Browsed by
Etikett: högläsning

Funktionsvariationer

Funktionsvariationer

En av de sista sakerna jag gjorde innan jag gick på semester var att läsa in mig på de böcker som lärarna ska högläsa när terminen startar igen i augusti. De senaste åren har vi på Ljungen och Lackalänga haft högläsningsprojekt i början av varje termin. Jag har bestämt vilka titlar som ska läsas och så har alla i samma årskurs läst samma bok. I de tidigare omgångarna har jag utgått ifrån skolans värdegrundsord när jag valt titlar, men den här gången har jag fokuserat på böcker där någon har en funktionsvariation. Det kan till exempel vara en ADHD-diagnos eller en hörselskada, olika långa ben som gör att det är omöjligt att spela fotboll eller en hjärnskada efter en sjukdom i barndomen. Eftersom jag läst oförsvarbart få sådana böcker tidigare fick jag ta hem en stor bunt att läsa och välja bland. En del var tydligt undervisande, medan andra handlade om helt andra saker och där funktionsvariationen bara var en egenskap bland andra. Båda typerna av böcker tycker jag fyller sin funktion och behövs på hyllorna.
När en ska välja högläsningsböcker är det så mycket att ta hänsyn till. Böckerna ska vara lagom långa, ha ett bra språk, inte innehålla alltför mycket som kan vara jobbigt att läsa högt men ändå tillräckligt mycket att diskutera… Så några av de jag valde bort var ändå väldigt bra böcker.

En av dem är Karamellens ord av Gonzalo Moure. Boken handlar om den döve pojken Kori som växer upp i ett flyktingläger i Saharas öken. Kori vet inte hur hans namn låter, men han vet hur det ser ut: “Läpparna runda, Munnen utdragen”. På samma sätt heter hans mamma “Läpparna ihop, Munnen öppen, Tänderna över läppen, Läpparna utdragna, Munnen öppen.” Alla hörande i byn visste att det lät Mahfuda, men inte Kori. Kori får gå i en speciell skola, men han får inte lära sig att räkna och läsa, utan istället får han rita, och det han älskar att rita allra mest är kameler. Han är speciellt förtjust i de enpuckliga kamelerna som kallas dromedarer. Koris farbror har ett dromedarsto och Kori brukar gå till hennes lilla inhägnad och titta på henne. Dromedarstoet blir tjockare och tjockare och en dag står det ett litet föl bredvid henne när Kori kommer dit efter skolan. Kori tycker att fölet ser ut som kola och börjar tänka på honom som kolakaramellen och sedan bara Karamellen. Dromedarer idisslar sin mat, precis som kor, och när de står där och tuggar om maten ser det för Kori ut precis likadant som när människor pratar. Kori är därför övertygad om att dromedarerna prata med honom. Han sitter varje dag hos Karamellen och försöker uttyda vad han säger. En dag bestämmer han sig för att lära sig skriva. Hans fröken säger nej, det är alldeles för svårt, men Kori ger sig inte och det visar sig när hon försöker att han har väldigt lätt för att lära. Varje dag sitter Kori sedan vid Karamellens inhägnad och skriver ner det som Karamellen säger till honom. Det är som vacker poesi. Men när Karamellen har blivit ett år kan inte längre hans farbror behålla honom. Karamellen måste slaktas och bli till mat för familjen. Kori bestämmer sig för att försöka rädda honom undan kniven.
Detta är en väldigt fin liten bok. Den är liten till omfånget, men känns ändå rik på så många sätt.
En annan av de ratade böckerna handlar också om en hörselskadad person, Dan. Dan har fortfarande lite av sin hörsel kvar, men han vet att han kommer att höra allt sämre. Dan har en bästa kompis som heter Dylan och hon kan som tur är teckenspråk, medan Dans mamma hellre skriver vad hon vill säga till honom. I skolan tycker Dan det är jobbigt med hörapparat och den mikrofon som läraren Kenneth ska ha på sig för att han ska höra. Läraren glömmer ofta att starta den, Dan hör inte vad klasskompisarna säger och han blir så sjukt trött av att koncentrera sig för att hänga med i diskussionerna. En dag i slutet av terminen ska klassen arbeta med sinnena och Kenneth tar fram Dan för att förevisa hur det är att vara hörselskadad. Dan vill inte bli uppvisad som något slags freak, men Kenneth lyssnar inte. Som tur är kommer Dylan och räddar honom från situationen. Den sommaren träffas Dan och Dylan nästan jämt och de hittar en ungdomsgård bara för personer som tecknar. Det blir en riktig ögonöppnare för Dan. Här får han träffa andra som har hörapparat och som inte skäms för det, som inte låter hörselnedsättningen bli ett problem i deras liv.
1000 papperstranor för fred

