Bläddra efter
Etikett: Hcf

”Och jag” gånger två

”Och jag” gånger två

Kommentarer 1 kommentar
Ofta när böckerna ska upp på hyllorna eller när en låda med nya böcker kommer brukar jag hitta titlar som jag vill läsa. Den här gången råkade det bli två titlar som båda slutar med ”och jag”, dessutom skrivna av två olika Karlsson. Lite komiskt ändå. Har precis läst ut Snöret, fågeln och jag som är en fin berättelse om vänskap och om den där lilla fågeln som pickar i hjärtat. Den där fågeln som säger att du inte duger och att du är konstig. Passar nog fint som högläsning för barn i lågstadiet. 
Ska nu börja med Månen, varelsen och jag, en nysläppta bok om Månne som bara vill få vara den hen är. Inte vara en pojke eller flicka, utan bara Månne. 
Fantastiska F och djurtjuven

Fantastiska F och djurtjuven

Kommentarer 0 kommentarer

Freddy kanske verkar som vilken åttaårig tjej som helst. Hon gillar att äta bullar och läsa böcker. Men hon är faktiskt inte vem som helst, för när det är ett mysterium som behöver lösas eller en person som behöver hjälp blir hon Fantastiska F. Då blir hon starkare än ett lejon, hör bättre än en katt och ser faktiskt bättre än en hök!  Ingen vet att det är Freddy som är Fantastiska F, förutom lillebror Dino. Men han går ju att muta med godis.

I den här boken har några av stadens djur försvunnit och Freddy tar så klart på sig uppdraget. Men kommer hon och hennes vänner kunna hitta dem innan det är för sent?


Fantastiska F och djurtjuven är första delen i en serie skriven av Cecilia Lidbeck och illustrerad av Lina Schnaufer som gavs ut 2019. Boken har tyvärr inga kapitel men det funkar då det inte är för mycket text på varje sida. Så om du har någon därhemma som är superhjältefrälst tycker jag att ni ska ge Freddy en chans!

Lästid till hundra

Lästid till hundra

Kommentarer 0 kommentarer

Eftersom det är sportlov har jag passat på att lägga in extra mycket lästid. Här är de titlar jag valt att läsa:

Det blev en salig blandning av VR-spel som går snett, magiska tjejer, relationer och nazism. Vem vet, det kanske kommer en recension på någon av dem i framtiden. De flesta av böckerna finns på biblioteket om du känner att de verkar spännande. 

Adventskalender Lucka 21

Adventskalender Lucka 21

Kommentarer 0 kommentarer

Mira är en ganska vanlig tjej på nio år. Hon har en bästa kompis som heter Valentina och hon älskar rymden. Hennes högsta dröm är att bli astronaut, men hon vet också att för att bli det måste man vara superbra på matte. Hon är inte superbra på matte, men det finns en i klassen som är det, nämligen Sixten. Om hon bara lyckas bli kompis med honom så kanske han kan lära henne allt han kan.
En dag får Mira en anteckningsbok av sin farfar. Boken ser ut som en helt vanlig anteckningsbok, men av en slump upptäcker Mira att den är magisk. Om hon skriver en fråga i boken så svarar den av sig själv. Fast det går inte att skriva vilka frågor som helst. Rena faktafrågor som hon kan kolla upp genom en googling vägrar den svara på. Och sådant som ligger för långt fram i tiden är också svårt att få vettiga svar på. Men andra svar bara dyker upp på sidan precis när hon skrivit ner frågan.
Mira tänker egentligen inte berätta för någon annan än Valentina om boken, men det dröjer inte länge innan det kommer ut i alla fall och plötsligt vill alla i skolan ha svar på sina frågor. Mira och hennes bok blir kända och till och med de stora mellanstadieeleverna kommer till henne med sina frågor. Hur ska Mira hinna med sina egna frågor när boken svämmar över av alla andras? Och skulle boken kunna hjälpa henne att bli kompis med Sixten, så att hennes chanser att bli astronaut ökar?
I början känns det spännande med boken, men snart blir det mest besvärligt. Vad gör man egentligen när folk ställer frågor om någon annan, som den andre egentligen inte vill veta? Och vad händer när svaret är både jobbigt och svårt att få? Är det verkligen alltid bättre att veta, än att fortsätta tro och hoppas?
Det finns tyvärr inte fler tryckta böcker om Mira, men på Storytel finns Miras magiska stjärnkikare både som e- och ljudbok.

