Bläddra efter
Etikett: högläsning

Tio vilda hästar – högläsning i förskoleklass

Tio vilda hästar – högläsning i förskoleklass

Varje fredag läser jag högt för två av förskoleklasserna på Nyvångsskolan. Idag läste jag ”Tio vilda hästar” av Grethe Rottböll med illustrationer av Lisen Adbåge. Det är en räknesaga där tio hästar till en början är ute i skogen och leker. Men under lekens gång försvinner den ena hästen efter den andra. Till slut är det bara en häst kvar, Dandy. Dandy känner sig väldigt ensam och bestämmer sig för att vända om och hämta upp sina vänner igen.

Vi började med att bekanta oss med de olika färgglada hästarna, vi pratade om vilken färg de har och vad de heter. Eleverna tyckte om hästarnas namn som till exempel Doj-Doj, Plus, Minus och Pistage. Vi räknade hur många hästar det fanns när berättelsen började och under läsningens gång pratade vi om vem av hästarna som försvann och hur många hästar det var kvar. Efter läsningen fick barnen fundera över vad de skulle kunna göra om de såg någon på skolgården som var ensam kvar.

Ett fartfyllt högläsningsäventyr

Ett fartfyllt högläsningsäventyr

Eva Susso har tillsammans med sin son Jali Madi Susso  skrivit en bok som heter ”Skattjakten i Mundu Onak”. Boken är rikt illustrerad, de fantastiska illustrationerna är gjorda av Katsiaryna Dubovik.
     Boken handlar om ett lejon som heter Mfalme. Han är kung över Mundu Onak, men han minns inte hur det kom sig att han blev kung. Han vet heller inte riktigt vad som förväntas av honom som kung över riket som sträcker sig från sandstranden fram till Stora skogen. Mfalme är ett snällt lejon som är vegetarian. Han har inga tänder, så han lever på mango, banan och papaya. Mfalme skulle gärna vilja ge sig av från Mundu Onak för att se något annat, men eftersom han är kung måste han stanna kvar.
     En dag får han syn på en prick ute på havet. Pricken blir större och större ju längre han tittar ut på havet. Det visar sig vara Glen, en gris som tagit sig över havet med båt. Med sig har Glen en skattkarta som han har ritat själv. Han vill hitta en skatt för att bli omtyckt av sin storebror så att han inte längre känner sig så ensam. Mfalme bestämmer sig för att hjälpa Glen att leta efter skatten. På vägen möter de hunden Samira, som kallas för Sam. Hon gör dem sällskap i jakten på skatten. Hur ska det gå för dem, kommer de att hitta skatten på den egenritade kartan?
     Jag gillade den här boken, jag tycker att den passar utmärkt för högläsning. Den är rolig, farfylld och läsaren får ta del av en hel del lärdom längs vägen. Dessutom finns det mycket att samtala kring.

På roadtrip med Kråkan

På roadtrip med Kråkan

Kråkans otroliga liftarsemester kom första gången ut redan 2004, men det var först i år, när den kom i ny utgåva med annan illustratör, som jag fick upp ögonen för den. Och framsidesbilden av Alexander Jansson är verkligen fin. Älskar kråkans kalufsrufs och uppspärrade öga. Inuti boken finns magiska, drömlika blyertsteckningar.
På semestern när jag skulle köra långt med barnen laddade jag ner ljudboken och så lyssnade vi allihop på den medan vi for fram genom sommarsverige. Så härlig, med Johan Ulveson som inläsare. Johan är ju van att vara kråka, då han även gör rösten till Kråkan i Mamma Mu-filmerna…
Kråkan och Ebba ska ut på äventyr. De är bästa vänner och den här sommaren har de bestämt sig för att tillsammans försöka hitta Kråkans föräldrar. Hela livet har han längtat och saknat och det enda minne han har av dem är ett foto på dem alla tre vid gränsen mellan Värmland och Norge. Dit är det alltså som de ska åka, på ett eller annat sätt. Och Kråkan har en färdplan. Och med sin gamla slitna tygkasse full av saft och bullar att muta lastbilschaffisar med tänker de att det blir en lätt match att få skjuts en bit på vägen. Men märkligt nog är det ingen av chaffisarna som tar dem på allvar. Ingen som vill ge lift åt en flicka och en kråka åt Värmland till, ens när de lockar med fika.
Till slut hittar de en chaffis som låter dem åka med, och även om han äter upp deras bullar i en rasande fart så är de i alla fall på väg. Tills de får veta att han åker mot Tyskland och inte alls åt Norska gränsen till. Panik!