1000 papperstranor för fred

Fredagen den 12:e maj, hängde vi upp tusen vikta papperstranor på skolbiblioteket på Söderparkskolan. Det var avslutningen på ett freds- och vänskapsprojekt som hela skolan arbetat med under läsåret. Tranorna har eleverna på
Söderparkskolan vikt. 


Under
höstterminen 2016 och vårterminen 2017 har eleverna på
Söderparkskolan arbetat med freds- och vänskaps-teman på olika sätt.



Det hela började med att jag blev kontaktad av Jennifer W Ingvaldsson som är speciallärare på Söderparkskolan inför läsårets start om ett eventuellt samarbete med skolbiblioteket. Hon berättade för mig om ett spännande fredsprojekt och hon bad mig nu läsa en bok som heter Sadako och de tusen papperstranorna, skriven av Eleanor Coerr. Därefter skulle vi prata mer… 

Sagt och gjort. Jag började läsa boken.


Boken handlar om en flicka, Sadako, som levde i Hiroshima på 40-50-talet. Handlingen utspelar sig tio år efter att atombomben föll över staden och Sadako var bara två år när det inträffade. Sadako älskar att springa och träna löpning och drömmer om att vinna ett mästerskap.  En dag faller hon ihop på marken när hon tränar. Hon blir tagen till ett sjukhus och väl där tänker hon att hon snart ska vara ute och springa igen. Men det blir inte så. Det visar sig att Sadako har fått leukemi, atombombssjukan. Trots att hon bara var två år när bomben föll, lever sjukdomen i hennes kropp. Det finns en gammal legend i Japan, om att den som viker tusen papperstranor får sin högsta önskan beviljad. För att bli frisk börjar Sadako vika tranor. Hon hann vika 644 stycken tranor innan hon dog. Hennes klasskamrater fortsatte vika klart de resterande tranorna till minne av henne och det som hände… det blev 1000 tranor till slut.


Boken är baserad på en sann historia, Sadakos liv, och på Sadakos brev från sjukhuset.

Jag brukar läsa på bussen och tåget när jag pendlar till jobbet. När jag läste boken om Sadako rann tårarna hejdlöst. Det är en stark berättelse och fruktansvärt sorglig. Och viktig….! Det är en bok om sorg, om krig och vänskap, om livet och om hopp, om fred… Det här är en bok som berör på ett oerhört starkt vis. 

En dag när jag kom till skolan och öppnade mitt skåp, föll en mycket vacker, liten, elegant vikt papperstrana ur skåpet. Det var Jennifer som lagt den där och det var början på fredsprojektet på Söderparkskolan.

Under terminen har alla klasser
på mellanstadiet haft högläsning av boken Sadako och de
tusen papperstranorna av Eleanor Coerr. 
Medan eleverna lyssnat på boken om Sadako så har de själva vikt papperstranor. Tranorna har därefter fått hänga i klassrummen på linor under läsåret. 


Nu ska de tusen tranorna skickas iväg till Hiroshima International School i staden Hiroshima i Japan. I Fredsparken i Hiroshima finns en staty av Sadako, där hon står med öppna armar. Runt om statyn finns det glasmontrar. Skolan hänger in de tranor som skickas från barn över hela världen, som minns Sadako och för en tanke om fred.



