Bläddra efter
Etikett: Spöken

Spökröster

Spökröster

 Ibland ”förbarmar” jag mig över en bok, som stått länge i hyllan och som ingen tycks vilja låna.  Framsidan kanske är lite intetsägande eller så beror det på något annat att just den boken inte blivit utlånad.

Gömställen, var en sådan ”outlånad” bok av Katherine Arden.  Jag bloggade om den här.,.Efteråt var jag fullständigt uppfylld av hur bra den var!

Jag köpte in Spökröster av samma författare, utan att inse att det var uppföljaren till Gömställen. När jag började läsa Spökröster kände jag igen huvudpersonerna i boken, Ollie, Coco och Brian. I Gömställen blev de fast tillsammans i en annan värld, fylld av spöken och kunde med hjälp av all sin list och allt sitt mod och inte minst Ollies klocka, som hon fått efter sin mamma, som året innan dött i en flygolycka, till sist ta sig hem. Ollies klocka skickar budskap till henne. Varningar och ibland instruktioner för hur de skall klara sig i den andra världen och klara sig ut ur den.

I Spökröster har Ollies pappa vunnit en veckas vistelse på ett nytt hotell på en skidort. Vi befinner oss i en del av USA, där det brukar bli mycket snö under vintern. I bilen åker Ollie, hennes pappa, Coco och hennes mamma och Brian. Det snöar mer och mer. Ollie, Coco och Brian är tre vänner, som svetsats samman av sina upplevelser i Gömställen. De är tre väldigt olika barn, som fått en alldeles speciell samhörighet mellan sig. Ingenting skulle kunna få dem att överge varandra.

I bilen är det varmt och mysigt, barnen lutar huvudena mot varandra och somnar. Utanför snöar det.

 Coco och Ollie   drömmer båda mardrömmar om en flicka, som ropar på dem. En flicka med näsa och fingrar svartnade av frost, med ögon hopklistrade av is. ”Hjälp mig att hitta dem, säger flickan” Jag måste hitta mina benknotor, annars kan jag inte ta mig härifrån!” 

Läskiga drömmar, men det känns inte så läskigt i den mysiga bilen. Lite innan de är framme, står plötsligt en människa ute i vägbanan. Han har blå jacka och en skidmask för ansiktet. Det ser ut som att han försöker stoppa dem. När bilen är nästan framme försvinner han plötsligt.

Väl framme på hotellet, Hemlock Lodge, kliver de in i ,en lobby full av uppstoppade djur. ” Det enda ljuset i lobbyn kom från en stor , sprakande brasa…Dessutom var väggarna täckta av huvuden.  Huvuden från döda djur . …Flera hjorthuvuden hängde i en grupp. Där fanns tre tvättbjörnar med paddlar i en kanot. Ett uppstoppat rådjurskid i en glasmonter. Fyra prärievargar, som såg ut att yla mot en låtsasmåne. En svartbjörn stod på bakbenen med framtassarna lyfta. Djuren såg ut att röra sig i det fladdrande eldskenet och deras ögon glänste som om de levde. Björnen hade vassa vita tänder”.

Allting tycks nu utveckla sig till en riktigt läskig spökhistoria, där ingenting är vad det synes vara.

Hotellet är nyrenoverat, men har fått strömavbrott i snöstormen. Det är halvmörkt och kallt överallt och även om Ollie och alla de andra genast skulle vilja vända och köra hem igen, så går det inte. Vägen har snöat igen.

Ollies och Cocos mardrömmar i bilen, visar sig bli verklighet redan den första natten. Det finns ”en annan värld” även här. En skrämmande iskall värld fylld av stackars små barnhemsbarn, som ligger halvt ihjälfrusna i sina sängar i en stor sal. Över barnhemmet regerar Mor Hemlock. En riktig farlig och elak kvinna, som gör allt för att dra in Coco, Ollie och Brian i sin värld. 

Medan föräldrarna går runt och myser i brasans sken och glatt hjälper hotellvärden att laga mat på stormkök, kämpar barnen för att rädda några av de små förfrusna flickorna ifrån Mor Hemlock. 

