I bergets hjärta
I Bergets hjärta finns det guld säger legenden om Årberget.
Det är många som vill åt guldet i bergets hjärta, om det nu verkligen finns där…
Sonja Årberger Lopez, tolv år, får en dag ett brev ifrån sin farfar, där han skriver att han vill träffa henne. Sonja har aldrig träffat sin farfar och hennes pappa dog när hon bara var en månad. Hon har växt upp med sin mamma, som kommer från Argentina. Nu vill farfar träffa henne, innan han dör. Han är nästan hundra år och sjuk. Han bjuder henne upp till Årberget till den stora gården där han bor.
På tåget upp, som förövrigt är ett gammaldags ångtåg, underligt bara det tycker Sonja, upptäcker hon att hon kan se saker som inte de andra passagerarna ser. Hon ser saker spelas upp utanför fönstret, som hon förstår inte händer nu, utan i en annan tid för längesedan. En man klädd i mörk kostym lämnar sitt lilla torp och säger adjö till en kvinna och en liten pojke. De är alla tre mycket ledsna. Mannen kliver på tåget och Sonja förstår att hon är den enda av passagerarna som kan se honom.
Mycket förbryllad kommer hon fram till Årberget och blir hämtad av sin morbror Carl. Carl vill mycket tydligt inte ha Sonja där och hon förstår snabbt att det finns många saker hon inte vet om sin släkt och om Årberget. Varför vill inte Carl att Sonja skall komma och träffa sin farfar och sin snälle kusin Seth? Guldet i Årberget har absolut med saken att göra, men det är inte hela svaret. Det visar sig att Sonja hamnar mitt i en kamp mellan gott och ont, med sina rötter långt tillbaka i tiden och i hennes egen släkt.
(M)ornitologen
I mitt namn
– en bok om att vara trans.
Skriva poesi och publicera med appen Lark
På Söderparkskolan har vi på Elevens val en skrivarkurs på biblioteket för mellanstadiet. Tanken är att deltagarna ska få prova på olika sätt att skriva på och få inspiration till eget skapande och skrivande. Förra veckan jobbade vi med att skriva poesi. Vi testade på att använda oss av en app som heter Lark by Storybird. Appen är på engelska. För att jämföra med något så är det lite som att skriva kylskåpspoesi. När man jobbar i appen befinner man sig online i ett socialt nätverk, så när man väljer att publicera kan alla som har Lark läsa det man skrivit.
Så, hur fungerar appen? Inne i appen finns det lite olika symboler att välja mellan. När man trycker på symbolen för att börja skriva (en blixt) får man fram en skärmbild som är delad i två delar. Överst är det en bild, ett konstverk, som man får som bakgrund att skriva till. Det går också att söka eller browsa runt och välja bild själv från ett bildarkiv att skriva till. Den nedre delen av skärmen har en neutral bakgrund och är fylld med ord. Det är dessa ord som man kan välja mellan när man skriver. Det går att trycka på en knapp för att få nya ord några gånger. Orden går att flytta från nedre delen av skärmen, upp till skärmdelen med konstverket. Sedan väljer man sina ord och drar upp dem med fingret upp till konstverket och placerar orden hur man vill.
Det kändes enkelt att navigera och med lite testande gick det snabbt att lära sig hur den fungerade. Det var roligt att greja med appen och skriva på det här viset. Det kändes kreativt och idéskapande, som ett enkelt sätt att börja fundera på vad poesi egentligen kan vara och ett sätt att testa på att alla kan skriva poesi. Helt enkelt: magi skapades och dikter skapades! Här var det appen som bjöd oss på ett urval av ord och det är häftigt att tänka på att vi alla har urval av egna ord inombords som går att kombinera och som också vill ut.
Här kommer en länk till Lark by Storybird, som också visar lite hur det ser ut i appen:
Dagbok för utvalda: Jennas första
Dagboken är en populär genre, tänk på Nikkis dagbok, Dagbok för alla mina fans, Hjärtslag och hjärnsläpp, Berts dagbok osv. Många av dagböckerna är roliga, fokuserar på det dråpliga i livet och gör om sorgliga händelser till skämt.
Men det finns också berättelser i dagboksform med ett djupare innehåll, t ex Barbro Lindgrens dagboksserie, Jättehemligt osv och för att inte tala om Anne Franks dagbok.
Jennas dagbok, “Jennas första”, befinner sig någonstans mittemellan mörker och komik.
Jenna är tolv år, hon “hatar” sig själv, eller kanske inte sig själv, utan bara sitt utseende, längre än alla andra, blek, stor näsa och med ett hår i en “obestämd” gul nyans. Dessutom är det svårt att sitta stilla och att koncentrera sig i skolan.
I klassen finns också Vanessa, som på alla sätt vill hävda sig och visa sin överlägsenhet. Men Jenna har sitt lilla gäng, Svante, Ayla och Ivonne, de är alla på sitt sätt “utanför”, men ingen av dem är offer.
Men Jenna, så mycket hon måste bära och klara av, fast hon bara är tolv år. Jennas mamma är besatt av tanken att hon måste ha rörelsefrihet och möjlighet att göra som hon vill. Nu vill hon åka iväg på en yogaresa till Indien i sex veckor. Och det är inte första gången det händer att hon bara sticker iväg, knycker på huvudet, så att det blonda håret flaxar, ler sitt charmiga leende och säger “det ordnar sig ” till pappa, Jenna och lillebror Ture, som är tre. Pappa verkar inte ha så mycket att säga till om , utan tar med en suck på sig ansvaret för allt därhemma, eller nej, det gör han inte, han jobbar så mycket att Jenna får ta över en hel del. Jenna hämtar och lämnar Ture varenda dag, tar hand om honom ofta på kvällarna och mycket, mycket annat.
