Browsed by
Etikett: kärlek

Love, Simon

Love, Simon

Kommentarer 0 kommentarer

Boken börjar med ett hot eller ska det kanske kallas utpressning. Simon har glömt att logga ut från sitt hemliga mail konto på skolbibliotekets dator. Vanligtvis skulle han givetvis använda sin egen dator, men nätverket fungerar inte och han kan verkligen inte vänta tills han kommer hem. Han måste kolla om han fått något mail ifrån “Blue”, den mystiske mailaren. Han hittade honom på en community sida, just den här,ett  ställe där man kan lägga upp hemliga bekännelser och tankar. Simon kände att han bara måste skriva till honom. Han behöver bli mer säker, måste prata med någon innan han bestämmer sig för om han vågar berätta att han är gay. Blue svarar, de påbörjar en vänskap, som växer mer och mer genom mailen, men ingen av dem vet vem den andre egentligen  är.

Simon är på inget sätt redo att berätta om detta, för sina vänner och föräldrar och nu har Martin Addison, just han av alla, tänker Simon, upptäckt hans hemliga korrespondans, fotat den och det har ett pris om Martin inte skall publicera den. Martin är kär i Abby Suso, Simons kompis och  Martin vill att Simon hjälper honom att få kontakt med henne.

Här har vi dilemmat, kärnpunkten, problemet, faran, hotet, mot vilket allting annat utspelar sig.
Miljön är amerikansk high-school. Simon och hans kompisgäng, ett mindre gäng av vänner, som känt varandra länge. Det är en väldigt varm stämning i gänget, förstående, inkännande, humoristisk.Nästan alla i gänget är med i skolans teater grupp och repeterar musikalen “Oliver!”, som snart skall ha premiär.
Familjerna runt om ungdomarna, speciellt Simons familj är varma, humoristiska, lite smågalna, men ändå med tydliga regler, ingen alkohol, inte sova över med någon av motsatt kön.

Mot detta bryter mailen till “Blue” av. Simon och han blir mer och mer förtroliga, deras sam
tal djupare och andra känslor börjar uppstå. Först vill inte Simon veta vem Blue egentligen är, senare blir han mer och mer besatt av att ta reda på det. Simon drivs också längre och längre mot det oundvikliga ” att komma ut”. I bakgrunden finns Martins utpressning och Simon gör ett klumpigt försök att föra samman Abby och honom.

Den här berättelsen hade riskerat att bli en “i raden av amerikanska high school berättelser med härlig stämning”, om inte mysteriet med Blue funnits, om inte Simons dilemma funnits, om inte Simons bästa kompis Leah dragit sig undan i svartsjuka.

Det blir en riktigt spännande bok, med det viktigaste temat av alla: att få vara den man är!

Filmen om Simon hade premiär i juni. Se den också.

Röd drottning serien

Röd drottning serien

Kommentarer 0 kommentarer

För något år sedan blev jag tipsad att läsa första delen i, vad jag då trodde var, ”Röd drottningtrilogin”. När jag stressläst de tre delarna som fanns på svenska så insåg jag att det inte kunde sluta så, och mycket riktigt, författaren Victoria Averyard skrev ytterligare en bok, nummer fyra. På engelska heter den ”Warstorm” och det speglar innehållet väl. Har du inte läst de andra tre böckerna ska du sluta läsa nu, så jag inte förstör nöjet. Har du ännu inte läst ”Röd drottning” så tycker jag att du kan göra det!

Mare och Cal har fullt upp med att försöka peta Maven från tronen. De hittar allierade i omkringliggande länder som Montfort, där Röda och Silvrar lyckats skapa en fungerande demokrati istället för en hierarkisk monarki. Även Farleys armé, The scarlet guard, ingår i alliansen. På det privata planet står det inte mycket bättre till, Cal valde kronan före Mare, och är återigen förlovad med Evangeline. Mare valde i och för sig inte Cal heller, utan kampen mot förtrycket mot de röda.

