Bläddra efter
Månad: augusti 2017

Blodsvänner

Blodsvänner

Jag gillade verkligen Camilla Lagerqvists serie om Svarta rosorna, och blev lite beklämd när jag insåg att det inte blir fler äventyr för Maja, Hilde och Ben.

Nu har hon påbörjat en ny serie som heter Blodsvänner. Första delen heter Försvunnen och handlar om tolvåriga Disa, som bor på ett barnhem utanför Uppsala. Hennes mamma försvann för sex år sedan, och pappan har bildat en ny familj. De enda som fortfarande letar efter mamman är Disa och hennes älskade morfar Ludde. Disa tillbringar hela somrarna med Ludde, som är resande och musikant, men en dag så blir hon omhändertagen, eftersom det bestäms att barn som är av resandefolket skulle omhändertas, och blir då placerad på barnhemmet. Ludde kämpar förtvivlat för att hon ska få bo hos honom och hälsar på varje söndag, på besöksdagen. Denna söndagen så kommer han dock inte, och Disa oroar sig fördärvad.
På barnhemmet bor också Albin, sonson till föreståndaren, och han och Disa är riktigt goda vänner. En dag när de är på besök hos Albins kompis Ville, hör de talas om att trädgårdsmästarens syster också försvunnit! Det visar sig att även hon tillhör resandefolket, och nu börjar barnen ana ugglor i mossen. De lovar trädgårdsmästaren att de ska leta reda på systern, samtidigt som de letar efter Ludde.
Ledtrådarna de hittar pekar på en av Villes föräldrars bekanta, Mikkel Falsum, som arbetar på Rasbiologiska institutet i Uppsala. Han har kalla ögon och stor makt, men Disa gör vadsomhelst för att rädda sin älskade Ludde…

Nästa del i serien kommer redan i höst och heter ”Vittnet”



Så här skriver Camilla om böckerna:
”Inte många vet att Hitler skickade hit sina främsta forskare för att de skulle lära av de svenska rasbiologerna. Deras forskning låg sedan delvis till grund när man började utrensningen av människor med oönskad etnicitet. Det här är en mörk period i svensk historia som det inte pratas så mycket om. Jag ville skildra den ur ett ung människas ögon, någon som tillhörde den grupp som ansågs som mindre värd och som staten utsatte för fruktansvärda övergrepp.” 



Försvunnen

Ljuset vi inte ser

Ljuset vi inte ser

Jag har läst den prisbelönade boken Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr i sommar. Jag läser mycket och många böcker tycker jag är bra. Ibland träffar man på¨något extra, ett guldkorn. Ljuset vi inte ser är en sådan bok. Vilken fantastisk episk och poetisk berättelse! Och vilket språk! Hyllningskören om boken är stor och jag kan bara hålla med i beskrivningar om boken som ”Magnifik” (The Guardian) eller ”En fängslande berättelse som aldrig släpper taget” (Allas).

Historien utspelar sig i Tyskland och Frankrike under några år mitt under andra världskriget. Egentligen kan jag känna mig mätt på böcker som utspelar sig under andra världskriget, jag har läst så många… Men denna boken innehåller så mycket mer är kriget, den handlar naturligtvis om krigets ondska men också om det sunda motståndet som gror och om den stora godhet som finns hos många människor. Hela handlingen rör sig runt två barn. Den franska och dessutom blinda flickan Marie-Laure och den tyske teknikintresserade pojken Werner. Barnen befinner sig på olika sidor i kriget och författaren lyckas på ett mycket raffinerat sätt binda ihop den osannolika men fantastiska historien kring de två.

Nu har min 14-årige son börjat läsa boken. Det ska bli spännande att höra vad han tycker om den 595 sidor långa berättelsen!

Det var inte bättre förr.

Det var inte bättre förr.

I sommar har jag tillbringat några veckor i Norge, bland annat i de norska fjällen. En dag kom vi, efter lång vandring, ner till Østerbø i Aurlandsdalen. Även om vägen dit var strapatsrik för oss kom vi fram till ett rejält mål mat och en bekväm säng.



