Biblioteksbubbel

 Ingenting kunde vara bättre än att på lördagseftermiddagen dra sig tillbaka till sitt rum med en hästbok och en godispåse. Känslan av en ny hästbok var oslagbar. Jag minns lördagar med Maria och Blå Prinsen, Britta och Silver eller Windy, ledarhingsten. För mig elva, tolv år och “hästtokig” fanns egentligen ingenting bättre. Förutom möjligen veckans ridlektion. 

I torsdags deltog jag i en digital konferens, en hel förmiddag från Linnéuniversitetet, med titeln Hästboken, som genre. Det var “lördagseftermiddagskänsla” hela tiden för mig.

Susanna Hedenborg, idrottshistoriker, har forskat om hästboken genom historien. Hela “hästboksgenren”, sägs starta med boken Black Beauty eller Vackra Svarten av Sewell.

Susanna Hedenborg har bl a ställt frågorna”Vem arbetar med hästar”?, “Vem tar hand om hästar”? och det blir väldigt påtagligt att historiskt har det varit mannen, som förknippas med hästen, men numera är det mestadels kvinnor och flickor som arbetar med och tar hand om hästar. 

Intressanta frågor är också: “Vilken kvinnlighet finns i stallet”?, Det är hårt arbete som gäller. Kunskapen om hästen, är det fortfarande den “äldre” mannen , som står för det? Finns ofta en äldre man, någonstans i bakgrunden i hästböcker, som man kan rådfråga.

Susanna Hedenborg har, förutom hästboken också tittat på bloggar och andra sociala medier, där “hästmänniskor” berättar om sina liv. Detta är en sorts “förlängning” av böckernas budskap. I bloggar och på Youtube är det lätt att vi får budskapet att hästlivet är perfekt. Inte minsta smutsfläck eller att bli avkastad. “Systrarna Elfstrand”, som berättar om sitt hästliv på YouTube, kan sägas vara banbrytande för en ny och mer verklighetstrogen berättelse om hästlivet. De visar hur hästlivet kan vara både hårt och farligt. 

Forskarna Ann-Sofie Persson, Helen Asklund och Lena Manderstedt har forskat bl a på “hästboksläsandets roll för aktiva ryttare”De tre forskarna gjorde en enkätundersökning på en ridskola och deras resultat var intressant. Huvuddelen av läsare av hästböcker finns i åldern 8-12 år.

Hästböckerna kan användas som en ingång till andra typer av böcker, inspirerade läsarna att fundera över sin framtid och var även en sorts etikträning, eftersom hästböcker brukar(?) ha starka, modiga tjejer som huvudkaraktärer. 

Undersökningen ledde till tankar om hur man skulle kunna använda hästböcker på ridskolor. Förslag var att bokhyllor med hästböcker skulle finnas där, läsecirkel på ridskolan, läsaktiviteter på ridläger.

Forskaren Ann-Sofie Persson har undersökt “hästens roll i hästboken” . Hästen berättar, den “andre” eller förmänskligad. Här har hon tittat bl a på Vitnos och Klara böckerna. Hon har bla uppmärksammat hur Vitnos för fram ett “ekokritiskt” budskap i böckerna.

Slutligen “lanserades” Facebookgruppen Hästboksforum. 

Och jag själv fick ny lust att djupdyka in i hästbokens värld.