Browsed by
Etikett: kärlek

närmar du dig mjukt – Jacqueline Woodson

närmar du dig mjukt – Jacqueline Woodson

Kommentarer 1 kommentar

Under första skoldagen träffar Ellie någon som hon inte kan sluta tänka på. Jeremiah. Jeremiah med det vackra leendet, dreads och magiska ögon. När de är ensamma är allt så enkelt och självklart. Problemet är bara att andra inte accepterar deras relation då Ellie är en vit judinna och Jeremiah är svart.

En vacker och poetisk ungdomsbok om kärleken, familjen och acceptans. Den håller samma nivå som Jacquelines tidigare böcker Brun flicka drömmer och Fjädrar som jag också verkligen gillar. Det finns en fortsättning som ännu inte översatts som heter Behind you. Väntar tålmodigt på att även den översätts. 


Två böcker om osynlighet

Två böcker om osynlighet

Kommentarer 1 kommentar

Jag har läst två mycket bra böcker om hur en försöker hantera sina känslor genom att försöka vara osynlig, och i båda böckerna har huvudpersonernas konstnärsskap stor betydelse.

I Jandy Nelsons bok “Jag ger dig solen” följer läsaren tvillingarna Noah och Jude som från början är oskiljaktliga. Noah målar och ritar i sitt skissbock och vill hellre leva där än i verkliga välden där han känner sig helt malplacerad. Jude är utåtriktad, omedelbart lätt att tycka om och gör makalösa sandskulpturer. När tragedin slår till har båda hemligheter som gör att de inte talar med varandra förrän livet vänds upp och ner på nytt. Katalysatorn är, som under hela deras liv, konsten. Noah har efter att han inte blev antagen på CBU helt slutat måla, medan Jude, som blev antagen, inte hittar gnistan i sitt skapande. Hon gör allt för att bli osynlig, eftersom att hon tycker att hon är ansvarig för det som skedde. Hon börjar arbeta med stenskulpturer för att försöka få förlåtelse för sin del i tragedin och möter två personer som får en stor roll i hennes skapande, liv och som visar sig vara nyckelpersoner i det förflutna.

“Eliza och hennes monster” är skriven av Francesca Zappia och handlar om Eliza. Hon är ingen. Ingen, som ägnar stor möda åt att vara osynlig. Fast online är hon allt annat än osynlig, hennes alias är LadyConstellation, skaparen och illustratören till den omåttligt populära fanfictionberättelsen Monstrous Sea som följs av miljoner människor. Förutom familjen är det bara två personer som vet vem hon är, vilket hon är mycket nöjd med. En dag börjar Wallace i hennes klass och Eliza börjar tro att livet kan innehålla något mer än bara tecknandet. Han är ett av Monstrous seas största fan. Hon kommer inte för att berätta vem hon är…När hennes alias avslöjas ställs hela tillvaron på spel.

Jag, som vanligtvis föredrar fantasy, blev helt såld på båda böckerna. ”Jag ger dig solen” tipsade en elev om, nu ska jag tipsa tillbaka om ”Eliza och hennes monster”

Dunne

Dunne

Kommentarer 0 kommentarer

Jag har läst böckerna om Dunne inför Rinnebäcksskolans bokklubbs nästa träff. Vilken ljuvlig serie! Det är Rose Lagerkrantz som skrivit och Eva Eriksson som illustrerat. Jag läste första boken, ”Mitt lyckliga liv”, för några år sedan och boktipsar frekvent om den. Nu när jag läst alla böckerna så förstår jag varför böckerna är så populära!
Bilder och text harmonierar och förstärker varandra så fint och vissa sekvenser är riktigt hjärteknipande! Så mycket känslor som ryms på dessa boksidor, sådan igenkänning. Och vänskapen mellan Dunne och Ella-Frida som överlever trots avståndet. Jag tror att livet hade varit lättare om en hade varit mer som Dunne, lycklig nästa hela tiden.
Jag tror att vi kommer att ha mycket att prata om på onsdag i bokklubben!

