sorg – Sida 2 – Biblioteksbubbel

Hålen efter Stig

september 5, 2019 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

Barnens bokhyllor (ja, plural…) är ett sammelsurium av böcker jag köpt, böcker de fått och gallrade böcker jag plockat med hem. Vi har så mycket böcker att det säkert står både tio och tjugo böcker där som vi aldrig ens läst. Antingen för att barnen inte velat, eller för att de inte ens upptäckt att böckerna finns. Min lilla är 5 år och även om jag personligen inte tycker att en någonsin blir för gammal för att läsa bilderböcker så kommer det (ganska snart) komma en period när barnen definitivt tycker så. Stig igår kväll vid nattningen. Den tillhör kategorin böcker som jag har köpt, men som aldrig blivit läst för att barnen inte ville. Så sorgligt.

Därför blev jag så glad när lilla kom med
Stig handlar om ett syskon, och en familj, som blivit kvar när Stig har dött. Samma dag som jaget i boken lärde sig simma dog Stig av en sjukdom. Det blev ingen fest för att fira, så som de hade tänkt. Istället blev det ett hål. Jaget ser hålet så tydligt, på den tomma stolen vid matbordet, i lekparken, på den övergivna gungan bredvid sig, till och med på toaletten på förskolan, trots att Stig aldrig ens var där. Och det verkar inte som att någon annan ser hålet, trots att det finns där så tydligt. Ibland är hålet en stor svart fläck på boksidan, ibland mer subtilt, som ett glapp i bilbanan, eller nyckelhålet i en dörr (eller är det bara min tolkning…). Vi läste och letade hål, funderade på varför ingen annan såg de där hålen, och bläddrade fram och tillbaka i boken för att jämföra.
Stig är en bok som tål att läsas flera gånger. Vi kommer säkert hitta fler och andra hål när vi läser nästa gång (för jag hoppas verkligen det blir en nästa gång, nu när de väl upptäckt boken), och kanske kan vi också komma in på en djupare diskussion om vad som egentligen händer med de som är kvar när Stig är borta.

Jane och gåtornas hus

mars 27, 2019 Ninni Malmstedt Kommentarer 0 kommentarer

Boken är skriven av Kristin Cashore som tidigare skrivit den mycket bra fantasytrilogin “De utvalda”, som jag sträckläste för några år sedan. När det nu kom en ny bok så kastade jag mig över den .
“Jane och gåtornas hus” är helt annorlunda än “De utvalda” vilket är mycket spännande!

Huvudpersonen Jane är föräldralös och växer upp med sin moster Magnolia, som är undervattensfotograf. Som barn hade Jane en något äldre tjej, Kiran, som barnflicka och de springer oförhappandes på varann efter flera år då de inte setts. Janes moster har precis dött och Kiran bjuder med Jane till sitt föräldrahem, Tu Rivens. Jane är inte alls sugen på att åka, hon håller på att försöka ordna upp sitt liv utan sin moster, men några veckor innan Magnólia dog fick hon Jane att lova en sak, Om någon någonsin bjuder dig till Tu Rivens, lova att du åker!
Sagt och gjort, Jane åker med Kiran, hon har ju lovat.
Väl på Tu Rivens uppenbarar sig ett hus, helt olikt allt annat Jane någonsin sett, med ett persongalleri utan dess like. Här finns husföreståndarinnan Mrs Vanders, butlern Mr Vanders, Kirans tvillingbror Ravi, deras far och hans mystiskt försvunna hustru, deras barndomskamrater Ivy och Patrick och många fler.
Undertiteln är: Ett hus. Fem gåtor. Nu börjar berättelsen om konststölder, försvunna barn och olika personers hemligheter att nystas upp inför ögonen på Jane, men lagom tills att läsaren börjar förstå vad som hänt, så byter berättelsen perspektiv, totalt fem olika perspektiv på samma historia. Ett udda berättargrepp som tar tid att läsa sig in i, men så spännande det blir! Boken biter sig kvar hos mig, och jag funderar på vad jag missat 🙂 Det kan nog bli en omläsning framöver, då kan jag lägga de senare berättelsernas perspektiv på den första och se vad som händer!

Adventskalender Lucka 17

december 17, 2018 Ninni Malmstedt Kommentarer 0 kommentarer

Alla mina hemligheter av Non Pratt.

