Bläddra efter
Etikett: vänskap

Inte längre min

Inte längre min

Så är titeln på Ann-Helén Laestadius senaste bok, den andra boken om Maja som även är huvudpersonen i boken ”Tio över ett”.

I ”Tio över ett” får vi möta en rädd Maja, hon ställer klockan på 01.10 varje natt för att 01.20 sprängs det i gruvan och hon vill vara vaken för att kunna rädda sin familj om gruvan rasar. Hon brottas också med sina känslor för Kirunas flytt, känslorna för Albin och kanske mest av allt, kompisen Julias flytt till Luleå.

När denna boken börjar så har Julia flyttat, de har börjat riva delar av Majas gamla kvarter, hon är ihop med Albin, även om hon ser sig som ”hockeygräsänka” eftersom att ishockeyn tar väldigt mycket av Albins tid.
Eftersom att de flyttat från det gamla huset in i ett nytt, i Majas tycke helt ocharmigt, hus, långt bort från sprängningarna så sover hon nu hela nätterna. Hon har också slutat göra sina filmer. Hon tänker att nu upplevs hon som helt normal, och det är väl bra. Flytten av Kiruna tycker hon fortfarande inte om, hon tycker fortfarande att det handlar om rivning, inte flytt.
En dag när hon cyklar förbi sitt gamla område upptäcker hon något som chockar henne svårt, de kommer inte att riva hennes hus, de ska flytta det! Kanske, kanske kan hon få flytta tillbaka till sitt gamla rum i den gamla lägenheten! Då möter hon Aurora, som säger att hon ska flytta där nu…

Inte längre min, det finns mycket i Majas liv som är förlorat och förändrat och jag inser att titeln är klockren när jag läst klart boken. Att så mycket känslor, vänskap, kärlek och förändring kan rymmas i en bok är helt underbart!

Inte längre min

Med en kastanj i magen

Med en kastanj i magen

https://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9132207697
Majken har blivit skickad till Sankt Älmas hem för vanartiga flickor. Det ligger ute på en ö och är sista anhalten för bråkiga, uppstudsiga flickor som ingen annan i samhället vill eller kan ta hand om. Majken minns inte sina föräldrar och har bott upp på barnhem och i fosterfamiljer sedan hon var 4-5 år, men hennes häftiga humör har gång på gång ställt till det för henne. Hon tänker själv att det är som att hon föddes arg, utan förmåga att hantera ilskan. Gång på gång växer den som en taggig kastanj inom henne och till slut exploderar hon.
På hemmet får hon dela rum med Ebba och Anna-Märta och de blir snabbt vänner, och tur är det inte alla flickor på hemmet är så snälla. Rektorn är inte heller speciellt intresserad av att rehabilitera flickorna, utan använder såväl fysisk som psykisk misshandel vid minste förseelse. Majken får snabbt känna av både isoleringen på vinden och rapp över händerna.
Ebba lockar med Majken ner till stranden en kväll och där träffar hon Ruben, en pojke från fastlandet. Det brukar komma pojkar ut till ön med förhoppning om att vanartig också betyder lösaktig. Majken är rädd att Ruben ska vara som de andra och bara vilja en sak med henne, men hans ögon är snälla och ärliga. När han frågar om hon vill följa med ut nästa kväll för att fiska kräftor så säger hon inte ja, men kan samtidigt inte hålla sig från att gå dit och se om han menade allvar med kräftorna. Hon får sällskap av Anna-Märta. Och det är verkligen bara kräftor, även om han också ser till att de får en stund för sig själva för att prata. Han ser inte på henne som alla andra har gjort under hela hennes uppväxt, han lyssnar, ser henne bortom den där ilskan, och utan att hon vet ordet av så har hon berättat om kastanjen.
Även om det är hårt och strikt på hemmet så finns det också människor som hjälper Majken. Trädgårdsmästaren Evert som lugnar henne när hon får panikattacker till exempel, och prästen på fastlandet som hjälper henne minnas sin mamma och få tillbaka några av de minnen som hon förträngt så länge.
När kastanjer spricker är en riktigt bra bok om ett Sverige där olikhet, otur och en trasslig barndom räckte för att döma ut en människa. Där de institutioner som fanns för att ta hand om utsatta barn och ungdomar oftast tryckte ner dem ännu mer och gjorde en ljus framtid helt omöjlig. Mina googlingar av musik och filmer som nämns och de tidsmarkörer som dyker upp i form av pepitarutiga kjolar, höga hästsvansar och tunna scarfsar säger mig att vi är i början av 50-talet. En tid vi gärna romantiserar, men som var tuff för många