Maven å sin sida gifte sig med Lakelands prinsessa Iris och har i dem en kraftfull allierad, och han lyckas även skapa en allians med prinsen av Piedmont.
Upplagt för strid, ja. Och mycket strider blir det, men även mycket diplomati, skapande av allianser som sedan förråds och många egna agendor vilket gör boken spännande och lättläst trots digra 662 sidor på engelska. De många starka kvinnliga huvudpersonerna väcks till liv genom de ibland riktigt roliga kapitlen. Historien berättas framför allt genom Mares, Farleys, Evangelines och Iris perspektiv. Då och då får läsaren också följa Cal och Mavens perspektiv.
Jag är ledsen för att serien är slut, fast slutet är inte solklart, så kanske kommer det en avslutande bok.  Victoria har även skrivit två noveller som utspelar sig före den fösta boken som är samlade i en volym, Cruel crown.

Billie, tredje gången gillt?

Billie, tredje gången gillt?

Kommentarer 0 kommentarer

Tredje (och sista?) boken om Billie landade i min hand igår. Nu har jag läst ut den.
Lilla kloka Billie som verkligen vill förstå varför folk gör som de gör, fast de uppenbarligen inte vill. Varför vara tillsammans när man vill vara ensam, varför hålla inne med saker man egentligen skulle vilja säga, varför göra som andra när man vill göra på sitt eget sätt?

Billie börjar komma tillrätta i sin fosterfamilj, trots att de är så konstiga och gör märkliga saker. De lever så onaturligt kollektivt, trots att ingen i familjen verkar uppskatta det. Gemensamma utflykter som ingen vill åka på. Familjeråd alla pustar ut efter. Regler som alla måste följa trots att det kostar på. Och Billie själv som till slut måste erkänna att hon är kär i Douglas, men vad innebär det egentligen att bli ihop? Kan de inte bara vara kära i varandra och fortsätta hänga med varandra och andra. Måste man berätta för alla att man är ihop? Måste man göra allt tillsammans från och med nu?Billie försöker förtvivlat jämka ihop sin hjärna och sitt hjärta, hennes behov av att vara sin alldeles egna självständiga person med längtan efter Douglas, men hur hon gör verkar någon förvänta sig något annat och bli sur.
Billie ser Alvars konstnärliga talang och vill så innerligt gärna att andra ska se vad hon ser att hon inte riktigt funderar på vad Alvar tycker. Och så gör hon det mot honom som hon aldrig skulle acceptera att någon annan gör mot henne – bestämmer, styr, pushar för hårt. Alvar drar sig undan och Billie inser försent vad hon gjort. Hur kan hon reparera skadan när han bara försvinner iväg och inte vill prata.
 Och mitt i allt bestämmer sig plötsligt fosterföräldrarna Mange och Petra för att de behöver luft. De ska inte skiljas, absolut inte. De behöver bara lite utrymme för sig själva, Petra för att skriva och Mange för att plugga, säger de. De skaffar en lägenhet där de bor växelvis, medan barnen bor kvar i huset.
Jag blir inte så förvånad över händelseutvecklingen i den här boken. På något sätt kändes det som enda utvägen, men jag gillar hur det beskrivs genom Billies ögon. Hennes på samma gång mogna och oskuldsfulla blick på allt som händer omkring henne. Hur hon kräver svar på sina aldrig sinande frågor, samtidigt som hon inser hur svårt det är att verkligen vara fullkomligt ärlig hela tiden själv. Det jag saknar i den här boken, speciellt om det är den sista, är Tea. Den ensamma och olyckliga lillasystern som tillbringar kvällarna på sitt rum med sin misslyckade sminkvlogg. Hon dyker upp här och där med sina suckar och sitt missnöje över familjegemenskapen, men jag får inte veta mer om henne. Hur gick det med konflikterna med kompisarna i skolan från förra boken. Försvann de bara? Hur tar hon det här med föräldrarnas växelboende? Vad vill hon?
Jag fortsätter att gilla Billie, hennes styrka och rättframhet. Och om nu detta var den sista boken om Billie så har jag ett litet önskemål till Sara Kadefors. Kan du inte skriva en novellsamling där Alvar, Tea, Mange, Petra, Evin och Douglas får komma till tals. Kanske Billies mamma också. Det hade jag velat läsa!
Vi har skrivit om de första två böckerna på bloggen också. Läs Marias text om Billie – Avgång 9:42 och min om Billie – Du är bäst.
Alla suger och det är ingens fel