De kallades ”Flippade femman” på sommarlägret när de var tretton år, Alix, Ben, Zara, Dean och Millie. Den bästa sommaren i deras liv. Tillsammans gömde de en minneslåda med brev och löften om att avslöja sina hemligheter till sina framtida jag. Nu har fem år gått och de har samlats för att öppna lådan, alla utom Millie, som nyligen dött av sin tarmcancer…

Klarar de övriga fyra av att avslöja sina hemligheter för de forna bästisarna, som nu känns som totala främlingar…

Leo

september 12, 2018 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

I våras skrev jag om Katarina von Bredows Ellinor och jag hoppades att seriens andra del inte skulle ta för lång tid på sig, och faktum är att den redan kommit. Idag har jag kombinerat att se på barnprogram med min snoriga 4-åring och att läsa del två som handlar om Leo.

https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9127153339

Leo trivs bäst för sig själv i skolan. Han orkar inte riktigt med alla konstiga spel mellan klasskompisarna och den enda han verkligen vill prata med är Ellinor. Sedan Viktor började i klassen har hon dessvärre inte haft lika mycket tid för honom. Dessutom är han inte riktigt säker på vilken sort känslor det egentligen är han har för Ellinor. Han själv försöker hävda att de bara är vänner, men alla andra verkar tro att han känner nåt mer. Alla utan Ellinor.

Hemma finns två föräldrar som bråkar och tjafsar om allt och en storebror som skolkar och gömmer sprit i papperskorgen. Leo är så trött på att medla, fixa, rätta till och släta över för att minska irritationerna mellan alla andra i familjen. Det är för mycket, för jobbigt. Han funderar på det som Ellinor har sagt, om att det blev mycket bättre när hennes föräldrar väl bestämde sig för att flytta isär. Samtidigt kan han inte riktigt tänka sig ett liv med skilda föräldrar.

Leos tankar har en förmåga att rusa iväg och trassla in sig och det finns inte så mycket som stoppar dem. Förutom när han är i klätterhallen med Ellinor, men även hans stunder där känns hotade när Ellinor tar med sig Viktor dit.

Så plötsligt händer något som ställer hela Leos tillvaro på ända och han måste omvärdera både sitt liv och människorna i den. Kanske är det inte bara klasskompisarnas fel att han inte har så många vänner, kanske är det hans eget sätt att förhålla sig till dem som hållit dem på avstånd.

Jag gillar verkligen även denna del av serien och har nu förhoppningar om att tredje och sista delen kommer redan till våren. Ser fram emot att lära känna Viktor bättre och få veta vad det egentligen är för något som han döljer.

Den långa vandringen

januari 26, 2018 Emelie Kommentarer 0 kommentarer

En fin uppgift som vabbande förälder är att läsa böcker. Den här gången hade jag dessutom tagit med en alldelen nyuppackad bok från jobbet som jag såg fram emot att testa på minigrisarna där hemma; Den långa vandringen av Martin Widmark och med illustrationer av den makalösa Emilia Dziubak. Jag har tidigare köpt in och läst Lilla Sticka i Landet Lycka av samma duo och gillat både Widmarks berättande och Dziubaks bilder. Tyvärr blev jag lite besviken på berättelsen den här gången.
Bokan handlar om två barn som står på var sin sida av ett stort hav. När Adam ser solen försvinna vid horisonten ser Sonia solen resa sig över det glittrande vattnet och hon undrar hur det ser ut där borta där solen går upp. Både Adam och Sonia har en trogen följeslagare vid sin sida, men denna kväll drar Adams hud Rufus sin sista trötta suck och lämnar Adam ensam. I samma stund vädrar Sonias katt Missan i luften och leder iväg Sonia på en lång, lång vandring.

Under tiden Sonia blir kallad tiggarunge av en bagare, blir utskälld av en gränsvakt, räddar livet på en bilist och får leva på bär och vatten från bäckar i skogen verkar det inte gå någon nöd på Missan. Hon blir bara rundare och rundare om magen.

Och hela tiden liggen Adam i sin säng och sörjer sin älskade Rufus. Han vill inte äta, inte leka, inte leva. Hans snälla farmor försöker på alla sätt få honom att komma tillbaka till livet, men Adam bara ligger där och stirrar ut genom fönstret som vetter mot havet.

Många dagar senare kommer Missan och Sonia fram till en liten stuga vid havet. Missan stannar framför dörren och Adams farmor öppnar den förvånat. Missan gör sig genast hemmastadd och när inte Sonia lyckas pigga upp Adam så visar det sig att Missan kan. Men hjälp av de tre kattungar som hade växt i hennes mage under hela den långa resan.

