har ett namn som slutar på y hamnar ju i fängelse, det vet ju alla, påstår han. Jonny försöker undvika Nicolai, han är lite obehaglig och missar inte ett tillfälle att fälla dråpliga kommentarer.
Jonny har dubbla efternamn eftersom mamma och pappa inte kunde enas om ett, extra dumt eftersom båda heter Jonsson fast den ene stavar det Johnson. Ett tag är Jonny lite orolig att de ska flytta ihop igen, det vill han inte: Det är mycket lugnare att umgås med dem en i taget. Elias är Jonnys bästa vän även om de är mycket olika. Oftast är de helt lojala mot varandra och gör allt för att stötta den andre. Jonny hjälper till och med Elias med att fråga chans på Melissa, även om han inte kan förstå vad det ska vara bra för. Elias kan inte tänka sig att överskrida regler även om det är en nödsituation. Får man inte skjutsa gäller det även om kompisen fått sin cykel stulen. Vänskapen sätts på prov och när Jonny råkat bli en tjuv och dessutom undanhållit Elias viktiga iakttagelser är det nära att allt är förstört. Men riktiga vänner kan förlåta och gå vidare.
Jonny försätter sig i en hel del pinsamma situationer och flera gånger skrattar jag högt rakt ut.
Det finns släktskap med Skrettings, Anton och andra olyckor och kanske ännu mer med Asptjärns böcker om Emanuel Kent.

Sagostund med zombiesaga

Sagostund med zombiesaga

Idag har det varit “Olympiadagen”, massor av olika aktiviteter, för barnen på Olympia. På en av stationerna, biblioteket, sitter jag och väntar på att få läsa en alldeles ny bilderbok, “Mortina, ett helt vanligt zombiebarn” (text och bild: Barbara Cantini).
Funderar lite innan om jag verkligen skall välja den här sagan, vissa barn är bara sex år och kanske livrädda för spöken och zombier. Men jag bestämmer mig för att testa.

Mortina är ett helt vanligt zombiebarn, som bor i ett gammalt slott, med sin faster Krypta. Mortina är blek och har vackra lila ringar runt ögonen. Hon har en hund, som heter Rabies, som ingen vet om han egentligen lever eller är död. Mortina är annars ganska ensam, hennes högsta dröm är att få leka med de andra barnen i byn. Hon brukar smyga på dem, för att se vad de leker. En dag, när hon gör det, hör hon talas om Halloween, när barnen skall klä ut sig till spöken och zombies. Perfekt tänker Mortina, då kan hon smyga med utan att klä ut sig och äntligen få vara med och leka.
Men inte en enda korg att ha godiset i, finns att uppbringa i slottet. Till slut får Farbror Gnällspiks huvud duga, som korg(glöm inte att det är en zombiesaga) Farbror Gnällspik gnäller en massa när han skall vara korg, tills Mortina lovar att mata honom med feta maskar resten av året om han ställer upp. Mortina hittar de andra barnen, som är ute på bus eller godis vandring och hon får vara med dem. När de andra barnen visar sina läskigaste grimaser, kan inte Mortina låta bli att visa sitt bästa trick. Hon tappar huvudet…TADA…
Det blir alldeles, alldeles tyst! Men som i det bästa av sagoslut, blir de vänner och tycker att Mortina är otroligt häftig, hon är ju en RIKTIG zombie.

Spännande, rolig saga, som ur ett ovanligt perspektiv tar upp frågan om att få vara med och leka. Illustrerad med spännande bilder, med många detaljer.

Äntligen!

Äntligen!

Nu är den här, den tredje avslutande delen om Magnus Chase och hans kamp mot, eller med?, de nordiska gudarna.

Trots att Magnus är son till asaguden Frej så dör han i den första boken, Krigarens svärd, och blir en enhärje och fast i Valhall, som otroligt nog har formen av ett hotell. Han och hans vänner har ställts inför den ena utmaningen efter den andra och nu förväntas han hindra Loke från att segla iväg på sitt skepp Naglfar och starta Ragnarök, som kommer att förinta alla nio världarna. Inga små förväntningar på en blott 16 årig kille, även om han är halvgud och har hjälp av sitt talande svärd Jack och sina kamrater från våning 19, halvgudarna Alex, hans syster Sam, Halvdan, T.J och Mallory. Dvärgen Blitz och alven Heath är också med.

Frej bistår sin son med ett magnifikt vikingaskepp, praktiskt ihopfällbart till en näsduk. Dessvärre är det inte direkt omärkligt när det väl är uppfällt, det är helt neongult! De döper skeppet till Mikillgulr, som betyder Stor gul, och ger sig iväg. Eftersom att de ska ut till havs så ber de Percy Jackson om råd, som han gärna ger.