Det visar sig betydligt svårare att få lift och komma åt rätt håll än Kråkan och Ebba hade kunnat föreställa sig. Men någonstans kommer de, och på vägen får de lära sig en hel del både om andra och varandra. Kanske en del om sig själva också.
Och som jag gillar Kråkan, trots att han är ganska odräglig emellanåt. Tanklös, oförskämd, rättfram, oresonlig. Och väldigt mänsklig.

Meja och de magiska fotbollsskorna

Meja och de magiska fotbollsskorna

Igår var jag hemma och vårdade ett febrigt barn – och ett friskt som helst inte går till förskolan just nu. Feberskrutten (och den andra) låg mest i soffan och tittade på TV, men då och då tog vi TV-paus och läste en bok istället. Vi var några kapitel in i Meja  och de magiska fotbollsskorna och fortsatte med den, kapitel efter kapitel. Min 7-åring är väldigt tacksam att läsa för när vi väl har kommit igång. Hon kan vara lite svårflörtad ibland, och väljer nästan alltid TV framför bok om hon själv får välja, men väl vi börjat läsa så kan hon lyssna nästan hur länge som helst.

Meja ska äntligen börja spela fotboll i ett lag. Hittills har hon bara tränat hemma med hjälp av Bruno, en några år äldre granne som säger att han kan allt om fotboll. Han är hennes PT, personlige tränare, och Meja litar blint på honom.
Pappa har ont om pengar och säger att han inte har råd att köpa några fotbollsskor till henne, men kvällen innan första träningen med Berga United köper de ändå ett par skor. Bruno inspekterar skorna noga, säger att de inte är perfekta, men nog ska funka. Sedan säger han att om Meja tar på sig skorna på kvällen, stoppar ner fötterna (med skorna på) i en hink med ljummet vatten och sedan sover med dem på hela natten så kommer skorna att bli magiska. Meja vet inte vad hon ska tro, men hon vågar inte chansa. Frågan är bara hur hon ska lyckas göra detta utan att mamma märker något.
Den här boken handlar väldigt lite om fotboll, vilket man kanske kan lockas att tro av titeln, men desto mer om (Mejas) skilda föräldrar som inte kan prata med varandra, (Brunos pappas) bristande föräldraskap, att kissa i sängen fast man är ganska stor, hur det känns när ens mamma tar hem en ny ”vän” utan att förvarna och att våga lita på att man kan även när andra säger att man inte kan det.
Trots många och lite svåra ämnen känns inte boken tung att läsa, och vi fortsatte tills den var slut (”Va, är den redan slut!”). Det är bok man kan diskutera mycket om man är på det humöret, det var inte vi pga. nämnda feber, och jag tror nog att den kan funka att reflektera kring även i helklassläsning.

Sommar = sommarprat

Sommar = sommarprat

Bild från sr.se

Den rubriken är säkert sanning för många vuxna och jag skulle önska att den var det för mig också. Och visst lyssnar jag en del, men det är långt ifrån obligatorisk så som jag upplever att en del ser det. Förra året lyssnade jag i stort sett bara på Katarina Wennstam, och när jag tänker efter var det kanske det enda prat man verkligen behövde lyssna på. I år har jag faktiskt redan hunnit med fem och ett halvt sommarprat, och det är nog något slags rekord. Som den lite stressade personlighet jag är brukar jag ladda ner praten utan musik för att det ska gå lite snabbare… Jojo, sommarlugn och allt det där. Men å andra sidan har jag inte börjat min semester än, så jag får lov att vara uppe i varv.
Av de jag lyssnat på hittills är Stina Wolter absolut bäst och den enda som krävt näsdukar (vilket jag inte hade eftersom jag höll på att rensa ogräs längs trottoaren. Istället snörvlade jag och torkade snor med trädgårdshandsken och hoppades att inga grannar skulle få för sig att komma förbi och hälsa).
Annars tänker jag sikta in mig på författarna Jonas Hassen Khemiri, Jonas Gardell, Mats Strandberg, Emma Leijnse (även om hon står som journalist i programmet så vet jag ju att hon skriver barnböcker också) och Agneta Plejel. Sen blir det säkert några skådisar, Adam Pålsson och Sissela Kyle till exempel. Och artisterna Marie Nilsson Lind och Jill Johnsson… Kulturarbetare hela bunten, inser jag nu. Men jag får väl komplettera med någon entreprenör eller idrottsperson också för balansens skull.