Adventskalender Lucka 11

Adventskalender Lucka 11

Kommentarer 0 kommentarer

Första boken om Frallan kom för något år sedan och jag har följt henne tillsammans med mina barn.

Hon har tävlat, funderat över klimatet och haft lite problem med kärleken. Nu är det snart jul och Frallan ser verkligen fram emot jullov från skolan. Hon tycker inte det är så jättekul där nämligen.
Mormor fyller år på julafton och Frallan har kommit på den bästa födelsedagsklappen åt henne – att Frallan har lärt sig läsa. Hon har inte berättat det för någon än, inte för sin bästis Ester, inte för sin lärare  Mark, inte för mamma. Och definitivt inte för mormor. Men det är svårt att ha en hemlighet för mormor. Det brukar vara Frallan och mormor som har hemligheter ihop. Oftast för mamma. Till exempel att mormor brukar låta Frallan gå hem själv från skolan. Och att hon låter Frallan skära med vass kniv. Allt sånt behöver mamma faktiskt inte veta.
Men den här sista dagen i skolan före jullovet blir allt fel. Först råkar Frallan försäga sig så att både Ester och Mark förstår att hon kan läsa. Fast hon får dem att lova att inte besätta något för mamma eller mormor. Och sen, när mormor hämtat, stänger mormor in sig i syrummet för att sy bebiskläder åt Hanna och hinner inte leka med Frallan som hon brukar. Hanna är mormors nya bonusbarnbarn som ska komma och hälsa på vid jul. Det är mormors pojkvän Klaus barnbarn egentligen, men så som mormor håller på och syr och syr verkar det som att mormor tycker att Hanna är viktigare än Frallan. Plötsligt är ingenting roligt längre. Om inte mormor bryr sig om Frallan så kan det lika bra vara.
Och hur slår man egentligen in att man lärt sig läsa i ett paket?

Adventskalender Lucka 1

Adventskalender Lucka 1

Kommentarer 0 kommentarer

Jag har fått äran att inleda årets Biblioteksbubbeladventskalender med en adventskalenderbok. Ett kapitel om dagen ända fram till jul. Det är åttonde året i rad som Rabén & Sjögren ger ut en kalenderbok och det har blivit en efterlängtad tradition. I år heter den Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem och är skriven av Mats Strandberg med färgglada illustrationer av Sofia Falkenhem.

