Den nya fienden?
I vår har det kommit två böcker som handlar om getingar. Där getingarna är den onda som sprider smitta eller oro. För några månader sedan skrev Lena om Zombiefeber, som är första delen av en ny trilogi av Kristina Ohlsson (som också skrivit Glasbarnen mfl.)
http://biblioteksbubbel.blogspot.se/2016/03/zombiefeber.html
Nu har jag läst Boet av Kenneth Oppel. Den är 9-12-års-klassad, men jag tyckte den passade även mig som vuxen. Och den var riktigt obehaglig. Kanske tycker jag att den är obehaglig just för att jag är vuxen och ser andra saker i den där historien än den egentliga målgruppen. När jag satte mig för att läsa igår kunde jag inte släppa den. Min man försökte prata med mig, jag läste. Solen gick ner och det blev mörkt i rummet, jag läste. Klockan blev läggdags, jag läste. Inte förrän boken var slut kunde jag lägga den ifrån mig, med en riktigt olustig, men samtidigt härlig, känsla i kroppen. Jag hade verkligen gått in i den där berättelsen och slukläst.
Det är en riktig getingsommar. Redan tidigt på sommaren surrar de överallt och de ser inte riktigt ut som vanligt. De är större och liksom bleka, nästan vita. Steven har fått en lillebror, men allt står inte rätt till med honom. Föräldrarna åker i skytteltrafik till sjukhuset med honom för att ta reda på vad som är fel och värmen ligger som ett lock över hela stan. En dag blir Steven stucken av en geting, han svullnar upp och måste till sjukhus för behandling. Det visar sig att han är allergisk. I samma veva börjar han drömma märkliga drömmar. Han har alltid haft väldigt verkliga drömmar, som ofta skrämt honom rejält, men den här gången är det annorlunda. Det är som en stor vitskimrande och lysande varelse, en ängel tror Steven, som pratar med honom och berättar att de ska hjälpa honom. Att de ska lösa problemet med lillebror och att allt kommer bli bra. Drömmen återkommer varje natt och Steven blir alltmer hoppfull att allt ska lösa sig för lillebror. Samtidigt upptäcker han att ett stort getingbo håller på att byggas under taket alldeles intill lillebrors sovrum. Föräldrarna lovar att ta bort det, men i all oro och stress över den sjuka bebisen blir inget gjort. Steven vågar inte berätta för sina föräldrar om drömmarna, han är rädd att de ska tycka att han är galen och när ängeln säger att han måste säga ”Ja” om han vill ha deras hjälp så gör han det. När han får veta vad det är han sagt ja till, vill han ha det osagt.