Vi pratade om freds- och vänskapsprojektet på Biblioteksrådet nyligen och de berättade att de tyckte att boken om Sadako var väldigt sorglig och bitvis rätt så hemsk.
De mindes från högläsningen att Sadako inte hann vika klart sina 1000 tranor. Några klasser hade vikt tranor innan de läste boken, så när läraren läste boken förstod de
allt. Eleverna berättade att Sadako vek tranor för att bli frisk och det kändes
så konstigt att hon blev sjuk så lång tid efter att bomben föll.  Eleverna förundrades över bomben och hur stor skada som den åstadkom och fortfarande åstadkommer…

Lågstadiet har jobbat med andra högläsningsböcker under freds- och vänskapsprojektet. Någon klass har haft högläsning av SVJ av Roald Dahl. Här har
vänskapstemat varit i centrum och samtal om hur en är en bra kompis. En annan
klass har läst Michael Morpurgos bok: Den fantastiska historien om katten som försvann, som handlar om en flickas liv i England under andra
världskriget. Alla
 klasser i lågstadiet har läst böcker av
Thomas Halling inför ett författarbesök av honom som var i januari. Många av
Hallings böcker handlar om vänskap och relationer och det blev många
diskussioner i klasserna om det som händer i böckerna.


Under fredagen hade vi avslutning av projektet på skolbiblioteket. Vi hängde tillsammans med elever upp tranorna och några elever gjorde affischer med information på om projektet som de satte upp över hela skolan och delade ut till klasserna. Utställningen pågick enbart mellan 10-11.30, därefter packade vi ned tranorna. Det är så mycket arbete bakom varje trana, både med att lyckas vika själva formen men även mycket känslor efter berättelsen om Sadako. Under dagen kom klasserna in till utställningen och tittade. Vi pratade om historien om Sadako igen och tittade på bilder från Hiroshimas Fredspark och på Sadako. Eleverna berättade om sina tankar och vad de mindes från projektet. 

Nästa vecka ska tranorna skickas iväg! 


Det har varit ett spännande projekt med så många olika delar i som vävts samman. Högläsning, boksamtal, historia och samhällskunskap, kreativitet och motorik, fred och vänskapsband, delaktighet. Jag är så glad att fått varit med om detta projekt tillsammans med hela skolan.

Gå gärna in på Hiroshima International School´s hemsida / community / 1000 cranes för att läsa mer: (http://www.hiroshima-is.ac.jp/)
Tio över ett

Tio över ett

Jag är faktiskt lite tagen. Här nere i Skåne är inte Kiruna och vad som händer där något speciellt hett nyhetsstoff. Vi fokuserar mer på nedläggningen av Findus i Bjuv eller Skånetrafikens oförmåga att få tågen att gå i tid, eller gå alls, eller hur havet sakta med säkert äter upp våra stränder och strandtomter. Men Ann-Helén Laestadius nya bok träffar mig som en knytnäve i magen.

Gruvdriften, anledningen till att Kiruna överhuvudtaget finns till och det som majoriteten av alla Kirunabor arbetar med, tvingar staden att flytta. Gruvan äter sig in under staden och gör den instabil och nu ska staden flyttas för att säkerheten ska bibehållas. Men Maja är arg. Hon vill inte flytta, och hennes fina hus kommer dessutom att rivas. Ingenting som hon är van vid kommer finnas kvar. Kiruna så som hon känner det kommer inte att finnas efteråt. Hur kan alla vara så lugna med det? Varje natt ställer Maja klockan på 01.10, under sängen finns en väska med kläder till henne och hennes familj och när skalvet efter sprängningen i gruvan kommer tio minuter senare är hon beredd. Hon lyssnar efter sirener och kollar ut genom fönstren åt alla håll för att se så att ingen del av staden har rasat ner

i gruvan. När det hemska händer ska hon kunna rädda sin familj.

Maja filmar sig själv när hon pratar om gruvan, sin rädsla och sin ilska, men oron vill inte släppa taget. Allteftersom våren kommer blir det bara värre och till slut kollapsar hon i skolan. Panikångest, säger skolsköterskan och skriver en remiss till en kurator på BUP. Maja kan bara tänka på psyket och berättade hemska historier. Är hon galen nu? Tycker mamma och pappa det? Tycker bästa kompisen Julia det? Tycker hon själv det?

