”Vem har sagt något om kärlek?” Att bryta sig fri från hedersförtryck ,är titeln på en bok av Elaf Ali.
Boken blandar kapitel med ”dagboksliknande” text, händelser ur Elaf Alis liv, med faktakapitel, där olika begrepp och termer förklaras. T ex ”hedersförtryck”…hedersnormerna består alltså av oskrivna, men väletablerade regler, som talar om hur man skall leva sitt liv.”…..De som revolterar mot normerna kan utsättas för grova kränkningar, utfrysning, hedersvåld och i extrema fall hedersmord”
Här är också på sin plats att nämna att …”Förhållningsregler liknande hedersnormer har också förekommit i Sveriges historia. I många hundra år ansågs kvinnan omyndig och underställd sin far tills hon gifte sig och därefter blev underställd sin man”…
I boken finns också korta kapitel med intervjuer, där Elaf intervjuar sin mamma och sin pappa, tex om hur de ser på heder eller om deras syn på arrangerade äktenskap.
Elaf Alis bok startar med en prolog där det händer, som inte får hända. En kille ringer och frågar efter Elaf. Pappan ser sin värsta mardröm framför sig Elaf har skaffat pojkvän.
Elaf och hennes familj kom till Sverige från det krigshärjade Irak, när Elaf var fem år. De hamnar i det lilla samhället Fjälkinge utanför Kristianstad. Medan Elaf och syskonen går i skolan, lär sig svenska, får kompisar och tränar fotboll blir mamman och pappan i familjen alltmer isolerade hemma. De är båda arbetslösa, trots akademiska utbildningar och Elaf är den som får sköta kontakter med myndigheter och skola. När Elaf är tio år får hon sin första mens och från den dagen förändras allt, verkligen allt!
Elaf som älskar idrott och simning får inte längre träna eller vara med på simningen. Hon får inte ens spela fotboll med sina manliga kusiner nere på gården, utan tvingas titta på ifrån balkongen. Hon måste vara hemma direkt efter skolan och har bara en kompis, Ester, som hon får gå hem till.
Tidigare har Elaf och hennes pappa haft en väldig bra och nära relation, men även detta förändras, då pappan blir alltmer kontrollerande och även våldsam om inte Elaf gör precis som han bestämt.
Det här är en stark och mycket viktig bok, vi behöver prata om detta, att det förekommer, att det finns många flickor, och pojkar, som drabbas av hedersförtryck.
Det som gör boken om möjligt ännu starkare eller möjligen ”lyckligare”, är att den inte slutar med en tragedi, utan med att Elaf och hennes pappa ”återförenas” och långsamt men säkert får ett bra förhållande till varandra igen.