Alla suger och det är ingens fel

Kommentarer 0 kommentarer

Det var först är jag läst ut boken som jag insåg att författaren själv var typ jämngammal med sin huvudperson. Jag blev omedelbart sjukt imponerad (och liiite avis…) (Fast det skulle jag ju aldrig avslöja!)

Ebba Hyltmark har skrivit en träffsäker bok om att gå i nian och längta vidare. Nu är det visserligen 21 år sedan jag själv gick och hatade min högstadieskola och önskade mig vart som helst som inte var denna smutsgula tegellänga, med nedklottrade skåp och slitna plastmattor på golven, men jag kan fortfarande minnas känslan av att vilja mer, vilja annat, vilja bort.
Li har bara en vårtermin kvar innan hon tänker ta sitt pick och pack och flytta till Stockholm. Hon har redan siktet inställt på MIT i London efter gymnasiet och för att ha skuggan av en chans att komma in där krävs den allra bästa gymnasieskolan. Och den har hon spanat in under en resa till huvudstaden. Det finns inget som håller henne kvar i staden där hon bor, hon har inga jämnåriga vänner, hennes 6-åriga lillasyster är ett monster och föräldrarna är fejk. Bara att åka med andra ord. Så träffar hon Sigvard, en 69-årig änkling som bor i en liten stuga i utkanten av staden. Sigvard är lika klok som Yoda och behandlar henne som en jämbördig. Sigvard och hon pratar om allt. Hon berättar som sina drömmar, han om sorgen efter sin döda hustru och dottern som reste iväg och sällan kommer och hälsar på. Tillsammans öppnar de upp sig lite mot världen och tar små steg mot framtiden. Li börjar faktiskt prata lite med några på skolan och Sigvard gör sig kvitt gamla saker som håller honom fast i det förgångna.
 
En dag börjar Max i Lis klass. Han dyker upp på mattelektionen, med ett överlägset leende på läpparna och intensiva svarta ögon. Li kan inte värja sig. Hon blir hopplöst förälskad och allt som hon har planerat känns inte längre lika självklart. Tillsammans med Max kan Li vara tyst eller prata, det kvittar, hon får ett behov av att vara nära som aldrig varit hennes grej och det är plötsligt uthärdligt i skolan. Li vägrar lyssna när Olivia, Lis 9-åriga kompis, och hennes föräldrar uttrycker misstro och skepsis mot Max. Han är ju perfekt, vad skulle kunna gå fel?
Li drar in mig i sin värld och håller mig kvar där tills jag läst klart boken. Och detta även om jag själv förmodligen är en av de där hopplösa vuxna som inte fattar någonting och som Li inte hade gillat. Längst bak i boken står Lis instagramnamn och när jag går in och kollar på hennes konto står det mycket riktigt som presentation “Tycker förmodligen inte om dig :)”. Så ok, jag låter dig vara ifred. Men du kan inte hindra mig från att gilla dig skarpt ändå, Li. Och önska mig själv lite av din drivkraft.
Kärleken känner inga gränser

Kärleken känner inga gränser

Kommentarer 0 kommentarer

Max Velthuijs är en av mina favoritförfattare när det gäller bilderböcker. Hans böcker om Grodan är på mitt i prick, och går att använda med elever långt upp i åldrarna! Idag på Alla hjärtans dag så passar Grodan och Kärleken jättebra