Inte konstigt att Jenna älskar att hänga hemma hos Svante. Svantes mamma är alltid där, hon är så underbart “vanlig”, inte ett dugg excentrisk, hon har alltid tid att prata att fråga hur det är. Svante tycker förstås att hon är jättejobbig, men Jenna bara älskar henne. På kvällarna när Jenna skall sova saknar hon sin egen mamma, hon saknar henne så mycket att det blir som ett mörker i hela henne.
Det finns många olika sorts föräldrar i den här boken , Ivonnes pappa t ex, som är hotfull och misshandlar Ivonnes storebror. Aylas föräldrar, som jobbar hela tiden och lämnar henne mycket ensam i ett stort och lyxigt hus.
Också Jennas återigen. Till slut får saknaden Jenna att skrida till handling och till slut når budskapet hennes mamma med full kraft.
Läs den här boken, du som också är tolv år eller du som är mycket äldre t om. Du kommer att gråta och skratta med Jenna. Detta är första delen i en trilogi.
Ge inte upp, Amina!
Du är modigast
är julafton och Knut befinner sig på barnonkologen eller Bonken som en del
kallar avdelningen. Just nu är hans föräldrar och lillasyster hos deras mormor
en stund. Knut matar fiskarna och går sedan med sin droppställning tillbaka till
sitt rum. Plötsligt knackar det på dörren och sjukhusclownen ber att få komma
in. Knut tycker det är lite jobbigt med hans lustigheter men säger ändå ja. De
båda ger sig ut på en ”roadtrip” i sjukhuset genom kulvertar, till lekterapin
och till och med på en helikoptertur till Åland med en sjuk liten kompis som
ska få fira julen hemma ett par dagar. Hon oroar sig mest om släkten ska känna
igen henne nu när hon är skallig och uppsvullen av alla mediciner.
berättar rakt på sak hur det är, att ingen vet hur det här ska sluta. Samtidigt
är berättelsen full av hopp, värme och tillförsikt. Bilderna av Bettina
Johansson bidrar att berättelsen blir hoppfull.
når många läsare.
sig lite extra för att ge ut riktigt snygga böcker, i det här fallet med
tapeter på pärmarnas insidor som tillför och hör ihop med berättelsen.
Så har jag det nu
Femtonåriga Daisy flyger ensam över atlanten för att besöka sin moster och sina kusiner som bor på en gård på landet utanför London. Det är nutid men ändå en orostid, alla pratar om Kriget, det odefinierbara Kriget. Kanske börjar det snart nu?
Men Kriget närmar sig, plötsligt är det terrorattacker överallt, tusentals människor dödas och England ockuperas. Kusinskaran och Daisy skingras abrupt och idyllen är slut för alltid. Daisy tvingas ta ett vuxenansvar för sin lilla kusin Piper när de två blir utplacerade tillsammans.
Så har jag det nu är en skrämmande suggestiv skildring om ett kommande terrorkrig. Historien balanserar mellan det ofattbara kriget bland de moderna nutidsmänniskorna och ungdomarnas försök att leva, att få vara tonåringar mitt i allt elände. Så har jag det nu gavs ut 2004 och terrorn har sedan dess kommit oss alla närmare och har blivit en fruktansvärd del av vår vardag.
Meg Rosoff är en lysande författare, jag har tidigare läst Just in case och Den jag var. Båda dessa böcker är mycket bra men Så har jag det nu är fantastisk! Jag förstår verkligen att hon tilldelades ALMA-priset tidigare i år. Nu ser jag fram emot att få lyssna till henne på årets bokmässa i Göteborg.
Thomas Halling
Skönadalsskolan. Det var första besöket av två där han besöker våra
femteklassare och skriver tillsammans med dem. Vid det här tillfället skrev de dikter. Det var
hög koncentration, intensivt och snabb takt. Thomas var nöjd, lärarna euforiska
och eleverna är mycket stolta över sina alster och längtar till hans nästa
besök.
senaste utgivna böcker och de som är på väg ut från förlagen. Det är inte lite
som han hinner med och det är en imponerande hög av böcker han skrivit sedan vi sågs sist.
det kommer två nya böcker nu under hösten,
Försova sig och Sprutan.
som jag skrev om HÄR, får en uppföljare med Inte bjudna.
heter Vi tre. Berättelserna kretsar
kring tre killar och två titlar är klara, Palla äpplen och Omelett. Alla de
böcker jag hittills nämnt ges ut på Nypon förlag.
snart en ny bok ut. Han säger själv att det är en berättelse som kanske kan
liknas vid trilogin om Agnes fast det nu handlar om en något äldre tjej,
ungefär tretton år. Den första boken är som sagt på väg ut och nummer två
skriver Thomas på för fullt, mer än hälften är klar. Glädjande nog ska det bli
en trilogi.
egen takt hög. Inte nog med alla böcker som kommer han är mycket ute i skolor
och berättar, besöker fotbollsklubbar och pratar om trilogin Passa, Skjut och
Mååål! och snart är det dags för planeringsmöte med förlaget om kommande
projekt…