med ideal som var näst intill omöjliga att leva upp till och väldigt snäva ramar för kvinnor.

Bravelands, Splittrad flock

Bravelands, Splittrad flock

Bravelands heter savannen där lejonet Orädd levt sitt korta liv i flockens beskydd. Hans pappa Ädel är flockledare över Ädelklanen och Orädd och hans syster Tapper kan växa upp i trygghet.

I babianflocken Grönskogstruppen lever babianungen Tagg och hans vän Lera.

En elefantflock är på väg mot ett känt vattenhål och där ska ledaren hålla stormöte. Flockens ledare är Den stora modern, hon som har alla svar och löser alla konflikter för samtliga djur på savannen, förutom lejonen. I flocken finns även hennes barnbarn Himmel.

Dessa tre unga djurs öde kommer att korsas under berättelsens gång, samtidigt som Bravelands framtid skakar i sina grundvalar.
Den ömtåliga balansen på savannen har sedan urminnes tider reglerats av en enda självklar regel: Döda bara för att överleva.

Denna regel bryts av en flocklös lejonhanne som dödar Ädel och tar över Ädelflocken, Orädd undkommer döden som genom ett under.

Erin Hunter är en psedonym för flera olika författare som även skrivit den populära serien ”Warriors”
om huskatten Rost som förenar sig med en vildkattsklan.

Boken är spännande och handlar om vänskap, relationer, tapperhet och den eviga kampen om makt. Nästa del i serien heter ”Savannens lag” och på engelska finns det ytterligare två, ”Blood and bone” och ”Shifting shadows”

Sagostund med zombiesaga

Sagostund med zombiesaga

Idag har det varit ”Olympiadagen”, massor av olika aktiviteter, för barnen på Olympia. På en av stationerna, biblioteket, sitter jag och väntar på att få läsa en alldeles ny bilderbok, ”Mortina, ett helt vanligt zombiebarn” (text och bild: Barbara Cantini).
Funderar lite innan om jag verkligen skall välja den här sagan, vissa barn är bara sex år och kanske livrädda för spöken och zombier. Men jag bestämmer mig för att testa.

Mortina är ett helt vanligt zombiebarn, som bor i ett gammalt slott, med sin faster Krypta. Mortina är blek och har vackra lila ringar runt ögonen. Hon har en hund, som heter Rabies, som ingen vet om han egentligen lever eller är död. Mortina är annars ganska ensam, hennes högsta dröm är att få leka med de andra barnen i byn. Hon brukar smyga på dem, för att se vad de leker. En dag, när hon gör det, hör hon talas om Halloween, när barnen skall klä ut sig till spöken och zombies. Perfekt tänker Mortina, då kan hon smyga med utan att klä ut sig och äntligen få vara med och leka.
Men inte en enda korg att ha godiset i, finns att uppbringa i slottet. Till slut får Farbror Gnällspiks huvud duga, som korg(glöm inte att det är en zombiesaga) Farbror Gnällspik gnäller en massa när han skall vara korg, tills Mortina lovar att mata honom med feta maskar resten av året om han ställer upp. Mortina hittar de andra barnen, som är ute på bus eller godis vandring och hon får vara med dem. När de andra barnen visar sina läskigaste grimaser, kan inte Mortina låta bli att visa sitt bästa trick. Hon tappar huvudet…TADA…
Det blir alldeles, alldeles tyst! Men som i det bästa av sagoslut, blir de vänner och tycker att Mortina är otroligt häftig, hon är ju en RIKTIG zombie.