Den lilla kentauren Ken Taur är på väg hem. I tre långa år har han varit fången och tvingats arbeta på en cirkus, men nu är cirkusdirektören bakom lås och bom och Ken har bestämt sig för att han inte vill vara utan sin familj en enda jul till, han måste ta sig hem. Det är en lång och farlig resa och han måste hålla sig undan från alla människor så att han inte råkar illa ut igen. Hur gärna han än skulle vilja ha sällskap på resan så går det inte, kentaurernas hemliga rike är så hemligt att ingen får veta var det ligger. Men när hans vän, eldflickan Gnistra som hjälpte honom komma bort från cirkusen, ber om att få följa med kan han inte neka henne. Gnistra är modig som få och hennes lysande eld visar sig många gånger vara bra att ha under den äventyrliga resan mot norr.
Under resans gång möter de fler och fler sagofigurer från kända sagor som känner sig missförstådda och orättvist behandlade. Det är prinsessan Acapella (som sagan gett namnet Törnrosa) och som själv stängt in sig i sitt slott efter att en prins tagit sig in och kysst henne (utan hennes samtycke) medan hon sov, det är Häxan som blivit hemlös efter att två odrägliga barn lurat in henne i ugnen och sedan ätit upp stora delar av hennes hus och det är Vargen som fått dåligt rykte sedan Rödluvan lurat alla att han ätit upp hennes mormor, när det i själva verket var så att Vargen var mormoderns bästa vän.
Till en början känner sig Ken inte helt bekväm med alla nya vänner – är de verkligen så snälla som de själva säger, han har ju hört sagoversionerna så många gånger – och det är inte helt enkelt att komma överens alla gånger. Men när det verkligen gäller, när Ken och hans följe kommer till Nordpolen och inser att Tomten blivit bortförd och hela julen är i fara, så visar sig de nya vännerna vara till stor hjälp.
Boken handlar om vänskap, om att våga lita på andra och att vi faktiska behöver varandra för att överleva. Och det är samtidigt en lektion i att noga kolla sina källor och inte svälja första bästa historia. Ofta finns två sidor av en händelse, och det är faktiskt möjligt att den ena ljuger för att få ihop en historia som passar hens syften.
Om du har läst böckerna om monstret Frank kanske du känner igen Ken därifrån, annars går det absolut att hänga med i historien lika bra ändå. Det är en halsbrytande historia i högt tempo och med lagom spännande cliffhangers. Min enda invändning är att de ganska små barn som historien vänder sig till kanske inte kan ursprungssagorna så bra att de hänger med på alla referenser. Men det här kan ju vara ett utmärkt tillfälle att även läsa dem. Börja idag och läs ett kapitel om dagen, annars läser du lätt ikapp några kapitel, de är inte längre än att du hinner två om dagen.

Om du vill ha bättre bortförklaringar till att läxan inte är gjord

Om du vill ha bättre bortförklaringar till att läxan inte är gjord

Kommentarer 0 kommentarer

Kanske är detta inte en bok jag borde göra reklam för – 27 olika ursäkter och bortförklaringar till varför läxan inte blivit gjord. Både lärare och föräldrar kanske har en del att säga om det innehållet. Men å andra sidan, roliga böcker efterfrågas ständigt och en öppensinnad lärare skulle kanske till och med kunna använda den i undervisningen.

Därför gjorde jag inte min läxa är skriven av Davide Cali och illustrerad av Benjamin Chaud. Cali kände jag inte till sedan tidigare, men Chaud har illustrerat några böcker av Eva Susso som jag läste med mina barn när de var små, plus de underbara kapitelböckerna om Rika Rolf. Jag gillar hans lite smågalna bilder.
Och galet blir det!
Texten är kort, bara en rad eller två per sida, medan bilderna är desto mer uttrycksfulla. Pojken som inte har gjort sin läxa presenterar den ena historien efter den andra som förklaring till varför läxan är ogjord. Alltifrån att morfars band förde så mycket oväsen att det var omöjligt att koncentrera sig till att systerns kanin tuggade i sig alla pennor och skrivböcker (och enligt bilden även möbler och väggar) till att jätteödlor invaderade kvarteret och åt upp allt och alla i sin väg. Bokens namnlösa huvudperson är egentligen hela tiden en bifigur, med samma lugna, lite häpna ansiktsuttryck oavsett om han blir bortförd av ett UFO, måste elda upp sina böcker för att hålla huset varmt eller får sin hund uppäten av en annan större hund så att de måste sitta hela dagen hos veterinären för att få tillbaka den.
Baksides texten tipsar: ”Använd den här boken: När du inte har gjort din läxa.” Men den varnar också: ”Observera: Varje ursäkt får bara användas en gång.” Och dessvärre tror jag inte att ens den mest disträa lärare går på en enda av bortförklaringarna ens första gången.

