Browsed by
Månad: november 2020

Gömställen

Gömställen

 När Ollies mamma, som är pilot, dör i en flygolycka ärver Ollie hennes klocka. Det är ett digitalt ur, som tål både mycket höga höjder och undervattensdyk. Ollie har den alltid på sig, men hon vill inte att någon skall tycka synd om henne för att hennes mamma är död, så hon slutar prata, så att hon skall slippa svara på frågor. I skolan har hennes betyg rasat från topp till botten. Ollie begraver sig i böcker. Det är det enda som känns uthärdligt, att läsa. En dag när hon som vanligt smitit iväg från en lektion,  cyklar hon ner till floden för att få vara ifred och läsa. Hon vill inte cykla hem. Där finns pappa med alla sina omsorger och kanske han börjar fråga henne om mamma igen. 

Nere vid floden blir Ollie vittne till något konstigt. En kvinna “med rufsigt hår”, står nere på flodstranden och pratar för sig själv. Hon tycks föra en dialog med en osynlig person. Hon håller en bok i handen, redo att kasta den i vattnet. Hon gråter och skriker, panikslagen. “jag får inte kasta i den, men jag måste”.

I sista stund räddar Ollie boken från att hamna i floden. Innan kvinnan ger sig av vill hon ge Ollie ett gott råd “Undvik öppna platser om natten” hitta gömställen”!  Hon försvinner med orden ” att nu är det Ollie som har ansvaret”.

Boken, som ser ut som den vore en sorts dagboksanteckningar, är skrivna av Beth, som bor på gården Smoke Hollow i slutet av 1800 talet. Två bröder är båda förälskade i henne. Hon gifter sig med den ena av dem, och den andre försvinner. Beths svärmor blir utom sig av sorg och befaller även den andre brodern att ge sig iväg och leta efter den första. Ingen av dem kommer tillbaka. En förbannelse tycks sänka sig över gården.

Nästa dag skall klassen på utflykt till en bondgård i närheten. Busschauffören är inte deras vanliga chaufför, utan en grå och lufsig gubbe. Barnen får titta på skinande blanka mjölkkor och lysande solrosfält. Ollie går som vanligt sin egen väg och hamnar en bit från huset på en liten kyrkogård. Gravstenarna har alla namn på personer som förekommer i boken som hon läser. Hon tycks vara den enda som förstår att någonting inte står rätt till på gården. Förgäves försöker hon få sin lärare att förstå. På vägen hem och en bit in i skogen blir bussen stående med en motor som inte vill starta igen. Mobiltelefonerna verkar vara utan täckning och läraren ger sig iväg för att hämta hjälp. Ollie får syn på sin klocka, som svagt signalerar FLY. Plötsligt framstår alla varningar så tydligt och hon förstår att de verkligen måste fly, måste hitta gömställen innan det blir mörkt. Hon börjar också förstå att hon har en sorts kontakt  med sin mamma genom klockan.

Ollie försöker få med sig hela klassen, men bara dryga Brian, som alltid tävlat med Ollie om att vara smartast i klassen och den lilla sjåpiga Coco Zintner, verkar förstå att det är allvar. Ollie ber busschauffören att öppna dörren för dem och när hon tittar honom in i ögonen , som plötsligt ser ut som två ägg…säger han “undvik öppna platser om natten” hitta gömställen”

De tre barnen flyr ut i skogen och medan mörkret sänker sig och alla de andra barnen sitter kvar i bussen letar Ollie, Brian och Coco desperat efter gömställen, innan någonting …börjar leta efter dem.

En historia med många trådar, men när du läst en bit vill du absolut inte sluta, du kan inte sluta.

En skräckhistoria, men också en historia om sorg, läkande och nya vänner.

Monsterstationen Kvart över dimman

Monsterstationen Kvart över dimman

  En spännande bokupptäckt på stadsbiblioteket i Lund. Jag tycker att jag har god koll på utgivningen av nya böcker, men denna hade jag inte sett.

 ”Monsterstationen Kvart över dimman” är skriven av Johan Elfner och handlar om Katinka, som är kvartssmonster, en slända. Hon och hennes farbror bor på Monsterstationen som, förutom att det är en järnvägsstation, också fungerar som Monsterhotell. Det är inte helt enkelt att vara slända i det lilla samhället Amstelveen utanför Amsterdam, i synnerhet som att hennes sländeförmåga är att hon inte kan dö.  Det väcker viss, oönskad, uppmärksamhet. Järnvägen förbinder Amstelveen med monsterbyn Monsterveeen, och vuxna monster kan obehindrat åka mellan byarna, medan barn måste ha vuxet sällskap. Halvmonster får bara åka en gång per månad. För fem år sedan försvann Katikas pappa under ett besök i Monsterveeen och är spårlöst försvunnen sedan dess. Hennes farbror har letat och letat, men utan resultat och eftersom att Katinka är ett barn får hon inte åka dit själv. Farbrodern vill inte att hon ska åka förrän hon blivit äldre, och hon får därför inte åka med honom när han åker en gång i månaden. Hon försöker att leva ett så vanligt liv hon kan, i skolan har hon både vänner och ovänner, men hon och Monsterhotellet hotas ideligen av att bli avslöjade av Walter som äger godisbutiken och är en riktigt nyfiken person. En dag får hon ett rop på hjälp från sin pappa, det är bara dagar kvar tills han spärras in på livstid på monsterfängelseön som aldrig någon lämnat igen… Hinner Katinka med tåget som går Kvart över dimman så att hon kommer i tid för att rädda sin pappa?


Bild på boken Monsterstationen Kvart över dimman av Johan Elfner





Harpa – en riktig skräckrysare

Harpa – en riktig skräckrysare

Harpa är skriven av den norska författaren Audhild Solberg. Handlingen utspelar sig i en liten skogsby, Elverdal i Norge. Dit kommer Agnes för att tillbringa höstlovet i sin kusin, Sindres, familj.

Agnes ser inte direkt fram emot höstlovet, visst har hon härliga minnen från barndomen med släkten i Elverdal men nu hade hon nog hellre varit hemma med kompisarna i Oslo. Dessutom är det inte som när hon var barn och helt obehindrar umgicks med sin kusin Sindre och hans kompisar. Agnes märker att Sindre hellre vill vara med Ben och grannen Tyra uppför sig märkligt och verkar undvika Agnes.

Agnes har också ett obehagligt barndomsminne från Elverdal som hon inte kan släppa. En gång när hon var ute och gick i skogen såg hon ett djur, en “varelse”, som inte såg ut som något annat hon har sett. Agnes är säker på att djuret stod på två ben och fräste mot henne. Ingen trodde Agnes när hon berättade om den konstiga varlesen, de antog att hon sett en räv eller kanske ett lodjur.

Den dagen Agnes anländer till Elverdal är älgjakten igång. Efter bara några timmar kommer några av männen från jakten tillbaka med en mycket skadad man. Det är Ivan Tark som har blivit illa biten i halsen av ett djur. Ingen kan förstå hur detta har gått till och vad är det för ett otäckt djur som går till angrepp på detta sätt?

Agnes får genast upp minnesbilder på “varelsen” hon tyckte sig se i skogen för många år sedan. När sedan Agnes, Sindre och Ben är ute i skogen och gör en fruktansvärd upptäckt så kommer den gamla berättelsen om varelsen “Harpa” fram. Är Harpa bara en skräcklegend eller finns Harpa här och nu?

Harpa är en suggestiv skräckberättelse för ungdomar i 12-16-årsåldern.