Spännande, rolig saga, som ur ett ovanligt perspektiv tar upp frågan om att få vara med och leka. Illustrerad med spännande bilder, med många detaljer.

Ovanligt tema

Ovanligt tema

Det går trender i bokteman så väl som allt annat i livet. För något år sedan kom det många böcker som handlade om hamstrar och det har kommit många böcker om HBTQ frågor. En sak som däremot lyser med sin frånvaro fram tills nu, är tjocka huvudpersoner, som trivs med att vara tjock. ”Dumplin´”av Julie Murphy är en sådan bok. Kan en hoppas på fler?

Willowdean bor med sin mamma, som kallar henne
Dumplin´, i staden Clover City, mitt ute i ingenting. Hon går på High school och är bästa kompis med Ellen. De har känt varann sen de var ganska små, de träffades för att Ellens mamma och  Dumplin´s moster Lucy båda var stora fan av Dolly Parton.
Nu är moster Lucy död, hon dog av en hjärtattack i soffan, och vägde 256 kg när hon dog, och Dumplin´ saknar henne hela tiden. Dumplin´ har alltid trivts med hur hon ser ut, och har ett ganska stort självförtroende. Hennes inställning till bikinikropp? En kropp i bikini! Dumplin´s mamma har däremot genom åren utsatt henne för än den ena och än den andra dieten, innan hon till slut gav upp.

I Clover City är det två saker som staden cirklar kring. Dels är det amerikansk fotboll och så den årliga skönhetstävlingen ”Miss Teen Blue Bonnet tävlingen” .Dumplin´s mamma vann den tävlingen när hon var ung och är med och arrangerar den varje år. Hon kan till allas förtjusning fortfarande ha klänningen hon hade den kvällen hon vann. Dumplin´ har aldrig brytt sig om tävlingen, men en dag när hon och mamman städar ur moster Lucys rum hittar Dumplin´ en ofylld anmälningsblankett. Dumplin´ blir helt ställd,ville hennes moster delta i Miss Teen Blue Bonnet????

Givetvis finns det  en kärlekshistoria med i boken! Bo, som är väldigt snygg och går på privatskola,  arbetar på samma snabbmatsrestaurang som Dumplin´, och han är den enda som kallar henne Willowdean. Dumplin´ föll för honom vid första ögonkastet, men till hennes förvåning så verkar han gilla henne också. Det gör henne osäker, och det stör henne. Nu behöver hon boosta sitt självförtroende och efter mycket funderande så bestämmer sig Dumplin´ för att ställa upp i tävlingen, för sin men även för Lucys skull. Beslutet får stora konsekvenser för Dumplin´s och Ellens vänskap, men då är det andra som plötsligt finns där för henne istället.

 Boken gav mig mersmak och på baksidestexten står det att ”Dumplin´” är författarens andra bok. Hennes första bok heter ”Side Effects May Vary” och finns bara på engelska.

Spelets fångar

Spelets fångar

Det är sommarlov och Hugo och hans mamma ska tillbringa några veckor i skärgården hos Hugos morfar. Hugo har knappt träffat honom och ser inte fram emot att vara från stan så länge. När han dessutom inte hittar laddsladden till sin dator så känns sommaren oändligt lång. Han träffar Freja och de får chansen att tjäna en slant om de samlar in tång och fårbajs som sommargästerna gödslar sina trädgårdar med.De ger sig ut till en ö, men överraskas av en storm och måste söka skydd i en liten stuga. När de går på upptäcksfärd i stugan så hittar de ett skåp fullt med små, bärbara datorer. Hugo startar en och den säger: Välkommen Hugo! Spelet startar och sommaren utvecklas till en mardröm...



Änglaapokalyps

Änglaapokalyps

Jag gillar dystopier och jag gillar änglar. I denna bok får jag både ock! Boken som heter ”Änglafall” är skriven av Susan Ee och är första delen i en trilogi, där del två också finns översatt till svenska, men tyvärr inte del tre. 

