Bläddra efter
Etikett: bilderbok

Syskonvecka

Syskonvecka

Kommentarer 1 kommentar

Tänk att en vecka kan vara så lång! Varje gång Kaninis är hos sin mamma längtar Russin SÅ mycket efter sin storasyster. Kan det inte vara pappavecka snart! Russin ordnar en fest på stranden för alla djuren. Kaninis skall komma och Russin skall somna i hennes knä. Det blir en tråkig fest, Kaninis kommer inte, hon är hos sin mamma. Nu orkar inte Russin vänta mer. Hon hoppar på en båt, som går till Rosengård, där Kaninis bor. När Russin kommer dit är Kaninis inte hemma, hon leker med en kompis. Kaninis mamma bjuder på saft och sedan åker Russin hem igen. Äntligen blir det nästa dag och NU kommer Kaninis. Nu är det syskonvecka! Första boken i serien Strandskogen av Matilda Ruta. Om familjen, relationer och starka känslor.

Molnbullar – Baek Heena

Molnbullar – Baek Heena

Kommentarer 0 kommentarer

När storebror vaknar en morgon faller regnet utanför fönstret. Han tar med sin lillebror ut och hittar ett litet moln som fastnat i ett träd. Det lilla molnet är så lätt, de måste verkligen se till att hålla i det så att det inte flyger iväg. Hemma blandar sedan mamma det lilla molnet med mjölk, jäst, salt och socker för att göra bullar. När de gyllenbruna bullarna är klara svävar de ut från ugnen. Fast stackars pappa som försovit sig får ingen bulle. Eller?

En helt fantastisk bilderbok från ALMA pristagaren Beak Heena som jag varmt rekommenderar till både barn och vuxna.

Detektivhunden

Detektivhunden

Kommentarer 0 kommentarer

En hund hade luktsinne skarpt som en kniv. Hon kallades för detektivhunden Siv.
Sniff, sniff, sniff ! Stort eller smått detektivhunden Siv löste brott efter brott.


Siv bor med 6-åriga Ville som inte alltid har koll på alla sina saker. Hon får sniffa upp det ena efter det andra. Hon får ju också följa med till skolan där eleverna läser alla möjliga spännande berättelser för henne. Men en dag är böckerna borta! Så nu är det upp till Siv att sniffa fram dem. 

Spännande och charmig berättelse på rim i vanlig Julia Donaldson stil. Denna gång med fantastiska illustrationer av Sara Ogilvie där det finns mycket att titta på i bilderna utöver texten. 
Tillbaka efter sportlovet

Tillbaka efter sportlovet

Kommentarer 0 kommentarer

Nu är både jag och eleverna tillbaka efter sportlovet och det har varit fullt upp med boktipsande och lektioner. Idag hade jag högläsning för förskoleklassen och det blev ”Den känsliga igelkotten” av Ulrika Kestere.

I den får vi möta igelkotten som äntligen ska få äta det stora björnbäret. Men när hon ska ta sitt första bett kommer en kråka och säger att hon först måste ta ett kort. Hur ska man annars kunna skryta?
På väg hem möter hon flera andra djur som har åsikter kring vad hon borde göra med björnbäret.

Eleverna tyckte den var bra och de hade lite olika tankar om vilket djur de tyckte hade rätt. Så boken får ett plus av mig och eleverna.

Adventskalender lucka 5

Adventskalender lucka 5

Kommentarer 0 kommentarer

”Just nu” är en bilderbok skriven av Lotta Olsson och illustrerad av Olof Landström. Olof Landström har förutom tidigare samarbeten med Lotta Olsson även illustrerat böckerna om Bu och Bä och Barbro Lindgrens böcker om grisen Benny. Boken är skriven på rim och berättar om livet som pågår på olika platser. På bokens baksida står det: ”Man skulle kunna kalla boken en novellsamling i bilderboksformat på temat: Allt händer på en och samma gång!”

Rimmen utspelar sig till exempel i ett kök, på en strand, i skogen och vid havet. Samtliga rader inleds med ordet nu och på ett av uppslagen står det:
”Nu fälls en ek
Nu simmar ål
Nu leks en lek
Nu grävs ett hål”
Till varje rim finns Landströms fantastiska bilder att samtala kring.