Det här kalla landet

Det här kalla landet

Kommentarer 0 kommentarer

”Det här kalla landet” av Pernilla Gesén utspelar sig i ett fiktivt land, Nordland. I staden Lindsborg, en mellanstor stad, bor 17 åriga Noomi. Noomis förr så trygga tillvaro börjar krackelera, varorna blir dyrare, det går inte längre att få tag på allt, människor förlorar sina jobb. Oron stiger i Nordland. På grund av krig så har många människor sökt sin tillflykt till Nordland, och nu börjar det knorras på att det är de folkförflyttades fel, de är så många och kostar så mycket. Noomis bror Nick och hennes bästa vän Sus är med i det växande främlingsfientliga partiet ND, och efter att ha blivit rånad så går även Noomi med. Men även det skaver, vad tycker de egentligen?
Parallellt pågår en kärleksintrig mellan klasskompisarna Jasper , Zahra och Noomi. Noomi är kär i Jasper, som är kär i Zahra, eller vem är kär i vem egentligen?
Under de veckor vi får följa Noomi ställs hela hennes världsbild på kant.

Boken skrevs 2017 och innehållet känns oroväckande bekant. Oviljan hos nordlänningarna att se problemen i det större perspektivet, ett artfientligt parti med mörk historia och publikfriande ”quickfix”.  Boken kan ge möjlighet till bra diskussioner om många olika aspekter både om politik och känslor.

Adventskalender lucka 13

Adventskalender lucka 13

Kommentarer 0 kommentarer

“Vänta på vind” av Oskar Kroon är årets vinnare av Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok.  Vingas föräldrar har skilt sig. Det började med att pappa var borta mycket och kom hem sent. Sedan kom han  hem ibland och åt middag och tog med sig några saker varje gång. Nu bor han med Angelica och snart ska Vinga få ett syskon. Fast Vinga tycker inte att det är ett syskon, eftersom barnet inte har samma mamma som hon.

Vinga tillbringar sommarlovet på en ö hos morfar. De är lika varandra. Båda tycker om havet, lugnet och uppskattar tystnaden. På ön arbetar Vinga med sin snipa som hon fått av morfar. En dag träffar hon på en strandad val men också Rut. Vinga har inte haft någon vän tidigare. Med Rut är det annorlunda. Hon väcker känslor i Vinga som hon inte känt tidigare.

Så en dag måste Vinga lämna ön för att åka till staden. Lillebror har anlänt. Morfar lovar Vinga att hon ska få komma tillbaka till ön och gör henne sällskap. Morfar vet att det kommer att bli oroligt på havet.

Det här är en berättelse som etsar sig fast och det är svårt att släppa bokens huvudpersoner. Boken är välskriven och det finns mycket mellan raderna att samtala kring. En utmärkt högläsningsbok från cirka elva år.

Välskriven fantasy med afrikansk inspiration

Välskriven fantasy med afrikansk inspiration

Kommentarer 0 kommentarer
Children of blood and bone: Solstenen är skriven av Tomi Adeyemis och är en fantasyroman som utspelar sig i en miljö inspirerad av Nigeria och västafrikansk kultur.
Huvudpersonen Zélie var bara ett litet barn under den hemska tid när kungen krossade magin med en förfärlig jakt på alla som hanterade magi, men kommer fortfarande ihåg hur Orïsha var före katastrofen. Då fanns det 10 stammar som var och en utförde olika sorters magi. Hennes mamma hade förmågan att genom magi styra över liv och död och Zélies vita hår skvallrar om att även hon skulle ärvt förmågan att hantera någon form av magi. Vilken sorts magi visade sig när barnet var ungefär 13 år, men när Zélie fyllde 13 så var magin sedan länge försvunnen. Nu måste Zélies folk slava för adeln och ses på med avsmak av de flesta. Deras vita hår avslöjar dem och gör det omöjligt för dem att gömma sig. Språket och alla berättelser håller på att försvinna, och även hoppet om ett drägligt liv. Men en dag händer något magiskt och det visar sig att möjligheten att återskapa magin finns, men allt hänger på Zélie själv och att hon kan lita på en förrymd prinsessa. Tiden är dessutom förfärligt knapp… Del två kommer ut på engelska senare i höst, den heter Children of Virtue and Vengeance och tanken är att det ska bli en tredje, avslutande, del också.


 
Att försöka hitta sig själv

Att försöka hitta sig själv

Kommentarer 0 kommentarer

“Vi går varvet” av Ina Lagerwall handlar om Liv som ska börja sjuan. Boken börjar med att hon sitter på bussen på väg till skolan. Liv ser inte fram emot att börja skolan igen, hon känner sig utanför. Det har hon gjort länge. Liv tycker att det var lättare förr, när man lekte häst på rasterna. Hon känner sig heller inte till freds hemma. Mamma är gravid och det är fullt fokus på barnet som ska komma.