Den andra dagen dyker plötsligt en ny gäst upp. Han är journalist säger han och jobbar för en tidning, som skriver om spöken. Han har fått tips om Hemlock Lodge, eftersom det går så många rykten om stället ” det var både ett barnhem och en skola. .. det ryktades om barn som blev inlåsta i städskrubbar, men det gjordes aldrig någon utredning, det var ingen som brydde sig särskilt mycket om föräldralösa barn. Och efter att barnhemmet hade stängt började folk se märkliga ljussken i fönstren. en gång kallades polisen hit för att de hört skrik in ifrån byggnaden”..

Kalla  mig Don, säger han och verkar, åtminstone till en början, vara en  riktigt trevlig person, som kan hjälpa barnen att bekämpa spökena som vill ta över hotellet.

Allting trappas upp mer och mer. Strömmen kommer inte tillbaka. Huset blir kallare och kallare. Till slut finns bara en liten flämtande brasa och några stearinljus att värma sig vid. Barnen förstår att det drar ihop sig till en slutstrid mellan spökena och dem och att de måste vinna den, för att kunna ta sig därifrån. Föräldrarna måste hållas utanför till varje pris, annars kommer de inte att lyckas.

Med hjälp av Ollies klocka, all sin intelligens och list och sin kärlek till varandra kämpar de sig igenom natten, som utvecklar sig till en kamp på liv och död. 

En riktigt läskig spökrysare, där man blir mer och mer andlös. Skall barnen klara det här eller skall de bli fast i ”den andra världen” Personer som de trott sig kunna lita på visar sig vara helt empatilösa och lämnar dem åt sitt eget öde. Till sist är det bara kärleken och samhörigheten mellan barnen, som kan rädda dem.

Dolda tecken

Dolda tecken

På sportlovet åker Fabians familj alltid med Måns familj på skidsemester. Det har de alltid gjort. Men det här året blir det annorlunda. I bilen på väg till handbollsmatchen berättar pappa för Fabian att i år skall de inte åka till Åre, utan till huset som han ärvt av en avlägsen släkting. Pappa vill att de gör i ordning huset, så att de skall kunna vara där på sommaren. Besvikelsen är total, känner Fabian. Inte nog med att han missar resan tillsammans med sin bästa kompis Måns, dessutom har pappa berättat att Julia skall följa med till stugan. Julia, som går i hans klass, klär sig töntigt och som han aldrig pratat med. Hon har det jobbigt hemma, säger pappa. Hur han nu kan veta det? Jo han har träffat Julias pappa på Taxi, där han jobbar extra på kvällarna.

Det blir en tigande bilfärd till huset, Fabian och Julia tysta i varsin vrå av baksätet. Många av rummen i huset är i dåligt skick, så Fabian och Julia tvingas dela rum. Tänker Julia verkligen tiga sig igenom veckan, tänker Fabian. Då knackar det på fönstret, tre ganska hårda och tydliga knackningar. Utanför rummet finns en balkong, så det måste  vara någon som befinner sig på balkongen…Fabian är väldigt lättskrämd, men det är inte Julia, och där börjar deras vänskap.

Snart börjar andra mystiska tecken dyka upp. De hittar överkorsade fredsmärken klottrade på undangömda ställen i huset. Radion går igång av sig själv och pratar något obegripligt om finska vinterkriget, för många, många år sedan. Vad är det egentligen för dolda tecken som Fabian och Julia upptäcker? Och vem är det som knackar på balkongdörren utan att visa sig?
Spännande och spöklikt, men också om vänskap. Från 9-12 år av Emma Askling.

En riktig spökhistoria!

En riktig spökhistoria!

En spökhistoria med verklighetsanknytning, kan det bli läskigare? Borgvattnets prästgård ligger i Jämtland och sägs vara ett av världens mest hemsökta hus. Detta vill Vanessa och hennes kompisar ta reda på om det är sant eller ej. Vanessa har fått en begagnad videokamera av sin mamma och hon tänker att hon ska lägga upp filmen på sin Youtubekanal om den blir bra. De tar sig in i prästgården, men besöket blir läskigare än de väntat sig, och läskigare ska det bli…

”Prästgårdens hemlighet” är första delen i en serie som heter ”Spökkameran” och handlar om Vanessa och hennes kompisar Abbe och Martin som bor i en liten ort i Jämtland.