Boken ger barnen möjlighet att bekanta sig med nya ord. Med utgångspunkt från boken kan man också skriva egna nu-rim och illustrera till rimmen. Det här är ett ännu ett mästerverk skapat av Lotta Olsson och Olof Landström.

I väntan på vintern

I väntan på vintern

Kommentarer 0 kommentarer

Varje fredag kommer Nyvångsskolans förskoleklasser till biblioteket för högläsning. Idag har jag läst ”Memmo och Mysen väntar på vintern” av Emma Virke med förskoleklass B. Och kanske behöver vi inte vänta på vintern så länge till, för medan jag läste högt så singlade snöflingor ner utanför bibliotekets fönster.

Ute är det grått, lerigt och kallt. Memmo berättar för Mysen att vintern är på väg. Mysen har inte hört talas om vintern så Memmo förklarar att det är vitt och lite blött ute då. Genom Memmo och Mysen får vi upptäcka hur glittret på träden försvinner när man tar på det, hur och varför det kommer rök ur munnen när man andas och hur vattenpölen kan frysa till is. Och när snön sedan försvinner, kan man göra egen snö inomhus.

Det finns mycket att samtala kring med utgångspunkt från boken. I serien om Memmo och Mysen finns även ”Memmo och Mysen söker efter färger” och ”Memmo och Mysen bråkar i vinden”.

Hur allt hänger ihop

Hur allt hänger ihop

Kommentarer 0 kommentarer

Tack vare kulturrådet och kommunens generösa folkbibliotek får vi till skolbiblioteken ganska många böcker som vi annars kanske inte hade köpt in. Jag brukar alltid välja en del bilderböcker, eftersom bokbudgeten har en tendens att inte riktigt räcka till det annars. Den senaste gången vi fått kulturrådsböcker var jag inte med när vi delade upp dem mellan skolorna, så det var spännande att plocka upp och se vad jag fått. Och en av böckerna blev jag särskilt glad över, nämligen Jag och alla av Ylva Karlsson och med illustrationer av Sara Lundberg.

Jag gillar verkligen Sara Lundberg och har ofta återkommit till till exempel En blommas liv och Fågeln i mig flyger vart den vill bara för att få njuta av de fina illustrationerna. Och när jag ikväll läste Jag och alla för min barn hemma var storasysters första kommentar när jag slog upp boken ”Åh, så fint ritat!” varpå lillasyster förnumstigt påpekade ”Det är målat!” …

Boken börjar redan med tapeten (alltså första uppslaget, insidan av pärmen) med ett barn på en gunga i en trädgård med skrotbilar och en förälder som står redo med en hjälm, bredvid en motorcykel. När textberättelsen börjar sitter barnet, som heter Olivia, bakpå motorcykeln som far fram på vägen och funderar över vad andra barn kan tänkas tänka på. Att andra just i detta nu kanske tänker saker som hon själv aldrig i hela sitt liv kommer att tänka. Hon ser en hage med kor, och barn som hälsar på i kohagen och hon undrar hur det känns att vara ett av de där barnen. Och så skickar hon oss vidare till Musse som är ett av de där barnen i kohagen. Han ligger på en av kornas rygg och tänker att han själv ska ha kor när han blir vuxen. Och en traktor. Och hans blick faller på en traktor som kör på en åker långt bort och han undrar hur det känns att sitta i den. Och så får vi fara vidare från barn till barn och följa med i deras tankar en liten kort stund. Vi står vid en älskad och saknad farmors gravsten, vi åker tåg och blir kallade flicka för att vi har en prinsessklänning på oss, vi står på en perrong och tänker på ett land i krig långt bort, vi ligger sjuka i sängen, vi sitter i en lastbil som far mil efter mil på motorvägen.

Tio olika barn hinner vi följa med och även om tonen förblir lugn och ganska stillsam oavsett barn – kanske hade det mer med min sömniga högläsning än texten i sig att göra – så skiljer sig barnens tankar åt. Det är spännande att följa och extra uppskattat var det när vi gått varvet runt och barnen insåg att vi kommit tillbaka till Olivia igen. Och glöm för allt i värden inte tapeten på den bakre pärmen. Den satt vi och tittade på när vi läst klar och pekade ut hur allt hängde ihop.