De har knappt hunnit mer än att ta sig ut från Valhall när de råkar ut för trubbel. De står på däck och går igenom vilka ledtrådar de har för att klara av uppdraget, då havet plötsligt börjar bete sig som om någon dragit ut badkarsproppen ur Massachusets Bay. Som om inte det var nog så kröns kanterna av nio jättekvinnor av is och vatten. Skeppet sugs ner i en virvel och när besättningen kommer till sans igen upptäcker de hamnat i Ägirs, havsgudens, mjödkittel. I vanliga fall är det inga problem, havsguden är numera mycket mer civiliserad än förr och dödar inte de som råkar hamna hos honom. Problemet är att Ägir har lovat sin fru Ran att döda Magnus eftersom att han lurade henne förra gången de möttes…

Det jag verkligen gillar med Rick Riordans böcker är den härliga humorn som  avspeglar sig dels i kapitlens namn men även i berättelserna och att han levandegör mytologin och dess olika gudar. Åtminstone jag behöver under tiden kolla fakta för att jag blir nyfiken på att lära mig mer.

Fulgråt med skrattet i halsen

Fulgråt med skrattet i halsen

Så har jag fulgråtit mig genom ytterligare en mellanålderbok. Ibland undrar jag vad som är fel på mig…

Sasha är 12 år och har bestämt sig. Hon ska göra allt för att inte bli som sin mamma. Mamman var djupt deprimerad och tog livet av sig för bara ett halvår sedan och Sasha har inte gråtit. Hon vill inte gråta och har lärt sig att svälja klumparna i halsen, bita ihop om sorgen och vägra blinka tills tårarna försvunnit ur ögonen. Aldrig i livet att de ska få rinna nerför hennes kinder och förstöra allting.
Sasha går igenom vad mamman gjorde och tyckte om, och som uppenbarligen inte funkade för att behålla livsglädjen, och så skriver hon en lista till sig själv.
1) Mamma hade långt hår – alltså: Klipp av allt hår
2) Mamma skaffade barn – alltså: Försök inte ta hand om något som lever
3) Mamma älskade att läsa – Läs inga böcker (verkligen inga, inte ens skolböcker!)
4) Mamma gick klädd i svart – Ha bara färgglada kläder
5) Mamma tänkte och grubblade mycket – Tänk inte
6) Mamma älskade att promenera, helst i skogen – Ta inga promenader. Undvik skogen

7) Mamma fick folk att gråta och vara ledsna – Bli Comedy Queen!

Hon berättar inget om listan för någon, inte ens för sin bästis Märta. Istället måste hon ständigt försöka bortförklara sitt ganska märkliga och irrationella beteende. Men ju mer normal hon försöker verka, desto oroligare blir alla i hennes närhet. Allt hon vill är att vara rolig! Hon vill bli stå-uppare, Comedy Queen, och hon kämpar verkligen för att upprätthålla bilden av sig själv som så långt från deprimerad som det bara går. Men när hon tackar nej till hundvalpen som hon får i födelsedagspresent (punkt 2!) så förstår ingen någonting. Hon har önskat sig en hund så länge alla kan minnas. “Vovve” var typ det tredje ordet hon lärde sig säga, till och med före pappa. Men hos psykologen på BUP är det mantrat “glad och normal” som gäller. Ingen ska komma här och säga att hon inte är en alldeles vanlig 12-åring i röda byxor och med positiv inställning till livet.
Om det bara inte vore för att mamma var en sådan skitstövel som tog livet av sig. Då hade allt varit fantastiskt.
Alltså, jag blev så tagen av den här boken. Sasha är en sån underbar karaktär, hon är så sjukt rolig i allt det svåra, och hon får en sådan revansch på livet som jag tycker varit orättvist hårt mot henne. Boken är full med små fantastiska detaljer, som när hon kör sin stå-upp-rutin för kaninerna i Aspuddsparken eller när hon försöker få sin förvånade och djupt misstrogna pappa att förstå att det verkligen är hon själv som ska hålla i utvecklingssamtalet i skolan.
Och så älskar jag bästisen Märta, som är sådär alldeles fantastiskt klok och snäll och stöttande och en sån vän som alla borde få ha under sin uppväxt. Speciellt alla som gått genom något överjävligt innan de är redo för det. Men också alla andra som bara har en helt vanlig småjävlig uppväxt.
Som en liten parentes kan jag ju ta upp det här med självmordet. I skolbiblioteksgruppen har vi pratat en del om att det kommit många böcker med det temat den senaste tiden. (Varför kommer barn- och ungdomsböcker alltid i kluster? 2016 kom det plötsligt en massa böcker om trans. Sen har det varit märkligt tyst om det igen och så kommer det flera böcker om något annat… Nåja.) Oftast är det ungdomsböcker där huvudpersonens bästa kompis tar livet av sig. Det är tungt, det är svårt och det är inte för alla. Men jag tror ändå att de här böckerna behövs. Och jag tror också att den här boken skiljer sig lite från de andra eftersom det är en yngre huvudperson, det är en förälder, vilket absolut inte gör det mindre allvarligt, tvärt om, men som ändå ger lite distans. Det är inte en jämnårig, utan en vuxen med andra bekymmer, delvis andra funderingar och ett annat liv.
Men ändock, jag grät som Helen Bergström under åtminstone halva av boken. Grät för att Sasha måste växa upp utan sin mamma, för att mamman inte får vara med i resten av Sashas liv, för att livet är så fruktansvärt orättvist på så fruktansvärt många sätt. Och trots att det har gått flera timmar sedan jag slog ihop boken kan jag fortfarande inte riktigt formulera mig klart kring den.
Men bra, det är den!