Förresten har hon inte tid att vara galen, hon har familjen att tänka på. Och så den otroligt söta Albin, som spelar hockey, men tydligen också gillar böcker precis som Maja. Och så är det ju det där hemska att Julias mamma har träffat en man och bestämt sig för att flytta 35 mil bort till honom i Luleå. Vem är Maja ens utan Julia?

Den här boken får verkligen fram Majas känslor så himla bra och jag kan tänka mig att den passar sjukt bra till högläsning från sexan och uppåt. Det finns så många ingångar till andra ämnen, för det handlar om vänskap och kärlek och psykisk ohälsa och barns medbestämmande och minoriteter/minoritetsspråk, konflikter mellan ekonomi och kultur, teknik… Och så vidare. Jag ska definitivt berätta om den här boken för alla mina åk 6-lärare när de kommer tillbaka i höst och hoppas innerligt att de tar den till sig. Maken till mångsidig bok, alltså.

En myras liv

En myras liv

Myran går i förskoleklass och har en bästis som heter Henny. Myran heter egentligen Morgan, men det är det ingen som säger. Myran har inga lösa tänder än, men han får ibland vicka på Hennys lösa tand, och så kan han knäppa med fingrarna och det är det inte alla som kan. Myran tycker inte så mycket om Felicia, och även om han oftast är snäll så kanske han inte alltid är så snäll mot henne. Helst vill han bara vara med Henny och ingen annan, men så får han en ny granne som går i ettan och som både gör och säger saker som ingen annan på skolan gör. Kanske finns det utrymme att vara lite med honom också ibland. Speciellt när Myran inte vill vara hemma för att mamma och pappa bara pratar engelska med arga röster. De pratar alltid engelska när de inte vill att Myran ska förstå och det blir allt oftare och allt argare.
Jag gillar verkligen Myrans stillsamma funderingar och vardagsliv. Det behövs inte en massa dramatik för att det ska bli dramatiskt. Det är klockrent när föräldrarnas gräl skrivs i gibberisch och blir lätt att förstå Myrans frustration över att inte förstå och inte veta vad som egentligen är på gång. Alla föräldrar och förskolelärare borde läsa den här boken högt för alla barn som någon gång funderat över det här med kompisar och livet och lösa tänder.
Högläsning ftw!

Högläsning ftw!

De tre veckorna som trängs mellan sport- och påsklov kör vi högläsningsprojekt på mina skolor, Lackalänga och Ljungen. Tanken är att alla elever i alla klasser från F till 6 ska få höra på en högläst text varje dag. De flesta lärare läser redan högt för sina klasser, men detta blir en chans att lägga lite extra krut på högläsningen under en period och vi hoppas att de som kanske läser lite “för sällan” ska få tillbaka rutinen på att läsa högt varje dag.
Det finns så sjukt många fördelar med högläsning att det borde vara ett enkelt val. Tänk till exempel på det här:
 – Högläsning ökar intresset för att läsa själv. Barnen kan bli bokslukare av bara farten för att de lärt sig genom högläsning vad som finns att upptäcka.
 – Högläsning ökar ordförrådet eftersom en kan högläsa svårare böcker än barnen själva kan läsa, plus att en kan förklara svåra/nya ord.
 – Högläsning ger en känsla för språk. Barnen lär sig meningsbyggnad och grammatik bara av att lyssna.
 – Högläsning skapar gemenskap, stimulerar fantasin, ökar empatin och ger barnen allmänbildning.
 – Högläsning är ROLIGT!

Sen fattar jag också att det finns en massa annat som också är bra – jag är inte dum i huvudet, men jag är bibliotekarie. Det är mitt jobb att säga att alla borde få chansen att lyssna till fantastiska böcker dagligen. Förhoppningen är såklart att många föräldrar också vill vara med och läsa högt lite extra mycket under den här tiden, oavsett om barnen går i förskoleklass eller i sexan. Högläsningen i hemmet har minskat drastiskt de senaste tio åren, från 70 till 30% som läser dagligen, enligt organisationen Läsrörelsen. Dessutom har tiden minskat från 30 till 15 minuter sedan 80-talet. Vi måste försöka pressa upp de siffrorna igen.