Men om du nu är lite yngre och tycker att sommarpraten är lite mossiga. Vad ska du då lyssna på?
Drama för unga har dramatiserade böcker för åldern 9-13 år, till exempel. Du kan både lyssna direkt i mobilen/på datorn och ladda ner för att ta med till stranden eller till bil- eller tågresan. Jag vill speciellt tipsa om Sofia Nordins dystopi En sekund i taget och av samma författare Äventyrsveckan. För den historieintresserade finns Turid – en vikingasaga och för den som gillar roliga böcker Roald Dahls Häxorna. Bland annat. För de yngre finns till exempel Sagor i barnradion. Här kan man med fördel lyssna på Ulla Skogs underbara inläsning av Maria Parrs Våffelhjärtat eller kanske Martin Widmarks Nelly Rapp och Anna Ehrings Här vill inte hundar bo. Seså, in och lyssna!

Untitled Post

Untitled Post

I fredags hade jag högläsning för en av våra förskoleklasser. Som jag tidigare berättat om så kommer de varje fredag till biblioteket. Vi börjar alltid med högläsning, vi funderar tillsammans över vad boken kan handla om och sedan läser jag högt. Under högläsningens gång visar jag bilderna i boken  på storskärm så att alla kan se dem. Det finns mycket att upptäcka i bilderna och samtala kring. Efter högläsningen samtalar vi om boken innan det är dags för eleverna att låna böcker på egen hand.

Den här gången valde jag att läsa en bilderbok som heter ”Tänk om alla”, skriven av Grethe Rottböll och illustrerad av Marcus-Gunnar Pettersson. Den handlar om hur det skulle kunna vara om alla höll varandra i handen. Vi började med att vi höll varandra i handen och så samtalade vi om vad som kan vara bra med att hålla någon i handen och vad som kan vara klurigt eller jobbigt med att ha sina händer ”upptagna”. Eleverna delade med sig av flera spännande tankar. När jag sedan läste boken högt kunde de känna igen flera av sina tankar i bokens handling.

När jag väljer bok att läsa högt, väljer jag gärna en bok som är normkreativ. Det betyder att den vidgar våra traditionella normer så att fler barn kan känna igen sig i den litteratur som jag förmedlar. I den här boken har personerna, som håller varandra i handen, olika hår- och hudfärg, några har huvudbonader och det finns olika kroppsstorlekar representerade. Eleverna tyckte det var intressant att titta närmare på de olika personerna och det här var en uppskattad högläsningsbok.

Hilda och hamsterstölden

Hilda och hamsterstölden

https://www.adlibris.com/se/bok/hilda-och-hamsterstolden-9789132210235Hilda, Henning och Bella bor i samma hus. De går också i samma klass (tvåan) och är kompisar. En lördag när de som vanligt ska gå och köpa lördagsgodis tillsammans vill Bella plötsligt inte ha något godis. Konstigt tycker Hilda och Henning, Bella brukar köpa godis. Bella berättar då att hon sparar sina pengar till en hamster!
En hamster! Hilda vill genast också börja spara pengar till en hamster. Det låter så underbart!
Så har Bella sparat färdigt och hon köper sin hamster. Den är supergullig! Hamstern heter Lillan och Hilda och Henning får vara med och hjälpa till. Men Henning kan inte vara nära Lillan så länge eftersom han är allergisk mot pälsdjur.
Hilda får ofta följa med Bella hem till hamstern. De har så mysigt tillsammans. Henning känner sig antagligen utanför men Hilda och Bella kan ju inte hjälpa att han är så allergisk.

En dag är Lillan borta! Hon var där precis men nu är hon puts väck! Bella och Hilda blir helt utom sig och springer runt och letar överallt.

Hilda och hamsterstölden är en perfekt bok att läsa själv, tillsammans eller högt i en klass eller grupp. Boken handlar om det här med att vara kompis och om att det kan vara svårt många gånger att vara tre kompisar tillsammans. Det finns en annan bok om Hilda och hennes kompisar också. Den heter Hilda och årets kalas. Författaren till böckerna är Christina Lindström, illustrerar gör Annika Lundholm Moberg.