Men trots att bilderna är fantastiska och att det kunde vara en underbar berättelse sitter jag och funderar på saker som: Hur långt ifrån varandra bor de om en ser solen gå ner när den andra ser den gå upp? Hur långt är det runt havet? Hur långt orkar ett barn, som bara får i sig lite bär, gå? Resan pågår troligen ca 2 månader (en katts dräktighetstid – ja, jag fick googla), och om hon orkar gå en mil om dagen så skulle hon ju bara komma som härifrån och till Stockholm…

Jag vet, jag vet, det är tramsigt att tänka så. Det är en saga och i sagor händer märkliga saker, de får lov att vara ologiska och magiska. Jag hade inga problem med de enorma insekterna i Lilla Sticka (eller om det var Lilla Sticka som blev liten när hon kom till Landet Lycka), men i den här boken känns hela tilltalet mer realistiskt och då vill jag ha det trovärdigt.

Nåja, det är en fin berättelse om en kan bortse från min invändning ovan. Jag frågade mina minigrisar efter högläsningen vad de gillade mest ber boken och stora (snart 6 år) tyckte om slutet när Adam och Sonia stod vid stranden och tog varandras händer, medan lilla (3,5 år och matvrak, så länge hon slipper lagad mat) tyckte bäst om när Sonia får ett bröd av bagaren efter att hon fångat en tjuv som tagit hans pengar. Och mamman/bibliotekarien tycker nog ändå att bilderna är den största behållningen av boken. Hon är verkligen duktig, Emilia Dziubak.

Sanningar om maneter av Ali Benjamin

september 21, 2017 Biblioteks Bubbel Kommentarer 0 kommentarer

Hur ska jag kunna skriva om denna bok och ge den rättvisa
undrar jag? Jag läste ut boken på tåget på väg hem från jobbet. Halvvägs hem läste jag de sista raderna och
sedan satt jag bara där med boken i mina händer och strök dess fram- och baksida.
Jag ville helt enkelt inte skiljas ifrån den!

”Om man tittar
tillräckligt länge på en manet ser den till slut ut som ett bultande hjärta. De
pulserar och förflyttar sig framåt med hjälp av rytmiska sammandragningar.
Maneter har förstås inget hjärta – inget hjärta, ingen hjärna inget skelett,
inget blod. Men studera dem en liten
stund. Du kommer se att de pulserar. Mrs Turton säger att om man lever tills
man blir åttio år har ens hjärta slagit tre miljarder gånger. Men en del
hjärtan slår bara fyrahundratolv miljoner gånger. Vilket kanske låter som
väldigt mycket. Men sanningen är att det nätt och jämnt är tolv år.”

Huvudpersonen i denna bok är Suzy, en tjej som är mycket intresserad av naturvetenskap. Suzys bästa vän Franny går bort genom en
drunkningsolycka precis innan de ska börja sjunde klass. Suzy är övertygad om att
Franny blivit stucken av en dödlig manet och beslutar sig för att leta fram
bevis. Franny var en duktig simmerska, och då kan man väl inte bara drunkna?

Suzy är en väldigt begåvad tjej, hon gör ordentliga
efterforskningar och lämnar inget år slumpen. Samtidigt så är hon väldigt
ensam. Hon känner en enorm saknad och sorg över sin förlorade vän. Man får
genom tillbakablickar reda på att hennes och Frannys vänskap hade börjar
krackelera. De var på väg att växa upp och inte bara det, utan även på väg att
växa isär. Sådant gör ont, speciellt om man är den som blir kvar. Någonstans i
sitt sorgearbete så bestämmer Suzy sig för att sluta prata, eller icke prata
som hon själv kallar det. Det finns så mycket onödigt småprat i världen och det
är inget som hon vill bidra till. På grund av detta så blir det lite svårt för
hennes familj att nå henne. Hennes föräldrar är förtvivlade och skickar henne
till en barnpsykolog. Det blir mest icke prat där också. De vuxna runt henne
famlar och vet inte hur de ska nå fram. Mitt i allt detta så är Suzy mest
uppslukad med att leta fram fakta och läsa på om alla tänkbara manetarter som
finns i våra hav.

Det är en sorglig bok, men samtidigt så otroligt fin! Läs den!

Och du kommer på köpet att få lära dig mycket om maneter(och
zombiemyror, grodor m.m).

Det är en bok med många bottnar och som kan ligga till grund
för diskussioner i olika ämnen. Den passar bra som högläsningsbok från årskurs fem och
uppåt.

Isdraken

augusti 2, 2016 Biblioteks Bubbel Kommentarer 0 kommentarer

Adara var ett vinterbarn. Hon föddes under den kallaste vinter som någon kunde minnas. Det sades i byn att vintern tog hennes mors liv och att kylan hade vidrört Adara medan hon ännu låg i sin mors mage, så att hon var alldeles iskall och blå när hon föddes. Adara var ett allvarligt barn, men ingen hade sett henne gråta. Inte heller log hon ofta. Hon reagerade inte som andra på kyla och inte heller när hon slog sig. Hon sågs som annorlunda av både familj och grannar. När Adaras pappa kramade henne, brast han ofta ut i gråt.