Huvudpersonen heter Penryn, är 17 år och hon ska försöka rädda sin rullstolsburna lillasyster, sin psykiskt instabila mamma och sig själv till den relativa säkerheten i bergen utanför San Fransisco. Världen som vi känner den är lagd i ruiner efter det att änglar invaderat jorden. Flykten går till en början som planerat, men så hamnar familjen mitt i ett änglaslagsmål där fyra änglar ger sig på en ensam och hugger av hans vingar. Familjen blir upptäckta och lillasyster Paige blir bortförd av en ängel. Penryn tar vara på änglavingarna och den skadade ängeln för att försöka få reda på vart änglarna fört Paige. En bräcklig vänskap spirar mellan Penryn och ängeln Raffe medan de tar sig mot änglarnas näste för att försöka hitta Paige och få hjälp med att sätta tillbaka Raffes vingar. 

Del två heter ”Världen efter” och del tre heter ”End of days”. Tredje boken kom ut redan 2015 så den kommer nog dessvärre inte att översättas.



  

 


Alla suger och det är ingens fel

Alla suger och det är ingens fel

Det var först är jag läst ut boken som jag insåg att författaren själv var typ jämngammal med sin huvudperson. Jag blev omedelbart sjukt imponerad (och liiite avis…) (Fast det skulle jag ju aldrig avslöja!)

Ebba Hyltmark har skrivit en träffsäker bok om att gå i nian och längta vidare. Nu är det visserligen 21 år sedan jag själv gick och hatade min högstadieskola och önskade mig vart som helst som inte var denna smutsgula tegellänga, med nedklottrade skåp och slitna plastmattor på golven, men jag kan fortfarande minnas känslan av att vilja mer, vilja annat, vilja bort.
Li har bara en vårtermin kvar innan hon tänker ta sitt pick och pack och flytta till Stockholm. Hon har redan siktet inställt på MIT i London efter gymnasiet och för att ha skuggan av en chans att komma in där krävs den allra bästa gymnasieskolan. Och den har hon spanat in under en resa till huvudstaden. Det finns inget som håller henne kvar i staden där hon bor, hon har inga jämnåriga vänner, hennes 6-åriga lillasyster är ett monster och föräldrarna är fejk. Bara att åka med andra ord. Så träffar hon Sigvard, en 69-årig änkling som bor i en liten stuga i utkanten av staden. Sigvard är lika klok som Yoda och behandlar henne som en jämbördig. Sigvard och hon pratar om allt. Hon berättar som sina drömmar, han om sorgen efter sin döda hustru och dottern som reste iväg och sällan kommer och hälsar på. Tillsammans öppnar de upp sig lite mot världen och tar små steg mot framtiden. Li börjar faktiskt prata lite med några på skolan och Sigvard gör sig kvitt gamla saker som håller honom fast i det förgångna.
 
En dag börjar Max i Lis klass. Han dyker upp på mattelektionen, med ett överlägset leende på läpparna och intensiva svarta ögon. Li kan inte värja sig. Hon blir hopplöst förälskad och allt som hon har planerat känns inte längre lika självklart. Tillsammans med Max kan Li vara tyst eller prata, det kvittar, hon får ett behov av att vara nära som aldrig varit hennes grej och det är plötsligt uthärdligt i skolan. Li vägrar lyssna när Olivia, Lis 9-åriga kompis, och hennes föräldrar uttrycker misstro och skepsis mot Max. Han är ju perfekt, vad skulle kunna gå fel?
Li drar in mig i sin värld och håller mig kvar där tills jag läst klart boken. Och detta även om jag själv förmodligen är en av de där hopplösa vuxna som inte fattar någonting och som Li inte hade gillat. Längst bak i boken står Lis instagramnamn och när jag går in och kollar på hennes konto står det mycket riktigt som presentation ”Tycker förmodligen inte om dig :)”. Så ok, jag låter dig vara ifred. Men du kan inte hindra mig från att gilla dig skarpt ändå, Li. Och önska mig själv lite av din drivkraft.
Allt ska brinna

Allt ska brinna

”Det är höst när jag kommer bärande på elden. Den sena, fula hösten. Ett evighetslångt blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna.”