Majken Majken

Majken Majken

Den ensamstående pappan håller på att bli stor i barnböcker för yngre barn, jag har läst några på sista tiden. Koko och Bosse, Världens mesta Ester, Viggo och rädslolistan för att ta några. Och nu senast Majken Majken.

https://www.adlibris.com/se/bok/majken-majken-9789172999497

Var Majkens mamma är får vi inte veta förrän precis i slutet. Hon nämns inte alls när pappa, 1-åriga lillebror Bobbo som alltid skriker och gråter och Majken flyttar in i den nya lägenheten i höghuset. Det vi får veta är att Majken precis börjat ettan och att hon inte känner någon i klassen, så antagligen har hon bytt skola också. Majken är så rädd för att säga fel saker, så helst säger hon inget alls i skolan. Till och med när hon säger något alldeles vanligt, tycker hon själv att det låter konstigt och tror att alla fnissar åt henne i smyg. Det är tur att hon har en så snäll fröken i alla fall.
Majken är nyfiken på alla de nya grannarna i huset och en dag kikar hon in genom fönstret till lägenheten närmst porten. Hon ser en gammal tant som smyger runt där inne och plötsligt kliver in i en garderob och stänger dörren om sig. Majken fattar ingenting. Är det nåt fel på tanten? En annan dag kikar hon in och får se tanten sitta i soffan. Hela tantens ansikte är insmort i tårta och på bordet står resterna, alldeles tilltryckta. Tanten tar tårtan med händerna från kinderna och stoppar i munnen. Majken måste bara fråga pappa varför tanter gör såna saker. Pappa förklarar att gamla människor ibland gör lite tokiga saker just för att de är gamla och har blivit lite snurriga.
Men när Majken, pappa och Bobbo hälsar på hon tanten för att presentera sig, eftersom de är nya i huset, verkar hon alldeles vanlig. Inte konstig, inte snurrig, inte täckt av tårta. Dessutom visar det sig att tanten också heter Majken.
När Majken glömt nyckeln och pappa inte är hemma går hon och ringer på hos gamla Majken. Det visar sig att gamla Majkens syster bor i lägenheten bredvid och att de två tanterna alltid håller på med en massa hyss med och mot varandra. Majken börjar inse att saker och ting inte alltid är som de först verkar.

Jag gillar verkligen Majken. Boken är ganska tunn och relativt snabbt läst – jag läste den högt för dottern i ett svep häromdagen, men det är en fin skildring av vänskap mellan generationerna. Och så är det svaret på var mamma är, som också förklarar varför pappa plötsligt bara måste släppa ner Bobbo på golvet och gå in på toaletten OCH LÅSA OM SIG en stund när de kommer hem. Jag hade dock gärna sett att den var lite tjockare och att det var mer som handlade om skolsituationen, för plötsligt har hon bara en kompis som vill följa med hem och som hon inte alls är rädd för att säga fel inför. När hände det?
Men tanterna alltså, som jag önskar att jag blir en sån tant när jag blir gammal. En som leker kurragömma och kastar tårta i ansiktet på min syster (förlåt i förväg, Julia) och bjuder in ensamma flickor (som blivit lite åsidosatta på grund av stökiga småsyskon) på fika. Vi behöver fler av den sorten, det är helt klart.
Och bilderna! Underbara bilder av Louise Winblad, mer känd som Hejhejvardag på Instagram.

Guldstunden

Guldstunden

Många gånger läser jag bara första delen av en serie och bildar mig en uppfattning om serien utifrån den första boken. Framförallt när det är serier där delarna bygger på varandra och måste läsas i ordning. Tiden finns inte att läsa allt, inte lusten heller. När jag bokpratar om böcker i sammanhängande serier är det ju ändå första delen jag berättar om. Men när min äldsta dotter nu nått den aktningsvärda åldern 6, snart 7, år så får jag chansen att läsa de där fortsättningsdelarna också. Som Tam tiggarpojken. Jag hade bara läst del 1 tidigare (men tipsat i det oändliga om hela serien) och nu har vi ägnat den senaste dryga månaden åt att läsa hela Tamserien. Igår läste vi ut sista och sjätte delen, till dotterns stora sorg. Som vi har längtat efter att fortsätta läsa. Eftersom jag läser för 4-åringen också så blir det 2, max 3, kapitel åt gången för att inte klockan ska bli för mycket. Dessutom nattar pappan ibland och han har absolut inte fått läsa Tam – för mig alltså, jag har inte velat missa ett enda kapitel. Det har känts oändligt långsamt. Men nu är det slut!