PS! Ta en nära titt på Vanessas kameradisplay…DS!

Sagostund med zombiesaga

Sagostund med zombiesaga

Idag har det varit ”Olympiadagen”, massor av olika aktiviteter, för barnen på Olympia. På en av stationerna, biblioteket, sitter jag och väntar på att få läsa en alldeles ny bilderbok, ”Mortina, ett helt vanligt zombiebarn” (text och bild: Barbara Cantini).
Funderar lite innan om jag verkligen skall välja den här sagan, vissa barn är bara sex år och kanske livrädda för spöken och zombier. Men jag bestämmer mig för att testa.

Mortina är ett helt vanligt zombiebarn, som bor i ett gammalt slott, med sin faster Krypta. Mortina är blek och har vackra lila ringar runt ögonen. Hon har en hund, som heter Rabies, som ingen vet om han egentligen lever eller är död. Mortina är annars ganska ensam, hennes högsta dröm är att få leka med de andra barnen i byn. Hon brukar smyga på dem, för att se vad de leker. En dag, när hon gör det, hör hon talas om Halloween, när barnen skall klä ut sig till spöken och zombies. Perfekt tänker Mortina, då kan hon smyga med utan att klä ut sig och äntligen få vara med och leka.
Men inte en enda korg att ha godiset i, finns att uppbringa i slottet. Till slut får Farbror Gnällspiks huvud duga, som korg(glöm inte att det är en zombiesaga) Farbror Gnällspik gnäller en massa när han skall vara korg, tills Mortina lovar att mata honom med feta maskar resten av året om han ställer upp. Mortina hittar de andra barnen, som är ute på bus eller godis vandring och hon får vara med dem. När de andra barnen visar sina läskigaste grimaser, kan inte Mortina låta bli att visa sitt bästa trick. Hon tappar huvudet…TADA…
Det blir alldeles, alldeles tyst! Men som i det bästa av sagoslut, blir de vänner och tycker att Mortina är otroligt häftig, hon är ju en RIKTIG zombie.

Spännande, rolig saga, som ur ett ovanligt perspektiv tar upp frågan om att få vara med och leka. Illustrerad med spännande bilder, med många detaljer.

Julkalender Lucka 20 – Från Döda fallet till Ales stenar, platser med spökhistoria

Julkalender Lucka 20 – Från Döda fallet till Ales stenar, platser med spökhistoria

Kanske känner du för att göra en utflykt på jullovet. Skulle det vara så att du får lust att besöka en plats med spökhistoria, kan du ha god hjälp av boken ” Från Döda fallet till Ales stenar, platser med spökhistoria” av Lena Arro. Här finns tio platser i Sverige beskrivna, där något spöklikt sägs ha hänt. Först får vi en beskrivning av platsen och sedan en spöklik historia till. Vackra och trolska bilder utav Filippo Vanzo illustrerar texten. Själv kan jag tänka mig att ta mig en tur upp till Kullaberg i Skåne, hoppas bara att jag inte stöter på Kullamannen!

Mysteriet på örnklippan

Mysteriet på örnklippan

Kristina Olsson har skrivit många spännande böcker för åren mellan 9-12. Trilogin som börjar med Glasbarnen är den mest lästa hittills.” Mysteriet på Örnklippan” är hennes senaste bok och slutet på den, indikerar att fler delar skall komma.

Bonnie och Charles, båda tolv år tröttnar på att deras föräldrar(den enes pappa och den andres mamma är gifta med varandra) bara bestämmer, utan att någonsin lyssna på vad barnen vill. Nu har de bestämt att familjen skall flytta till London efter sommarlovet.
Nu är det början av sommaren och Bonnie och Charles bestämmer sig för att rymma, som en protest mot den planerade flytten. De vill vara borta hela sommaren. Bonnies mormor bor i Skuggviken, och det blir barnens tillflyktsort.
Bonnie har inte träffat sin mormor på ett bra tag, men mormor lyckas övertala hennes pappa om att de skulle må bra av att vara hos henne en vecka ialla fall.