I hyttan fanns gott om litteratur av olika slag, för de yngre ett helt tråg fullt. Jag diskuterade böcker med en 11-årig flicka. Hennes absoluta favorit var Harry Potter, för fantasy skulle det vara. När jag berättade att jag gillade Grøntvedts böcker tittade hon på mig och sa med eftertryck att de böckerna hade hon läst i tvåan men tyckt att de var alldeles för romantiska.















Trots många kilometer i benen tog vi en extra runda ut runt hyttan, hon och jag. Vi fann en liten kyrkogård som varit i bruk under senare delen av 1800-talet.Arton personer låg begravda på denna vackra plats där livet varit ack så hårt. Två ensliga fjällgårdar dit prästen kom och begravde, det enklaste alternativet. Hälften av de begravda fick aldrig chansen att ens lära sig läsa, de dog under sitt första levnadsår. De som överlevde barndomen blev mycket gamla. Vad läste de och fanns tiden till det? Kanske var berättandet deras chans till annat än kyrkliga texter? 
Vi enades om att vi hade det mycket bättre. Tänk att leva innan Harry Potter skrevs, det kunde hon inte tänka sig. 

Sommarens läsning!

Sommarens läsning!

Jag hann inte igenom hela högen jag hade tänkt att jag skulle läsa, men några böcker fick jag läst iallafall!

Den bok som berörde mig mest var utan konkurrens Ruta Sepetys ”Strimmor av hopp”. Den handlar om femtonåriga Lina och hennes familj under andra världskriget. Familjen bor i Litauen, så det handlar för ovanlighetens skull inte om tyskarna och nazisterna, men det blir inte mindre förskräckligt för det. Stalin hade även han en hemlig polis, och en kväll slår de in dörren till familjens hem och för bort dem. De skiljs åt, pappan, som arbetar på universitet, har redan fängslats och förts iväg till okänd plats, Lina, mamman och lillebror Jonas får 20 minuter på sig att packa, sedan körs de iväg, först med lastbil och sedan med tåg. Som tur är så vet de inte vilka umbäranden de kommer att utsättas för under de närmsta 10 åren…Slutdestinationen är ett fångläger på den sibiriska kusten, där polarvintern är omänskligt kall, och förhållandena för fångarna urusla. Trots allt elände och alla vedemödor så finns det hopp, uppfinningsrikedom, vänskap och medmänsklighet i boken vilket visar på människans förmåga att uthärda och kompromissa. Ruta har skrivit ytterligare en bok som utspelar sig under andra världskriget ”Tårar i havet”, den hamnar på ”att läsa under höstenlistan”.

Det har gått sådär med mitt molnskådande, jag skrev om mina ambitioner här. De moln jag sett mest är Nimbostratus, regnmoln, och Cumulonimbus, bymoln, eller som vi kallar dem hemma, tråkmoln. Båda typerna ger regn, regn och regn….I ärlighetens namn så har jag sett ett och annat Cirrus, fjädermoln eller vackert vädermoln också, men inte så ofta…

Vingar-stridspilot

Vingar-stridspilot

Argasso är ett bokförlag, med en bred utgivning av lättlästa böcker, med spännande innehåll, för de äldre barnen och tonåringarna. På Argasso, har boken Vingar-Stridspilot kommit ut, skriven av Tom Palmer, som tidigare skrivit bl a en serie om fotboll, som börjar med boken Avspark.

Vingar-Stridspilot är en spännande bok om en tid , det inte skrivs så mycket om för ungdomar, nämligen Första Världskriget.
Boken börjar i nutid, när Jatinder är på fotbollsskola under sommarlovet. Jatinder är en kille på 12 år. Han gör alltid sitt bästa, men tar aldrig några risker, vare sig på eller vid sidan om fotbollsplanen.

Bredvid skolan, där barnen bor under några sommarlovsveckor, ligger ett gammalt övergivet flygfält, som tycks insvept i mystik En dag ser Jatinder en man som inte tycks höra hemma där, han ser vilsen ut och har konstiga kläder, det och att han läser en bok om stridspiloten, Hardit Singh Malik, som var en av de piloter, som bodde på skolan, för ca hundra år sedan kastar Jatinder in i ett verkligt äventyr, där han får möta sin egen rädsla, men även finna sitt mod.

Spännande och lättläst bok , framförallt för dig som gillar flygplan.