Så står det på baksidan av Sofia Nordins bok och sista meningen är även titeln, ”Allt ska brinna”. Citatet känns sorgligt och ledsamt, utan hopp och jag undrar vad som hänt för att en ska vilja att allt ska brinna. Det blir jag snart varse om och berättelsen har följt mig hela helgen.
Agnes och Minna är bästa vänner och systersjälar sedan de träffades bakom en plint när de var 11 år och skolkade från gympan. Minna är den som driver och kommer på alla idéer, men Agnes är på, alltid! För Minna är aldrig lagom, det handlar alltid om allt eller inget och Agnes är på något sätt Minnas ankare. Mycket lyckas de genomföra med envishet och stark vilja, men det räcker aldrig riktigt för Minna. En måste väl kunna göra mer, rädda fler?
Nu är de 17 år och Minna kastas mellan hopp och förtvivlan, hon träffar en kille som inte riktigt kan leva upp till hennes förväntningar, hon och Agnes bryter nästan helt med varann, och försonas. Agnes gör allt hon kan för att trösta och stötta, men vad ska hon göra när hon inte räcker till? Kan en alltid finnas till för någon annan? Är alla skeenden förutbestämda, om än inte tidsbestämda? Vad hade hänt om inte om fanns?
Jag gillar Sofia Nordins böcker och längtade efter att få läsa denna. Den är väldigt annorlunda än kvartetten som börjar med ”En sekund i taget” men mycket bra! En bok som fastnar! En bok som känns!
Fotboll på hög nivå

Fotboll på hög nivå

Malik är 17 år och spelar redan med A-laget. Han har iof hittills bara suttit på avbytarbänken, men nu har tränaren lovat att han ska få spela. Lika bra som fotbollskarriären går, lika dåligt står det till med ekonomin hemma. Mamma Annika får fler brev från kronofogen, och nu hotas de av vräkning. Pga sin sjukdom så kan hon inte jobba så mycket, och Maliks pappa Omar, dyker bara upp då och då. Oftast har han inga pengar ändå. Malik kan inte komma på hur de ska kunna lösa situationen.
Så kommer dagen då Malik gör matchpremiär. Allt går galant även om motståndarna tacklas och knuffas lite extra med nykomlingen. När domaren meddelar att laget ska få en straff, så får Malik sin chans att visa vad han kan, och sätter den! Publiken jublar och laget vinner! Över en natt är Maliks namn på allas läppar. Enda smolket är det ekonomiska. Lagledaren kan inte lova honom något A-lagskontrakt just nu, kanske om några veckor, men då är det ju lite sent…Hade han bara fått skriva kontrakt så hade allt löst sig.
En kväll stöter Malik på sin barndomskompis Abbe, som undrar varför inte Mailk svävar på moln, kändis som han är. Malik berättar om pengabekymren, och Abbe säger att han alltid kan låna ut pengar. Malik avböjer, men tackar för erbjudandet. Några dagar senare kommer Abbe och berättar att han har en lösning på problemet, det enda Malik behöver göra för att få 100 000 kr är att missa straffen i nästa match mot Göteborg….

Boken heter ”När allt står på spel” och är skriven av Philip O´Connor och är första delen i serien ”Svea United”.


Boken är spännande, till och med för mig som inte är speciellt intresserad av fotboll.  Frågan hur Malik ska lösa dilemmat med pengar är oklart länge, vågar han chansa och sätta hela sin framtida karriär på spel, och om han inte gör det, hur ska de då klara sig? Jag vill gärna veta hur det går för Malik och hans mamma i framtiden! Min enda invändning är att det är mycket talspråk och slang i dialogen, det är jag inte så förtjust i. Jag tror också att det dessvärre daterar boken och gör att den kommer att kännas omodern när språket förändrats.


Svea United : när allt står på spel