Skuggviken, där mormor bor,ligger precis vid havet. Där finns en hög klippa, Örnklippan, med en fyr allra längst ut vid havet. Skuggviken verkar överhuvudtaget vara en ganska skum och skrämmande plats. Barnen blir varnade för den gamla fyren och klippan. Gå aldrig dit-det är farligt.
Mormor, som är konstnär, ganska känd, bor i ett stort gammalt slott, med några anställda, som verkar ha klivit ur en annan tid. De heter Alba och Douglas och sköter om kök och trädgård. På gården finns också Paul, som sköter om hästarna, men akta er för honom säger Alba, han är elak.

Vem barnen egentligen kan lita på tar det ett tag att få reda på. I byn Skuggviken sker underliga saker, nu senast har en liten fyraåring försvunnit och det viskas om den förfärliga historien om ”den huvudlöse Hämnaren”, som kommer med sin båt om natten och hämtar upp folk, för att sedan låta dem försvinna.

Det finns många frågor och naturligtvis blir Bonnie och Charles inblandade i det här. Och det blir farligt och ganska spännande.

Spionen på spökskolan

Spionen på spökskolan

Om det är något rektor Vektor på spökskolan Galgbacksskolan är rädd för så är det att vanliga levande får reda på att spöken finns. Hen styr skolan med järnhand – eller kanske snarare järntentakel – och hemska straff utmäts om någon tar med en levande till skolan. Allt det där är Silas (o)lyckligt omedveten om än så länge, men han ska snart stifta bekantskap med både rektorn och skolan.

En dag när Silas sitter i klassrummet och som vanligt kletar fast en använt tuggummi under stolen blir han stucken av en geting. Smärtan får honom att hoppa till och vilja skrika, men eftersom han inte vill avslöja sin tuggummisamling under stolssitsen, och dessutom avskyr att sticka ut och ha allas ögon på sig, så tänker han istället stoppa fingret i munnen för att lindra smärtan. Men innan den kommit så långt inser han att något inte står rätt till. Han kan inte längre se sin hand.
Där handen borde vara ser han istället klasskompisen vid bänken framför och längre bort läraren Valter. Han kan se rakt genom handen. Snabbt stoppar han handen i fickan och där behåller han den tills dess att han smitit ut i korridoren och smugit ner i skolans källare, där han är säker på att få vara ifred.
Efterhand som smärtan efter getingsticket dämpas börjar handen dyka upp, först dess konturer, sedan skelettet, blodådrorna och sedan långsamt den ogenomskinliga huden. Silas tror inte sina ögon och plötsligt hör han en röst från ett av hörnen i rummet. Det visar sig vara den virriga, och smågalna skolvaktmästaren Vingela. Hon är övertygad om att han är ett spöke, och hon berättar också att hon jobbar som vaktmästare på Algbacksskolan på dagarna, men om nätterna kommer hon tillbaka och jobbar på Galgbacksskolan för spöken, som bedrivs i samma lokaler. Hon är ju visserligen levande, men hon sliter hårt för att hålla skolan och dess elever just så hemliga som de önskar vara. Det behövs en mellanhand mellan världarna som skydd. Nu lovar Vingela att hon ska få in Silas på spökskolan istället, vilket Silas går med på då han är förskräckligt rädd att någon i hans vanliga skola ska få reda på att han kan bli osynlig. Han är beredd att göra vad som helst för att slippa dra uppmärksamheten till sig. Hans mammor blir inte direkt överlyckliga, men de går med på att låta honom byta för de inser ju också problemet med att försvinna mitt framför ögonen på sina klasskompisar.
Det visar sig dock att han inte riktigt är som de andra spökena heller. Han kan inte sväva eller gå genom väggar och hans kläder blir inte osynliga när han själv blir det som på de andra. Dessutom har han ett ypperligt minne och lär sig utan problem allt som hans lärare lär honom. De flesta spöken har ett otroligt dåligt minne. Ganska snart börjar rektor Vektor misstänka att han inte är ett spöke utan en spion som Vingela lurat in på skolan för att på något sätt förgöra den, och inget Silas säger hjälper.