Förutom att det är en fantastisk läsupplevelse – både text och bild – tänker jag att boken går att använda för att prata om människors olika förutsättningar, att utgå från i skrivuppgifter eller diskussioner om vad eleverna tänker och drömmer om, och som inspiration till bilduppgifter. Ylva Karlsson har själv gjort en lärarhandledning till boken.
Trots att bilderna vid första anblicken ser ganska enkla och odetaljerade ut, inser jag snabbt att de innehåller mer än jag tror. Precis som texten hjälper mig vidare, finns också i bilderna en ledtråd eller koppling till nästa barn, nästa bild. Jag gillar det!

Fantastiska illustrationer av Maria Nilsson Thore

Fantastiska illustrationer av Maria Nilsson Thore

Kommentarer 0 kommentarer
Jag har naturligtvis sett Saltkråkan både två och fem gånger, men jag har faktiskt aldrig läst böckerna. Och de skrevs ju också först för TV. Nu har första bilderboken om Saltkråkan kommit och liksom många andra av Astrid Lindgrens bilderböcker är det ett kapitel från de befintliga böckerna som brutits ut och fått en ny inramning. Tidigare bilderböcker har illustrerats av till exempel Ilon Wikland och Marit Törnkvist – den senare hade en hel utställning på Astrid Lindgrens Näs när vi var där i somras – men nu har stafettpinnen gått vidare till underbara Maria Nilsson Thore. Hon har skrivit och illustrerat älskade böcker som Petras prick, Bus och Frö på varsin ö, småbarnsböckerna om förskolan ärtan, Treo, Enis och en till, Konstiga djur och många fler. Jag kan förresten tipsa om hennes Instagramkonto (jagjobbar) där hon ibland lägger upp små filmsnuttar på när bilderna växer fram. Så fina.
Den första bilderboken om Saltkråkan handlar om när Pelle råkar skaffa sig ett eget djur, en kanin närmare bestämt. Pelle och Tjorven ger sig iväg till bonden efter mjölk, men den lilla promenaden tar en oväntad vändning när de först får följa med kofärjan till grannön och sedan därifrån ror helt själva vidare till en annan ö, där de tack vare Tjorvens förslagenhet får köpa en kaninunge för bara en enda krona. Allt hade varit gott och väl om inte åskan dragit in just som de ska ro hemåt igen, för det enda i hela världen som kan skrämma Tjorven är just åska.
Berättelsen är ju vad den är, Astrid är vår starkast lysande stjärna på barnbokshimlen, men vi kan hennes berättelser. Det är för bilderna man ska köpa/låna den här boken … Bilderna är helt enkelt fantastiska. Lugna, milda vattenfärger. Hav och himmel som kommer till liv. Vi ”vet” hur Tjorven, Malin och farbror Melker ser ut, men Maria Nilsson Thore har inte fastnat i det tänket utan ger dem sin egen prägel. Jag älskar det.
Boken är ju lång för att vara en bilderbok, med mycket text på varje uppslag, men med de här bilderna så gör det ingenting. Både jag och barnen jag läste för kunde titta länge på dem.
Vad är en bror?

Vad är en bror?