Tam är en tiggarpojke i den stora staden Demar. Demar ligger på ett högt berg och har fem murar. Längt ut och ner, innanför den yttre stadsmuren bor de fattiga, tiggare, tjänstefolk och trashankar, innan för nästa mur bor köpmän och hantverkare, ytterligare högre upp på sluttningen bor handelsmän och läkare, innanför den fjärde muren bor adelsfamiljerna och högst upp ligger slottet och drakstallet.
Tam bor i ett litet fallfärdigt skjul som lutar sig mot den yttersta muren. Han är föräldralös och hankar sig fram tack vare sin goda vän Indre och stadsvakten Hind. Varje kväll står Tam på stadsmuren och ser stadens åtta drakar komma inflygande, och han drömmer en omöjlig dröm om att en gång själv få rida på en drake. Men det är bara adelsfamiljernas barn som blir drakriddare. Till och med för att få bli drakskötare och stalldräng måste du komma från en adelsfamilj. Tam har inte en chans. Men så blir Tam sjuk. Han får huvudvärk, feber och tycker att han hör röster i sitt huvud. Han tror att han har blivit galen, men en kväll dyker en av drakarna, den blå som kallas Sky, ner mot muren och griper tag i Tam och det visar sig att det är drakens röst han hör i sitt huvud. Sky är den yngsta av drakarna och det är hennes uppgift att hitta den nya draken, och den nya drakens drakriddare. Kan det vara Tam?
Det blir inte någon enkel uppgift för Tam som aldrig gått i skolan att lära sig allt som de andra blivande drakriddarna haft flera år på sig att lära sig och dessutom känner sig barnen från adelsfamiljerna hotade av Tam och gör allt för att han ska misslyckas. Som tur är har han Sky, Magister Taftar och den mystiska flickan Chaia som lider av en hemsk förbannelse och lever gömd i lönngångarna i slottet.
Böckerna om Tam är verkligen väldigt spännande och alla slutar med en cliffhanger. Vi har bara varit tvungna att fortsätta, och jag har sett till att nästa bok alltid legat på vänt medan vi läst den föregående. Allt för att inte stå boklösa.

Nästa långserie blir Olczaks böcker om Jack. Dottern fick den första samlingsvolymen med fyra böcker i julklapp. Jag kanske har läst två av de böckerna innan, men det ska bli kul att dyka ner i Stockholms undre värld tillsammans med barnen den här gången. Högläsningsstunden med barnen är troligen det bästa på hela dagen.

Adventskalender Lucka 24

Adventskalender Lucka 24

Vår adventskalender slutar med en spännande äventyrsberättelse. Samla hela familjen och njut tillsammans av denna makalösa berättelse som kommer att bli en högläsningssuccé. Glöm inte att titta noga på de fina illustrationerna som är mycket detaljrika. Det är Jakob Wegelius som står för både ord och bild.
Gorillan Sally Jones  är en av huvudpersonerna och den stora hjälten i den här berättelsen.Mördarens apa är en fristående fortsättning på Legenden om Sally Jones. Båda böckerna har fått Augustpriset och Mördarens apa har även erhållit Nordiska rådets pris.
Sally Jones bästa vän är Chiefen, bokens andre huvudperson. De har båda blivit lurade in i en skum smuggelhistoria och Chiefen blir oskyldigt anklagad och dömd för ett påstått mord.
 Sally Jones får kämpa hårt, för att inte själv bli bragt om livet och försöka rentvå sin trogne vän. Det är fantastisk berättelse som för läsaren in i skumma hamnkvarter, över oceanerna och till en indisk Maharadjas hov och mycket mycket mer.
Drama för unga på Sveriges Radio har gjort en dramatisering av berättelsen i tio delar som du kan lyssna till här. 
Det är två helt olika upplevelser att läsa boken och att lyssna till dramatiseringen. Jag rekommenderar er att göra båda delar.






Alla vi skolbibliotekarier i Kävlinge kommun vill passa på att önska er en riktigt God Jul med många läsupplevelser.