Bildresultat för groda och kärleken
Grodan känner sig konstig, han är varm och kall om vartannat och hjärtat dunkar dunk-dunk. han blir lite orolig och går hem till Haren för att få råd. Haren slår upp symtomen i sin bok och konstaterar att Grodan är KÄR! Grodan blir så glad att han nästan flyger hem. När Grisen undrar vem han är kär i så vet han precis, det är den snälla, söta och underbara ankan! Grisen invänder genast, att det går ju inte, hon är vit och Grodan är grön, men Grodan bryr sig inte alls om sådana petitesser. 
Men hur ska han få Ankan att förstå?
Han målar en bild, men vågar inte lämna den öppet, utan sticker den under dörren till Ankans hus, han plockar blommor som han lägger på trappan osv. Ju längre tiden går, ju sämre mår Grodan. 
Ankan å sin sida undrar såklart vem det är som ger henne så fina presenter.
Till sist står inte Grodan ut längre, han bestämmer sig för att bli bästa Grodan i höjdhopp, då måste väl Ankan förstå?!
Han övar och övar, hoppar högre och högre och Ankan oroar sig för att Grodan ska skada sig. En fredag händer det, Grodan ramlar och skadar sig, men då är Ankan där och tar hand om honom och äntligen vågar de berätta att de tycker om varann!!!!
En grön och en vit, Kärleken känner inga gränser!
En av mina lärare läste boken idag för en femma. Eleverna fick efter läsningen skriva kärleksbrev, pojkarna från Grodan till Ankan och flickorna från Ankan till Grodan. Han berättade att han eleverna skrivit massor av fina brev! Imorgon delas alla breven ut. Åh så spännande!  Jag skulle så gärna vilja läsa dem!
Krig och kärlek

Krig och kärlek

Kommentarer 0 kommentarer
Förra året på Alla hjärtans dag skrev jag om en tonårsfavorit som fortfarande håller, En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Idag tänker jag göra det igen. Även denna historisk och förlagd till andra världskriget. Men i Molnfri bombnatt får vi möta tyska Hedwig, dotter till socialdemokratiska föräldrar. Socialdemokratin förbjöds när nazizterna kom till makten och i och med detta fängslas pappan. Hedwig har sedan barnsben gått på Hitlerjugends möten, i ett försök att rädda sin pappa, men har med åren blivit övertygad nazist. När hon är 17 år möter hon SS-mannen Wilhelm och blir nästan omedelbart förälskad. Hon som är så alldaglig, lång och utan kurvor, kan inte förstå vad denna stiliga man ser hos henne. Mot Hedwigs mammas vilja inleder de ett förhållande och Wilhelm intygar att han inte bryr sig om att hennes far är landsförrädare – det är ju vad Hedwig tror som är av betydelse.
Hedwig och Wilhelm förlovar sig och får en dotter, men krigets verklighet tvingar isär dem. Hedwig blir arresterad och hamnar i koncentrationsläger på grund av ett misstag och under tiden bombas Hedwigs hemstad sönder och samman.
Kriget förändrar både Hedwig och Wilhelm mycket. Hedwig hoppas att de, trots allt de gått genom, ska kunna bygga vidare på sin relation, men Wilhelm inser vad som väntar efter rättegången och klarar inte av att leva med vad han gjort.
Efter kriget åker Hedwig till Sverige där hon träffar Evert. Evert är brinnande socialdemokrat och ser livet i svart och vitt, ont och gott. Han kan inte tro att Hedwig någonsin varit nazist, därför har Hedwig heller aldrig kunnat berätta allt för honom. Men nu är Evert död sedan många år, och nazisterna marscherar genom Stockholms gator. Det är dags att berätta hela sanningen.
Molnfri bombnatt är en fantastisk kärlekshistoria, men ännu mer är det en fantastisk berättelse om identitet och att våga erkänna sina fel och brister, både inför sig själv och inför andra. Det handlar om att vi blir vilka vi är genom en mängd slumpar och sammanträffanden, olika sidor mejslas fram genom vilka människor vi möter och de händelser vi är med om, men en del av vår innersta personlighet kommer alltid att finnas där och komma fram när den får chansen.
Boken kanske passar bäst från gymnasiet och uppåt, men kan säkert läsas från åttan av starka läsare. Jag hoppas att många gör det.
Gillar – inte en hyllning

Gillar – inte en hyllning

Kommentarer 0 kommentarer

Ganska ofta får jag frågor om korta berättelser om olika saker. Något att ta till när det finns en stund över, som bara tar 5-10 minuter att läsa. Kanske var det därför jag (som enda skolbibliotekarie i kommunen) nappade på boken Gillar, korta berättelser om kärlek. Boken är en antologi med texter av, för mig, okända författare och utgiven på okänt förlag. Tyvärr märks det.