Kommentarer 0 kommentarer
En historia om identitet och om att söka sin rötter – kan det funka i en bilderbok för 3-6-åringar? Jodå, det tycker jag absolut. Och den mycket trötta 5-åringen (som inte var upplagd för någon djupare analys) svarade på frågan vad hon gillade bäst med boken: ”Allting …” Och jag är nog böjd att hålla med. Det är en fin historia, bilderna är underbart naivistiska och dessutom är det intressant att läsa något från Taiwan.
Den brandgula hästen bor i en stor stad, han har bott där länge och har i flera år letat efter sin försvunne bror. Det enda han har kvar är ett halvt fotografi som har varit med dem båda, fast där brodern är bortriven.
En dag ser han att alla människor sitter i parken med varsin tidning och han tänker att han naturligtvis ska annonsera efter sin bror. Annonsera efter någon som har den andra halvan av fotot. Han vet inte hur brodern ser ut, men eftersom han själv är brandgul annonserar han efter någon som är brandgul. Och som har ett havt foto. Han får svar av ett brandgult hus. Men deras foton passar inte ihop. Då kommer hästen på att han ju är snabb – kanske är hans bror det också. Så annonserar han efter någon som är brandgul, snabb och har ett halvt foto. Han får svar av en bil. Han kommer på fler saker som skulle kunna vara lika mellan honom och hans bror, men ingen som svarar är hans bror.
Istället får han en vän. En kaffefärgad häst. De kan prata om allt, och det är som att de alltid har känt varandra.
Den kaffefärgade hästen letar också efter en för länge sedan försvunnen bror. Vilket sammanträffande! Den brandgula hästens hjärta blir alldeles vilt av hopp när den kaffefärgade hästen plockar fram ett trasigt fotografi. Men när de lägger bilderna bredvid varandra passar de inte ihop. Den brandgula hästen blir förtvivlad. Som tur är vet den kaffefärgade hästen råd – och ser till att fotona passar ihop. Kanske finns det ingen poäng med att båda två ska söka förgäves efter varsin bror när de har hittat varandra och kan ha varandra både till vän och bror. 
När jag hade skrivit såhär långt började jag googla på titeln för att se vad andra skrivit om boken och möttes väldigt förvånande av rubriken ”Tinderproblematik i bilderboksvärld” på en webbplats knuten till förlaget. Tinder var nog det sista jag tänkte på när jag läste boken. Jag tänkte mer flyktingar som söker efter sin familj, men kanske kan få andra viktiga nära relationer i väntan på, eller istället för, en familj som dröjer eller aldrig kommer. Jag tänkte på fosterfamiljer som blir den trygga punkten för utsatta barn och unga, när de egna föräldrarna inte förmår. Jag tänkte på gemenskap mellan riktigt nära vänner, oavsett ålder, där utseende och bakgrund inte spelar så stor roll eftersom man ändå kan dela erfarenheter.
Men det är väl det här som är det fina med böcker. Författaren kan ha sin tanke och förlaget sin. Men jag är ändå helt och fullkomligt fri att tolka boken precis som jag vill. Och det gör jag.
Hålen efter Stig

Hålen efter Stig

Kommentarer 0 kommentarer

Barnens bokhyllor (ja, plural…) är ett sammelsurium av böcker jag köpt, böcker de fått och gallrade böcker jag plockat med hem. Vi har så mycket böcker att det säkert står både tio och tjugo böcker där som vi aldrig ens läst. Antingen för att barnen inte velat, eller för att de inte ens upptäckt att böckerna finns. Min lilla är 5 år och även om jag personligen inte tycker att en någonsin blir för gammal för att läsa bilderböcker så kommer det (ganska snart) komma en period när barnen definitivt tycker så. Stig igår kväll vid nattningen. Den tillhör kategorin böcker som jag har köpt, men som aldrig blivit läst för att barnen inte ville. Så sorgligt.

Därför blev jag så glad när lilla kom med
Stig handlar om ett syskon, och en familj, som blivit kvar när Stig har dött. Samma dag som jaget i boken lärde sig simma dog Stig av en sjukdom. Det blev ingen fest för att fira, så som de hade tänkt. Istället blev det ett hål. Jaget ser hålet så tydligt, på den tomma stolen vid matbordet, i lekparken, på den övergivna gungan bredvid sig, till och med på toaletten på förskolan, trots att Stig aldrig ens var där. Och det verkar inte som att någon annan ser hålet, trots att det finns där så tydligt. Ibland är hålet en stor svart fläck på boksidan, ibland mer subtilt, som ett glapp i bilbanan, eller nyckelhålet i en dörr (eller är det bara min tolkning…). Vi läste och letade hål, funderade på varför ingen annan såg de där hålen, och bläddrade fram och tillbaka i boken för att jämföra.
Stig är en bok som tål att läsas flera gånger. Vi kommer säkert hitta fler och andra hål när vi läser nästa gång (för jag hoppas verkligen det blir en nästa gång, nu när de väl upptäckt boken), och kanske kan vi också komma in på en djupare diskussion om vad som egentligen händer med de som är kvar när Stig är borta.