Silas vet varken ut eller in, han vet inte längre vem han kan lita på eller hur han ska kunna ta sig ur den knipa han, eller snarare Vingela, försatt sig i. Dessutom verkar hon ha försvunnit från jorden yta lagom tills alla problem dök upp.

På baksidan står det att detta är första delen i serien Spökskolan, så jag antar att vi har fler böcker att vänta.
Alice McMallis, pojken på kyrkogården

Alice McMallis, pojken på kyrkogården

För några veckor sedan läste jag en rapport från region Skåne om bokprat, ”Fakirerna och vi – en studie om bokprat som läsfrämjande insats”. En riktigt inspirerande och användbar rapport! I slutet ger författaren Catharina Schmidt tre exempel på böcker en kan använda vidare i undervisningen efter bokpratet, och här snubblade jag över ”Alice McMallis” som är skriven av Jessica Lindholm. Boken är tryckt 2015, men jag har helt missat den. Spöken, zombier och annat läskigt är mycket gångbart på biblioteket just nu, så jag beställde den genast.

Alice McMallis. Pojken på kyrkogårdenAlice McMallis är en mycket kavat nioåring som bor bredvid en gammal och övergiven kyrkogård tillsammans med en hushållerska , en alltiallo och en nanny. Alice älskar skräck och vill så himla gärna träffa ett livs levande spöke! Hon tillbringar många kvällar och nätter på kyrkogården, men inte ett enda litet spöke visar sig…Inte ens husets förre ägare, som påstås ha drunknat och som ska hemsöka huset, syns till.
En kväll när hon som vanligt genar över kyrkogården för att ta sig hem så står en av gravbyggnaderna på glänt, men det märker inte Alice. Hon känner sig dock iakttagen och hör rassel och ljud. ÄNTLIGEN, tänker Alice, men ser inget spöke.
Någon dag senare när hon passerar över kyrkogården, börjar någon plötsligt kasta kastanjer på henne och nu börjar hon bli arg! Nu minsann ska hon hitta vem det än var som bråkar med henne!
Efter en stunds kurragömmalek så hittar hon något, ett finger! Så småningom hittar hon hela figuren som följt efter henne, men det är inget spöke, det är en zombiepojke…
Alice bestämmer sig för att ta med zombiepojken hem, och det ställer till mer bekymmer än Alice kunde föreställa sig i sin vildaste fantasi.

Boken är i ärlighetens namn inte särskilt läskig utan mer smårolig, men det passar egentligen mig bättre, jag är inte jätteförtjust i jätteläskiga böcker. Jag gillar dessutom Jessicas illustrationer väldigt mycket, de gör mycket för berättelsen.

 

Blev du nyfiken på rapporten? Läs den HÄR!
Julkalender Lucka 7 – Spöksystrar: Flickan på kyrkogården

Julkalender Lucka 7 – Spöksystrar: Flickan på kyrkogården

Flickan på kyrkogården är skriven av Mårten Melin och tecknad av Hanna Granlund. Det är den första delen i en serie som heter Spöksystrar. Kanske har någon tur att hitta den här boken i ett paket under granen?
Nila ska börja på ny skola, Stenkulaskolan. Hon bestämmer att hon ska gå dit själv första dagen. Mamma får inte följa henne: Nila vill inte verka barnslig. Det är vinter och det är kallt med snö på marken. Nila har bråttom och bestämmer sig för att gena över kyrkogården. När hon går över kyrkogården hör hon någon säga hej. Rösten kommer uppifrån en hög gravsten. Där uppe sitter en tjej som ser ut att vara lika gammal som Nila. Men medan Nila har halsduk, mössa och vantar och en vinterjacka på sig, har hon där uppe på gravstenen bara en tunn t-shirt och ett par utsvängda jeans på sig. Hon är väldigt blek och plötsligt hoppar hon ned från stenen. Nila måste blunda, så högt är hoppet och Nila blir rädd att flickan på gravstenen ska skada sig. När Nila vågar titta igen står flickan där framför henne och ler. Flickan frågar Nila vart hon är på väg och när Nila säger att hon ska till sin nya skola vill hon följa med. Hur skumt som helst, tycker Nila och förklarar att en måste ha ett papper som säger att en får gå på skolan. Flickan presenterar sig som Maj och hon kramar Nila hejdå när hon går. Maj är alldeles iskall.