De flesta skoldagar är Liv luft för klasskamraterna Bella och Jessa. Första skoldagen är en sådan dag, de viskar, fnissar och vänder Liv ryggen. Liv vill inte vara en tönt, hon tycker att det är svårt att veta hur man ska vara för att inte uppfattas som en tönt. Hon är sällan sig själv, men på en teaterkurs träffar hon Samuel och Frallan och med dem kan hon vara sig själv.

I den här boken får vi genom Liv följa hur det är att vara i gränslandet mellan barn och ungdom, hur det kan kännas att vara kär, eller i alla fall tro att man är kär och hur det kan kännas att få ett syskon. Boken är relativt kort, 150 sidor, och texten är skriven för att passa barn som går på mellanstadiet. Jag rekommenderar den från cirka elva år.

Kärlek, hat och andra filter

Kärlek, hat och andra filter

Kommentarer 0 kommentarer

Maya Azis är 17 år och går på high school i Chicago i USA. Hennes stora intresse är att titta på film och att få filma. Maya släpar ofta runt på en filmkamera och hennes kompisar är vana vid att Maya spelar in små filmer dagligen. Drömmen för Maya är att gå college på en filmskola i New York och Maya söker dit utan att berätta detta för sina föräldrar. Mayas föräldrar planerar för att Maya ska gå på ett annat college i närheten av hemmet. Ska hon kunna förverkliga sin dröm om att få jobba proffesionellt med film någon gång?

På ett skollov får Maya kontakt med Phil som också har drömmar som skiljer sig från vad hans föräldrar har för planer. Maya och Phil förstår verkligen varandra (och trivs väldigt bra ihop!) fastän de i övrigt lever ganska olika liv.

En vanlig dag i skolan hörs plötsligt ett meddelande från skolans rektor i högtalaren. Lås alla dörrar! Ingen får lämna skolbyggnaden! Avvakta mer information! Lockdown är något eleverna är tränade på men när de inser att något verkligen händer och det inte bara är en övning blir eleverna skräckslagna. Det är dock ingen skolskjutning det handlar om denna gång men däremot är det en man som har sprängt en bomb i stadshuset. Många människor är döda och stadens vackra stadshus är nästan helt bortsprängt. Den misstänkte terroristen är muslim, precis som Maya och hennes familj, och heter dessutom Aziz i efternamn!

Nu börjar en mardröm för Maya som hon aldrig någonsin hade trott att hon skulle tvingas uppleva. Hon och familjen blir trakasserade på grund av sin religion och på grund av att de heter Azis i efternamn (trots att de absolut inte har något att göra med den misstänkte terroristen). Över en natt förändras Mayas liv totalt!

SKAM – nu skäms jag snart

SKAM – nu skäms jag snart

Kommentarer 0 kommentarer

Våren 2017 levde jag i ett SKAM-rus. Jag skrev om serien vid två tillfällen, i januari när jag nyligen börjat titta och i juni när jag sett alla avsnitt. Året efter började jag kolla på SKAM Austin, den amerikanska versionen, men fastnade inte riktigt på samma sätt. Jag trodde att jag kanske hade kommit över SKAM. Men tydligen inte. För någon vecka sedan insåg jag att alla fyra säsongerna av den norska serien låg på SVT play och jag började kolla. Igen. Jag erkänner – det är inte sunt! Dessvärre hann jag inte sista säsongen innan serien togs bort. Gah!
Eftersom jag fortfarande inte var sugen på den amerikanska versionen så började jag kolla runt och hittade på UR Play första säsongen av tyska, spanska och franska versionerna. Med svenska textning. Ett tips om ni missat det!

Det börjar så otroligt likt, men skiljer sig naturligtvis åt på många sätt. Russetiden med bussar och festande är så specifikt för Norge och det känns som det är svårt att hitta på något lika självklart för ungdomarna att samlas kring i de andra länderna, men känslan finns ändå där. I stora drag. Jag började också leta på Youtube efter senare säsonger och fastnade för säsong 3 av SKAM France, med engelsk textning som funkar ibland – Evak-säsongen har ju hela tiden varit min absoluta favorit. Hur skulle den bli med andra Isakar och Evenar!? När jag tänker på det blir det ju lite som Isak tänker sig, med parallella universum. Allt som skulle kunna ske kommer till att ske, någonstans.