Hur allt hänger ihop

Hur allt hänger ihop

Kommentarer 0 kommentarer

Tack vare kulturrådet och kommunens generösa folkbibliotek får vi till skolbiblioteken ganska många böcker som vi annars kanske inte hade köpt in. Jag brukar alltid välja en del bilderböcker, eftersom bokbudgeten har en tendens att inte riktigt räcka till det annars. Den senaste gången vi fått kulturrådsböcker var jag inte med när vi delade upp dem mellan skolorna, så det var spännande att plocka upp och se vad jag fått. Och en av böckerna blev jag särskilt glad över, nämligen Jag och alla av Ylva Karlsson och med illustrationer av Sara Lundberg.

Jag gillar verkligen Sara Lundberg och har ofta återkommit till till exempel En blommas liv och Fågeln i mig flyger vart den vill bara för att få njuta av de fina illustrationerna. Och när jag ikväll läste Jag och alla för min barn hemma var storasysters första kommentar när jag slog upp boken ”Åh, så fint ritat!” varpå lillasyster förnumstigt påpekade ”Det är målat!” …

Boken börjar redan med tapeten (alltså första uppslaget, insidan av pärmen) med ett barn på en gunga i en trädgård med skrotbilar och en förälder som står redo med en hjälm, bredvid en motorcykel. När textberättelsen börjar sitter barnet, som heter Olivia, bakpå motorcykeln som far fram på vägen och funderar över vad andra barn kan tänkas tänka på. Att andra just i detta nu kanske tänker saker som hon själv aldrig i hela sitt liv kommer att tänka. Hon ser en hage med kor, och barn som hälsar på i kohagen och hon undrar hur det känns att vara ett av de där barnen. Och så skickar hon oss vidare till Musse som är ett av de där barnen i kohagen. Han ligger på en av kornas rygg och tänker att han själv ska ha kor när han blir vuxen. Och en traktor. Och hans blick faller på en traktor som kör på en åker långt bort och han undrar hur det känns att sitta i den. Och så får vi fara vidare från barn till barn och följa med i deras tankar en liten kort stund. Vi står vid en älskad och saknad farmors gravsten, vi åker tåg och blir kallade flicka för att vi har en prinsessklänning på oss, vi står på en perrong och tänker på ett land i krig långt bort, vi ligger sjuka i sängen, vi sitter i en lastbil som far mil efter mil på motorvägen.

Tio olika barn hinner vi följa med och även om tonen förblir lugn och ganska stillsam oavsett barn – kanske hade det mer med min sömniga högläsning än texten i sig att göra – så skiljer sig barnens tankar åt. Det är spännande att följa och extra uppskattat var det när vi gått varvet runt och barnen insåg att vi kommit tillbaka till Olivia igen. Och glöm för allt i värden inte tapeten på den bakre pärmen. Den satt vi och tittade på när vi läst klar och pekade ut hur allt hängde ihop.

Förutom att det är en fantastisk läsupplevelse – både text och bild – tänker jag att boken går att använda för att prata om människors olika förutsättningar, att utgå från i skrivuppgifter eller diskussioner om vad eleverna tänker och drömmer om, och som inspiration till bilduppgifter. Ylva Karlsson har själv gjort en lärarhandledning till boken.
Trots att bilderna vid första anblicken ser ganska enkla och odetaljerade ut, inser jag snabbt att de innehåller mer än jag tror. Precis som texten hjälper mig vidare, finns också i bilderna en ledtråd eller koppling till nästa barn, nästa bild. Jag gillar det!

Jack åker till Göteborg

Jack åker till Göteborg

Kommentarer 0 kommentarer

Med någon månads mellanrum har jag och mina barn under året tagit oss genom de tre samlingsvolymerna om Jack. Sorgen var stor när vi nyligen avslutade sista delen, Jacks förbannelse, och jag kungjorde att det inte fanns fler böcker om Jack. Desto gladare miner när jag kom hem med första delen i nya Jackserien Legenden om Jack.