Adara längtade alltid efter vintern. Då kom snön och kylan och med den kom den jättelika isdraken. Den kom glidande över himlen på blå, genomskinliga, stora vingar, större än någon annan drake. Ögonen var klara och djupa, tänderna istappar och snön virvlade när den flög förbi. Där den andades frös marken. Alla andra var rädda för isdraken, men inte Adara. När hon fyllde fyra rörde hon vid draken för första gången och när hon fyllde fem red hon på den för första gången. Varje sommar längtade hon efter isdraken, men den kom bara på vintern. Varje vinter stannade den dock längre än året innan och vintrarna blev också längre och längre.

Det pågår ett krig i landet och en sommar ryktas det att kriget är på väg att komma närmre. Det sägs att det kommer eldsdrakar som förstör landet, att människorna som bor i i byn kanske måste fly. När familjen ska lämna hemmet springer Adara därifrån och gömmer sig i skogen. Hon vill inte lämna byn. Hur ska hon då träffa sin isdrake igen? På morgonen ser hon främmande drakar i skyn som bränner åkrarna och träden. Hon gömmer sig i en grotta, men det är lång tid kvar tills vintern. När hon vaknar en morgon ser hon att grottans vägg är täckt av frost. Utanför väntar isdraken på henne. Kan Adara och isdraken tillsammans rädda världen?

Isdraken är skriven av George R. R. Martin. Den är illustrerad av Luis Royo. Berättelsen gavs ut första gången 1980 i en antologi publicerad av Ace Books vid namn Dragons of light. (http://libris.kb.se/bib/18647501?vw=fullGeorge). R.R. Martin är ju som många vet författare till den berömda fantasyserien Sagan om is och eld, som ju även filmatiserats i TV-serien Game of thrones. Flera element från Sagan om is och eld, känns igen. Här finns vintrarna som bara blir längre och längre, drakarna och kriget som nalkas. Kampen mellan eldsdrakar och isdraken är också en saga om is och eld. Jag är själv väldigt förtjust i både George R. R. Martins bokserie och Game of thrones tv-serien. Därför var det väldigt roligt att få läsa en barnbok av Martin.

Berättelsen är en klassisk fantasyhistoria om att ställas inför svåra val, kamp mellan gott och ont och allt det där mittemellan. Jag älskar att läsa om isdraken och Adaras vackra vintervärld. När jag läste boken funderade jag mycket över beskrivningen av Adara. Det kändes så sorgligt att hon, barnet, sågs som kall och okänslig av sin omgivning, oberörd av smärta, kyla eller känslor. Berättelsen är emellanåt otäck med många ingående beskrivningar av ond bråd död och krigets hemskheter. Den handlar också mycket om sorg och om att förlora allt det trygga och de som finns nära. Det här är en berättelse som nog kan behöva pratas mycket om och funderas kring. Annars gillar jag själv särskilt illustrationerna av de fantastiska drakarna, som är otroligt vackra. Omslaget är också mycket vackert och jag kan nästan höra hur isen klirrar och känna kylan som den väldiga isdraken andas ut mot huden.

Sorgligt, men ändå bra!

augusti 6, 2015 Ninni Malmstedt Kommentarer 0 kommentarer

Jag har läst två sorgliga böcker, ibland tycker jag att det är skönt att få gråta lite och samtidigt veta att det löser sig, för det gör det ju i de flesta böcker på ett eller annat sätt, så även i dessa.

Jag är med dig alla dagar av Mi Karlsson Bergkvist handlar om Elias. Elias och hans familj är på utflykt när katastrofen inträffar, en olycka sker och Elias mamma dör. Hela Elias värld vänds upp och ner. Dagarna blir outhärdliga när klasskamrater och lärare vet inte riktigt hur de ska tackla situationen, inte ens Elias bästa kompis är som vanligt, utan allt blir konstigt och krystat. Elias driver längre och längre bort från gemenskapen och inte förrän han gör något riktigt dumt hittar han någon han kan prata med.

Utan Titel är skriven av Anna Charlotta Gunnarson och handlar om en 16 årig tjej vars mamma har dött i lungcancer, och pappan är, trots att han är inkapslad i sin egen sorg, bekymrad över att dottern inte gör revolt, klär sig i svart, sotar ögonen, gör Fuck off tecken och skriker “KUKEN” åt honom, utan är “ så…vanlig”. Hon tänker att det finns olika sätt att göra revolt på, så hon börjar tjuvröka. Hon hittar ett perfekt ställe i parken, där hon också gömmer sina cigaretter. Men en dag saknas två…Någon har sett henne! Detta är början på en spännande vänskap.