Kom ihåg, det finns ingen övre åldersgräns för högläsning!

Splods öga

Splods öga

En morgon när två barn ska äta sina frukostflingor finns det ingen mjölk i kylskåpet. Pappan ger sig ut för att köpa, men det dröjer oresonligt länge innan han kommer tillbaka. Till slut gör han ändå det och han har mjölken med sig. Ett paket mjölk som varit på äventyr i både tid och rum, räddats från pirater, vulkanutbrott och wumpirer, men också räddat jorden från att invaderas och övertas av ondsinta rymdvarelser. Det är ingen dålig historia som barnens pappa berättar när han kommer hem. Men tror barnen verkligen på den?

Neil Gaiman (som i största ödmjukhet skrivit “Vansinnigt populära” framför sitt namn på bokens omslag) har skrivit ett galet (galaktiskt) äventyr. Det är ganska gott om svåra ord, och en hel del situationer som kan behöva förklaras lite, så den passar kanske inte så bra för egen läsning. Men som högläsningsbok… Absolut! Jag tror att jag hade älskat den som barn och jag hoppas att många lärare kommer läsa den för sina klasser.

Bilderna i boken är gjorda av Chris Riddel och de är helt fantastiska. Jag skulle rekommendera att skanna in ett par av dem och visa medan du läser. De tillför ytterligare en dimension till humorn och framförallt så ökar förståelsen i de partier som kanske är lite svåra för vissa barn.

Om en nu nödvändigtvis vill ha “nytta” av sin högläsning, alltså mer nytta än att bara göra duktiga läsare av sina elever, så kan historien uppmuntra till att lära vidare om både pirater förr och nu, religionsutövning hos sydamerikanska indianstammar före européernas kolonisation av kontinenten och tidsresors för- och nackdelar. Bara som exempel. Även om det är en knasig berättelse finns det alltså möjligheter att utnyttja den för fortsatta studier inom en rad olika ämnen.

Lycka till!

Adventskalender, lucka 18

Adventskalender, lucka 18

Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind
Stora boken om Sandvargen
Stora boken om Sandvargen är en samlingsutgåva och omfattar tre böcker. Dessa är: Sandvargen,
Mera Sandvargen och avslutningsvis Sandvargen och hela härligheten.
Böckerna handlar om flickan Zacharina som vid ett
tillfälle när hon leker ensam på stranden stöter på en märklig varelse.
Varelsen är Sandvargen! Han är gnistrande, glittrande och gjord av sand. Han
vet allt om världen, har varit överallt, till och med ute i rymden, och har
funnits i urminnes tider  i en eller
annan form. Sandvargen blir Zacharinas bästa vän, och finns alltid till hands
när hon som bäst behöver honom. Han är full av klokhet, visdom och har svar på
samtliga av Zacharinas frågor.
Sandvargen kan till exempel förklara att pappa
blivit hypnotiserad och det är därför han inte kan slita sig ifrån tidningen
när Zacharina vill leka. Sandvargen berättar även att “verkligheten är ett mycket stort och märkligt ställe. Där händer
precis allting.” Vad rätt Sandvargen har.
Tillsammans med Sandvargen filosoferar Zackarina om
livet i stort och smått.
Stora boken om Sandvargen är en perfekt
högläsningsbok från ca 6 år och uppåt.

God julläsning!

Temadag med Annelund

Temadag med Annelund

Något av
det roligaste, tyckte jag, under skoltiden var de olika temadagar som
anordnades årligen. På tidigare höstkanten brukade vi skjutsas i väg på
orientering, runt jultid var det extra mycket pyssel med ljusstöpning,
pepparkaksbak och allt annat som hör julen till och på vårkanten blev det utflykter
till skogen för att undersöka vad som hände i naturen och leta efter vårtecken.
I onsdags anordnade Annelundskolan en temadag i skogen. För mig innebar det en flashback
om hur roligt det är/var med temadagar
och fylldes av lyckorus som höll i sig
under dagen.  Dagen bjöd på olika uppdrag
som hade med naturen att göra. Det var allt ifrån naturbingo, gissa träd- och
svampsorter till frågor som Vad är allemansrätten? 