I den här boken lämnar Jack sina hemkvarter i Stockholm och drar till Göteborg. Boken börjar med stor lycka – Jack blir storebror till en underbart söt liten syster. Han som trodde att han var föräldralös och ensam i världen har plötsligt en hel riktigt familj med syster till på köpet. Men lillasyster har ett underligt födelsemärke som verkar ändra form från dag till dag. Vad är det som hänt? Trolldom och magi såklart.
Väl framme i Göteborg åker de direkt till Liseberg. Jack tror inte sina ögon – ska de gå på nöjesfält och åka karuseller medan lillasyster kanske är utsatt för livsfarlig svart magi. Men föräldrarna och den stentuffa moster Betty går målmedvetet direkt till spökhuset Gasten. Spökhuset är fullt av utklädda skådisar och Jack ser inte ett enda riktigt spöke. Tills någon smyger upp bakom honom och väser åt honom att sticka därifrån: ”Och ta den där vätten som du gömmer i ryyyyyyyggsäcken … Jack Waldemar Niiiiilllllsson!” För första gången blir Jack riktigt rädd, men Betty följer efter gasten, som visar sig heta Fröken Hermansson, och när de äntligen lyckas berätta varför de är där förbyts den skräckinjagande skelettfiguren till vänligheten själv. Hon tar med sig hela familjen till sitt hem, högst upp på taket till Ullevistadion. Men vad är det egentligen för fruktansvärda saker som hon förutspår kommer hända? Och hur slutar den ofullständiga legenden som verkar handla om Jack och som hon haft ända sedan häxmötet på Blåkulla 1609?

Sjörövarhöst

Sjörövarhöst

Kommentarer 0 kommentarer
Mörkret sänker sig, regnet piskar och vinden viner runt knuten. Hösten är här och inbjuder till kurande inomhus under varma filtar. Och tredje boken om den föräldralösa flickan Stella passar perfekt att läsa under tiden. Skorstensjul kom som adventskalenderbok 2015, och Maria skrev om den på bloggen då. Jag minns att jag älskade historien om Stella och skorstensbarnen som lever obemärkta och bortglömda av alla uppe bland takkupor och prång på Stockholms tak. Det var en spännande, mystisk berättelse, perfekt för den magiska tiden fram till jul. För två år sedan kom Älvsommar och jag var väldigt peppad, men inser nu att jag aldrig läste den. Ingen bloggade heller om den. Och nu har då tredje delen Sjörövarhöst kommit.
Stella bor kvar hos Miriam som äger en antikaffär i Gamla stan. Här bor också Issa, som liksom Stella kom från barnhemmet i den första boken. En kväll bankar det på dörren nere i butiken och Stella smyger ner för att kolla vem det är som kommer så sent. Miriam tar emot en gammal sjökista från en man med träben, och hon betalar mycket pengar för den. Den känns på något sätt hemlig och när Miriam och Issa gått till sängs smyger Stella ner för att ta sig en titt. Hon hittar en ring med en kompass på, och sätter den på sitt finger, och en gammal loggbok. Boken hinner hon bara bläddra i innan hon hör att någon håller på att bryta sig in i butiken. Stella lägger tillbaka boken och stänger kistan innan  hon gömmer sig under ett bord med en duk som hänger ner och döljer henne. Hon hör hur någon kommer in i butiken och tar kistan med sig. Någon med träben.

Varför säljer man något bara för att samma natt stjäla tillbaka det? Vem är egentligen ensamseglaren, vars kista det egentligen är? Vad är det för hemligheter som döljer sig i loggboken? Vad är Månvandraren?
Och varför kan Stella inte ta av sig kompassringen, hur mycket hon än försöker?
Sjörövarhöst är full av mystik, spökskepp och legender. Men också av Stellas eviga undran vem hon egentligen är. Vem lämnade henne till barnhemmet och varför? Finns hennes föräldrar kvar där ute någonstans? Vet ensamseglaren något om vem hon är?
Precis som i de tidigare böckerna illustreras varje kapitel av en helsidesbild av Lina Bodén. Hon har en förmåga att få bilderna tydliga och uttrycksfulla, trots att de egentligen är ganska oskarpa. Som man kan förvänta sig går färgskalan i mörkblått, lila, svart, grått. Så att läsaren riktigt omsluts av höstmörkret.