Det handlar om all möjlig sorts kärlek; kärlek till en hund, till en farmor, till en bonussyster, till en hobby, till en vän och naturligtvis också till den en är kär i. Jag tycker om att de breddar konceptet kärlek. En del berättelser utspelar sig i ett tydligt nu, medan andra känns som en äldre person som beskriver hur något var när hen var ung. Blandningen är intressant, det blir aldrig enformigt och en del av texterna är faktiskt bra. Men det är slarvigt korrekturläst. I någon berättelse börjar det med en farmor. Plötsligt blir det mormor i en halv sida för att sedan åter bli en farmor. Sånt är ju bara rätt och slätt dåligt och oprofessionellt. En del texter är tråkiga. De känns mer som någons hågkomster från barndomen, berättade rakt upp och ner utan någon sorts plan eller syfte. Eller litterär ambition.
Men som sagt, det finns också bra berättelser i boken och jag kommer definitivt rekommendera den för de där lärarna som behöver något snabbt att ta till. Men jag kommer också starkt rekommendera dem att läsa berättelsen noga själv först så att de vet att de gillar den.
Julkalender Lucka 11- Våra kemiska hjärtan

Julkalender Lucka 11- Våra kemiska hjärtan

Kommentarer 0 kommentarer
Våra kemiska hjärtan
Oj, vad den beskriver den den första riktigt stora förälskelsen på ett trovärdigt sätt. Det kanske låter avskräckande för några, men jag hoppas på det motsatta. Det är inte beskrivning om att gå på rosa moln, utan tvärtom. Kärleken river, sliter och känns inte så bra större delen av den vakna tiden. Det är inte heller en kärlek som uppstår vid första ögonkastet utan något som växer fram. 
Huvudpersonen är Henry Page. Han är en obotlig romantiker, men har faktiskt aldrig varit riktigt kär. Tills han möter Grace Town. Hon haltar in i hans liv med käpp  klädd i för stora pojkkläder. Vem är hon egentligen? Duscha verkar inte stå så högt i kurs för henne, men ändå- det är något med den här personen som drar och lockar. 
Det är verkligen en lite annorlunda kärlekshistoria, ta dig gärna tid att läsa den. Snart stundar ett långt och skönt jullov och kanske vill du ha sällskap av en riktigt bra bok?
Författarinnan heter Krystal Sutherland och det är hennes debutbok. Boken har fått stor uppmärksamhet och kommer även att filmatiseras. Det är ingen mindre än Jessica Schiefauers som översatt den svenska. Hon har bland skrivit den kritikerrosade ungdomsboken När hundarna kommer. 
Julkalender Lucka 4 – Den kallaste flickan i Coldtown

Julkalender Lucka 4 – Den kallaste flickan i Coldtown

Kommentarer 0 kommentarer

Jag är mycket förtjust i författaren Holly Black och kastade mig över hennes senaste bok ”Den kallaste flickan i Coldtown”. 

Den kallaste flickan i ColdtownEn vampyrepidemi har brutit ut i världen och för att försöka minska och begränsa smittan så har det bildats Coldtowns, en typ av reservat, där smittade och fullblivna vampyrer får bo. Ett bekymmer är, att när staketen och murarna byggdes så blev en del friska människor kvar på insidan, samtidigt som en del som verkligen vill bli vampyrer inte kommer in.
Smittan sprids genom att en vampyr biter dig, då blir du kall. Smittan kan läka ut på 88 dagar OM du inte dricker människoblod. Dricker du människoblod så dör du och återföds som vampyr. Problemet är att överleva de 88 dagarna…

