Browsed by
Etikett: Staffan Cederborg

Mitt bisarra liv som död

Mitt bisarra liv som död

Staffan Cederborg

Opal 2022

Hcg

Antal sidor 201

Amira är nästan 12 år gammal och vi möter henne och hennes mamma på BUP, mamman är orolig för att Amira inte har några vänner, och inte är som alla andra. Alla mamman önskar är att Amira ska få en diagnos eller nåt som gör henne mer ”normal”. Det mamman mest tycker är bekymmersamt är att Amira fortfarande har låtsaskompisar. Amira ser det mer som en annan värld, en annan dimension som hon kan styra över, allt hon behöver göra är att blunda.

En dag råkar hon ramla ner från loftet, rakt ner i golvet i sin mammas skeppshandel. Ett riktigt högt fall… När hon kommer till sans så är hon inte kvar i skeppshandeln, utan på durken i ett segelfartyg i Karibien. Fyra personer står och stirrar på henne, och hon har en värjspets tryckt mot kroppen. Hon övertygar kaptenen att hon inte utgör någon fara, och blir ompysslad. Det stora bekymret uppstår när hon försöker ta sig ur fantasin. Det går inte, trots att hon försöker flera gånger. Amira funderar på om det kan vara så att hon faktiskt är…död? Död eller ej, hon finner sig inbegripen i ett galet äventyr på jakt efter en skatt, och det är bara att hänga med!

Denna boken passar både som högläsning i åk 3 och egenläsning från 9 år.

Hjärnpunka

Hjärnpunka

Leo är 12 år och nästan alltid när det händer något viktigt i hans liv så får han hjärnpunka. Det slår fullkomligt slint i skallen. Kortslutning. Som till exempel när hans fotbollslag spelar match och de ligger lika mot ett på pappret mycket bättre lag. I slutsekunderna får Leo till en alldeles fantastisk träff på bollen och gör sitt livs snyggaste mål. Det är bara ett problem – det är självmål. Och som när Isabelle, klassens snyggaste tjej, kommer fram och pratar med honom och han inte kan få ett vettigt ord ur hjärnan utan säger något fullkomligt galet. Jag kan känna igen det där så mycket. Hur jag blev så nervös av olika situationer att det liksom kunde komma ut lite vad som helst ur munnen, jag pratade alltid för mycket, och det enda som var säkert var att jag skämdes som en hund efteråt. Önskade mig själv dit pepparn växer och att jag aldrig mer skulle behöva träffa de där personerna igen.

Leo är faktiskt mycket tuffare, för han lyckas på något vis oftast ändå se ganska positivt på livet och skaka av sig konstigheterna han gjort. Men efter det där självmålet får han faktiskt problem på fotbollen, för hans klasskompis Kricke som spelar i samma lag hotar att skära av hans snopp om han inte slutar i laget och efter att Kricke verkligen haft med en ganska stor och skräckinjagande kniv till omklädningsrummet känner Leo att han inte riktigt vet hur han ska tackla problemet. Inte berätta för någon vuxen i alla fall.

Och så är det ju det där med Isabelle. Han vet inte riktigt vad hon tycker om honom, men när hon gång på gång söker sig till honom börjar han hoppas. Framförallt hoppas han att något alldeles magiskt ska hända när det är dags för klassresa till Stockholm. Det det vet en ju, att vad som helst kan hända på en klassresa. Och visst händer det mycket, men kanske inte riktigt på det magiska sätt som Leo tänkt sig.

Jag gillar verkligen Leo, och jag gillar Hjärnpunka. Sätt den i händerna på de som läst varenda Dagbok för alla mina fans och vill ha mer. Den är rolig, den är lite pinsam ibland, men den har också mycket mer både hjärta och hjärna än vad Dagböckerna har.