I den franska versionen heter de Lucas och Eliott, och de är nästan lika fina som Isak och Even. Men bara nästan. Jag stör mig på vissa saker, lite som när jag läst en bok och sedan ser filmen. Det ÄR ju inte samma sak, mina bilder stämmer inte med det jag ser. Men å andra sidan, hur skulle de kunna göra det. Det är samma på- och av-situation i förhållandet, Lucas försöker ha en relation till en tjej, Eliott lämnar små teckningar i Lucas fickor, Lucas vågar inte berätta för sin bästa vän, Eliott flippar när han blir manisk och går iväg naken mitt i natten… Men andra saker är lite fel. Lucas är inte alls lika hyschig som Isak, han berättar rakare, tydligare, med färre omskrivningar om sina känslor, han gråter mer (vilket jag egentligen tycker är väldigt bra – mer känslor till folket), Eliott är inte riktigt lika kufisk i början. De är helt enkelt mindre tillknäppta och hemliga, och lämnar kanske lite mindre till tittaren att själv klura på och gissa över. Jag gillar nog det där klurandet och gissandet. Att allt inte sägs rakt ut. Dessutom gillar jag varken “Linn” eller “Eskild” (som såklart heter något som jag glömt i franska versionen). De verkar överhuvudtaget inte gilla Lucas, beter sig mest störigt och elakt. Inge bra!

Nu funderar jag på om jag ska försöka släppa det här med SKAM och bete mig som den 38-åriga tvåbarnsmamma jag är, kanske titta på serier för vuxna människor, eller om jag ska omfamna min förtryckta inre 17-åring, som aldrig festade runt på det sättet, och fortsätta trycka i mig SKAM på detta hejdlösa hetsätande sätt. Den som lever får se!

Sista delen: Viktor

Sista delen: Viktor

Kommentarer 0 kommentarer

Jag har tidigare skrivit om både Ellinor och Leo här på bubbel så det är väl inte mer än rätt att jag tar hand om sista delen också. Ofta läser jag bara första delen av serier, på grund av tidsbrist och mängden böcker jag borde/vill/måste läsa, men vissa serier kräver liksom att jag mular i mig dem hela. Katarina von Bredows serie om den sista skälvande tiden i mellanstadiet är en sådan.

Ellinor och Viktor har varit tillsammans några veckor nu och det är spännande och pirrigt. Men för Viktor också förenat med ångest, för hemma finns mamma och han måste till varje pris dölja hur det står till med henne. Han önskar så att han kunde berätta sanningen, i alla fall för Ellinor. Men om hon får veta så kanske Meja får veta, och om Meja vet så vet alla. Det får bara inte bli som på förra stället. Viktor vill absolut inte att folk ska börja viska, prata bakom hans rygg, eller ännu värre – tycka synd om honom. De flyttade ju för att komma bort från allt, börja om på ett nytt ställe.
Utifrån sett har Viktor allt. Hans pappa är webbutvecklare och mamman advokat, de bor i ett stort fint hus, Viktor ser bra ut och sjunger som en gud. Men oron gör att han inte kan slappna av. Han inser att om Ellinor får veta sanningen så kommer hon att göra slut, alltså får hon aldrig veta sanningen. Men det är svårt att motivera att de aldrig kan vara hos honom när de ses. Han drar till med cancer. Det är en dålig lögn om man inte vill få ömkan, men det är det bästa han kommer på i stunden.
Men det som började som en liten lögn blir snabbt en härva som det gäller att hålla i minnet för att inte bli avslöjad. Och oavsett om pappa ber honom eller inte så känner Viktor hela tiden att han måste hålla koll på mamma, både för hennes och sin egen skull. Hon får inte göra bort dem, göra livet omöjligt även i den nya stan. Det är ett tungt ansvar på en 13-åring.
Till på köpet är det Ellinors relation till Leo som han inte blir klok på, och Meja med sin vaniljdoft och sina urringade linnen som hans blick ständigt dras mot, och så ringer hans gamla kompis Johannes – han som vet allt, men inte har några spärrar – och säger att han kommer för att hälsa på några dagar.
Det hade kunnat vara ett härligt sommarlov med tjejen har är kär i, men nu känns allt istället mest rörigt och jobbigt.
Det här är viktiga böcker om svåra frågor som faktisk är vardag för många unga. Vi kanske tror att vi vet en massa saker om folk i vår närhet, men sanningen är att vi oftast inte har en aning. Ingen vet på riktigt hur någon annan människa mår, eller varför den reagerar som den gör på olika händelser. När jag läste Viktor kom jag att tänka på citatet som Nora i Skam har på sin vägg (fast det kommer ursprungligen från den skotske författaren Ian Maclaren): “Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.” Något som många, jag själv inte minst, borde tänka på lite oftare.