Berättelsens huvudperson Tana vaknar upp efter att ha varit på fest och upptäcker att någon brutit mot  regeln att aldrig öppna fönster eller dörrar på natten. Alla på festen är döda, utom hon och hennes fd pojkvän Aidan. Han ligger fastbunden i en säng, biten och således kanske smittad, och bredvid honom så sitter en vampyr fastbunden. Efter att ha förstått att vampyrerna är kvar i huset så befriar Tana först Aidan och sedan av någon outgrundlig anledning vampyren, som heter Gavriel. Under flykten blir hon riven eller biten av en av vampyrerna, och hon inser att deras enda hopp är att ta sig till Coldtown. Där kan hon i ”lugn och ro” se om hon blivit smittad och i så fall läka ut infektionen. Problemet är att det är nästan omöjligt att ta sig ut från Coldtown när en väl kommit in… Nu visar det sig att Gavriel kan vara användbar.

Lars är lol

Lars är lol

Kommentarer 0 kommentarer

Det kommer då och då underbara böcker från vårt rika grannland i väster och nu har det hänt igen. Iben Akerlie, som är skådespelare, debuterade förra året med Lars er lol och det blev det årets mest sålda norska barnbok. Jag kan förstå varför!

Amanda har sett fram emot att börja sexan för hennes klass ska vara faddrar åt de nya eleverna på skolan. Men Amanda får veta att hon inte ska bli fadder åt en gullig försteklassare utan åt en ny elev som ska gå i  hennes klass. En kille som heter Lars och som har Downs syndrom. Amanda känner sig inte alls hedrad, som hennes lärare verkar tycka att hon ska, utan oroar sig mer för vad alla andra ska tycka. Tänk om han hänger efter henne hela tiden. Tänk om han dreglar, beter sig konstigt och att hans beteende smittar av sig på hennes, redan lite låga, sociala status.
Amanda har visserligen kompisar. Sari, som känner henne utan och innan, och så Kay. Men i klassen finns också Adam som Amanda drömt om i två år, men aldrig riktigt vågar prata med och alltid får något slags paralyseringstillstånd när hon kommer i närheten av. Och så dessutom Amandas gamla kompis Anna, som hon också vill imponera på.
Men när Lars börjar visar det sig att han är ganska lugn. Anna och hennes kompis Christina fnittrar visserligen hysteriskt när han ska presentera sig, men det gör de alltid. Och redan en av de första dagarna följer Amanda med Lars hem och inser att det finns en massa sätt att umgås på. De utvecklar en alldeles egen relation och även om de inte umgås så mycket i skolan så är de riktigt goda vänner. Ända tills det visar sig att Anna och Christina har startat en blogg som heter retardmuch där de lägger upp inte så smickrande bilder på sina klasskompisar och andra, men mest av allt på Lars. Amanda vet ju vad hon borde göra, men när hon får veta att de tagit bilder på henne väljer hon att rädda sitt egen skinn, framför att göra det hon egentligen vet är rätt. Hon får Anna att radera bilderna på Amanda, men det är till ett oväntat högt pris. Inte bara Lars slutar prata med henne. Alla i klassen fryser ut henne och värst av allt, Sari slutar prata med henne. Amanda inser att det är väldigt svårt att få förlåtelse från andra, men ännu svårare att förlåta sig själv.

Trots att jag verkligen gillar den här boken och att det finns massor att prata om när de läses högt i en klass så irriterar jag mig på att all skuld hamnar hos Amanda. Det är inte hon som startat sidan och skriver fruktansvärda kommentarer till bilderna, ändå är det hon som får bära all skuld. Anna och Christina verkar komma extremt lindrigt undan, och de lär sig heller inget av det som hände. Jag har svårt att se att något sådant verkligen får passera utan en rejäl insats från skolan. Men om jag bortser från det så är det en väldigt läsvärd bok. Den hade passat utmärkt in i högläsningstemat som vi hade på Ljungen och Lacka i början av hösten, men vi kan ju återkomma till det ett annat år.