I skolan är det kämpigt första dagen, vem ska Nila vara med? Det finns ingen självklar och fastän fröken gett några i klassen uppdraget att ta hand om Nila blir hon ensam. På hemvägen går Nila vid kyrkogården igen och då hör hon Majs röst. Fortfarande klädd i t-shirt och varför kommer det ingen rök ur munnen när hon andas? Vem är hon och vad vill hon Nila? Är hon kanske ett spöke?

Jag gillar den här boken mycket. Boken är lättläst och jag är förtjust i den fina handlingen som är både rolig, spännande och oväntad. Illustrationerna av Hanna Granlund är jättefina och berättar bredvid texten på ett fantastiskt sätt. Jag bor ju själv i Malmö och går ofta över kyrkogården där jag tänker att Nila kanske träffade Maj på väg mot Stenkulaskolan. Jag vill genast läsa nästa del och jag brinner av frågor. Vem är Maj och vad har hon för historia? Hur kommer det gå för Nila och Maj och deras vänskap? Hur kommer det att gå för Nila i nya klassen? Jag vill veta mer, nu! Jag tycker boken väcker många funderingar om vänskap, historia, föräldrar, hur det kan kännas att vara ny i klassen och hur en är mot varandra. Del två i serien har också kommit ut och heter: Spöksystrar: Ett spöke i klassen. Läs och kika på de fina teckningarna!
Lite läskigt

Lite läskigt

Fröken Spöke är första delen i en serie av Kerstin Lundberg Hahn. Ivar och Ebba får en vikarie, som inte är som andra lärare. Hon heter Fröken Sparre, är mycket lång, smal och har iskalla händer.Hennes ansikte är vitt, för hon tål inte solen. Dessutom verkar hon kunna läsa tankar.

Ebba och Ivar blir misstänksamma, är det ett spöke, de fått till fröken? Hur skall de kunna avslöja henne? 
De tar med sig vitlök till skolan och då blir fröken Spöke sjuk och blir borta i flera dagar. Ebba och Ivar blir oroliga-är det deras fel att Fröken Spöke får vara hemma.
Första delen i en lättläst serie
En häxa sitter barnvakt, av Susanne Mortensen. Danne får en annorlunda barnvakt när mamma och pappa skall iväg på fest.
Det är Maja Stormhatt, som dyker upp. Med vårtor på kinderna, spetsig hatt, en korp och tre svarta katter. 
Maja är snäll och rolig, men hon har ett gäng elaka häxor efter sig, som är hennes fiender. Den trevliga fredagskvällen är hotad när de elaka häxorna, som försökt dränka Majas katter, närmar sig.
”Det finns två sorters häxor, säger Maja, de elaka luktar uggelmuggel och har svarta tungor. Varför kan du säkert gissa” 
”  Ibland nöjer de sig med oskyldiga hyss, som att kasta klipulver på hundar, slänga sopor i trädgårdar eller vända vägskyltar, så att bilisterna kör fel, men deras rysligaste spratt är livsfarliga”
Läs om hur Danne och Maja ger sig ut på en svindlande kvastfärd på fredagskvällen, snart har häxorna, med de svarta tungorna hittat dem….
Fasliga fakta om Rysliga varelser av Anna Hansson

och Maria Andersson

I denna lättlästa faktabok med färgrika bilder på varje uppslag kan man bekanta sig med allehanda läskiga figurer, som troll, jättar och varulvar t.ex.