En av stationerna bjöd på högläsning
och jag var med och lyssnande =)! Det var eleverna själva som bestämt vilka
aktiviteter som hörde dagen till, och vad underbart att få in högläsning som
ett moment! Sagorna som lästes upp var Gittan samt fårskallarna och Gittan och gråvargarna.


Eleverna
hade tur med vädret, det var blå himmel och det doftade underbart i skogen. 

Det
påminde mer om en skön sommardag än om en förmiddag i september. 

En läsande klass

En läsande klass

Denna vecka släpps materialet till En läsande klass, Martin Widmarks läsförståelseprojekt som vi skrivit om tidigare här på bloggen. Allt material till projektet är gratis och finns att ladda ner, och alla skolor kommer dessutom senast imorgon att få en lärarhandledning i bokform. Kolla mer på En läsande klass webbplats HÄR.

Igår var det ett inslag på TV4 Nyheterna om högläsning och En läsande klass. Se det HÄR.

Flyktingar

Flyktingar

Europa stänger sig alltmer mot omvärlden och flyktingar får allt svårare att ta sig hit, undan krig och förföljelse. Syriska flyktingar som tagit sig till Turkiet och därifrån försöker komma vidare till Europa tillfångatas ofta vid gränsen och skickas nästan alltid tillbaka.

I Flyktingen av Titti Knutsson har vi en liknande situation. Det är inbördeskrig mellan grozner och tereker och många, från båda sidor, flyr till grannlandet. Amanda har inte brytt sig nämnvärt om kriget tidigare, konflikten har hållit på i evigheter och hon koncentrerar sig mer på hur otroligt trist hennes liv är. Hon bor i en liten by med få jämnåriga och hennes föräldrar låter henne inte gör någonting kul. De har aldrig några pengar och hon får inte åka in till stan, för det är alldeles för farligt. På helgerna i början av hösten tvingar de med henne ut i skogen för att plocka blåbär, så att de ska tjäna lite extra pengar. Det är på en av de här utflykterna som Amanda upptäcker att det är någon i deras jaktstuga, som annars står tom större delen av året. Hon ser en ljushårig kille, i hennes egen ålder, med smutsiga och trasiga kläder och ser att stugans lås brutits upp. Strax efter upptäckten hör hon att en ung grozner har misshandlat en terek på flyktingförläggningen i närheten och sedan rymt därifrån. Amanda börjar misstänka att killen hon sett är den förrymda fången. Amanda börjar smyga iväg till stugan med lite mat och kläder och sakta byggs ett förtroende upp, trots att de inte förstår varandras språk. Men polisen är efter Timur och stugan i skogen är inte tillräckligt säker. Amanda bestämmer sig för att försöka hjälpa honom att komma undan, så att han inte blir tillbakaskickad till ett land där han med största säkerhet kommer att bli fängslad, eller värre.

Jag har tidigare läst Muren av samma författare, och den handlar om samma konflikt. Den gången är det en grozner och en terek som berättar vartannat kapitel var om hur det är att leva på var sin sida Muren. Om rädslan för “den andre”, om orättvisorna och skräcken för att något ska hända. Och om
hur det går när de trots allt träffas. Det är viktiga böcker om saker som pågår runt om oss i världen, men de utspelar sig i fiktiva länder. Det blir lättare som läsare att vara neutral, för det är inte en konflikt man har en förutfattad mening om, där det finns en god och en ond sida. Det blir tydligare att kriget är det onda, människorna är (trots allt) mestadels goda, men offer för sina fördomar och situationen. Detta är mycket bra böcker att läsa högt i klassen, gärna i samband med att man diskuterar konflikter i världen. Det väcks många frågor och det finns mängder av intressanta saker att diskutera.