Biblioteksbubbel

Om faktaboken, som eftersatt kunskapskälla.

Under LitteraLund, Sveriges största barn-och ungdomslitteraturfestival, tyckte jag att ett av de mest intressanta föredragen var diskussionen mellan författarna Bengt Erik Engholm och Sara Sheppard. De slog ett slag för faktaboken, som kunskaps och glädjekälla.

“Faktaboken är eftersatt som kunskapskälla i skolan, istället söker många elever okritiskt på nätet.”Detta menar nätverket GLÄFS , Gruppen för Läsning av Facklitteratur i Skolan, där bl a Bengt Erik Engholm ingår.

Bengt Erik och Sara berättar hur processen går till, när en ny faktabok får liv. Hur väljer man ämnen t ex?Jo utifrån nyfikenhet. Allt de skrivit har kommit till utav intresse och nyfikenhet. Därför har det blivit så många olika böcker för Bengt Erik. Han senaste bok handlar om korpar och andra böcker har handlat om fakirer, havsvidunder och snor, för att bara nämna några.

Sara blev inspirerad av en utställning om dinosaurier, där hon kände att det var hon och femåringarna, som ställde frågor. Senare blev det boken Dino Deluxe. Sara har också skrivit om hajar och mystiska platser på jorden. Dessutom illustrerar hon sina böcker själv.

Som faktaboksförfattare bevakar man forskning, söker fakta, väljer ut material ur källorna. Sättet att arbeta med en faktabok kan med fördel användas även i skolan, då man arbetar med en faktatext.

Läsningen är ju inte fokuserad enbart till ämnet svenska, utan läsa bör man göra i alla ämnen.

Underskatta inte kraften i att läsa en faktabok!

Förra veckan skrev jag ett inlägg om den holländska författaren Anna Woltz bok Hajtänder, här på bloggen.

Innan hade jag läst Alaska, men det var flera år sedan och Hajtänder fick mig att återupptäcka Anna Woltz På LitteraLund i tisdags hade jag och många andra åhörare lyckan att få höra Anna själv berätta om sitt författarskap.

Anna “lässtrejkade” i ett år, när hon var sex och precis börjat skolan. Hon tyckte att alla böcker var för korta och för enkla. Varför skulle andra bestämma hur böckerna skulle vara tänkte Anna och började skriva böcker själv vid tolv års ålder. När hon var tjugo, kom första boken ut.

I Annas böcker finns alltid någon form av drama eller problem, men detta drama placeras ofta i ett äventyr och det finns alltid mycket humor i böckerna. Den här kombinationen gör att böckerna får ett psykologiskt djup. i böckerna vill Anna skriva, så att vi förstår varför personerna handlar som de gör. Personerna i hennes böcker är ofta ovanligt komplexa för att vara personer i barnböcker.

Anna gör alltid mycket research innan hon ger ut en bok. I boken Alaska har en av huvudpersonerna epilepsi och Anna tog först reda på “allt” om sjukdomen innan hon började skriva boken.

Det var mycket fascinerande att höra Anna berätta om hur hon arbetar med språket i sina böcker.Hon skriver om sina textstycken upp till hundra gånger ibland och hon måste alltid ha ett kapitel fullständigt klart, innan hon skriver vidare på nästa. Detta gör att hennes prosa blir tät och poetisk.Hon är också väldigt noga med att elvaåringarna, som är den ålder hon oftast skriver om, verkligen skall låta som elvaåringar, med rätt ordval.

I sina böcker beskriver hon ofta rädsla, beskrivet ur två olika synvinklar. Rädsla innanför och rädsla utanför personerna och hur de kämpar för att bemästra rädslan på olika sätt. I Annas berättelser måste också alltid finnas hopp, det finns trots allt, alltid en möjlighet att livet blir fantastiskt!

Av sina drygt tjugo böcker har tre stycken hittills översatts till svenska, nämligen Alaska, Gips och Hajtänder. Alla tre utmärkta högläsningsböcker för fyran till sexan.

I morgon skall Atlantas mamma, efter sju månader, få reda på om hon blivit frisk från sin cancersjukdom. Men först måste Atlanta cykla runt hela IJsselmeer, den stora sjön, 360 kilometer på ett dygn. Till sina föräldrar har hon sagt att hon skall sova över hos en kompis.

I första backen krockar hon med Finley, som är på väg på sin cykel framför henne på cykelbanan. Finley är på väg , på en mer planlös cykeltur, bort hemifrån, eftersom hans mamma sagt att hon ångrar att hon fött honom.

Otur att de krockar och att Atlanta nu måste dela sin matsäck med Finley eller är det kanske tur att de träffar varandra. Båda två är på flykt från något och tillsammans blir det mindre svårt att försöka ta sig runt hela IJsselmeer.

Båda två är rädda att förlora sina mammor och kanske tänker Atlanta, kan det hjälpa om hon lyckas ta sig runt hela sjön på ett dygn. Kanske kan hon blidka ödet genom det egentligen omöjliga uppdraget, på cykel i det holländska platta landskapet, med sina fördämningsvallar och sina raka mot eller medvind.

Finley har i ilskan tagit med sig ett par hajtänder, lyckobringande , anser hans mamma och nu har Finley tagit med dem och hans mamma kommer att sakna dem, när hon skall köra upp.

Rätt åt henne tänker Finley och ger hajtänderna till Atlanta istället. Atlanta är definitivt mer värd att ha dem än hans mamma, som ändå inte vill ha honom.

Den här tunna lilla boken av Anna Woltz, känns i hjärtat , när du läser den. Fylld av vänskap, kärlek, sorg, ilska och kamp. Anna Woltz har även skrivit Alaska och Gips.

Måndagen fjärde april var det dags för Fantasyworkshop, med författaren Charlotte Cederlund på

Dösjebroskolan. Hon träffade fjärdeklassarna och berättade hur hon började sin författarbana. “Jag skrev och ritade skrivhäftena fulla när jag gick i lågstadiet” “Men tror ni att jag var ett barn, som hade lätt att lära mig läsa?”, frågade Charlotte. “Nej jag hade ganska svårt med det, men jag hade så mycket berättelser i huvudet och så mycket fantasi att jag skrev ändå, även om det blev mycket fel i början.”

Charlotte berättar att hon har två yrken, vilket många författare har förövrigt. Hon är både brandingenjör och författare. Charlotte har skrivit mest inom genren fantasy och hon berättar om serien Bråfalls hemlighet för klassen. Inspiration till den serien har Charlotte fått ifrån en verklig plats, en gammal nedlagd gruva i Dalarna.

Sedan är det dags för eleverna att skriva. De får i uppgift att välja ett av tre väsen. Beskriva det. Välja en plats och beskriva den och skriva en kort historia om sitt väsen. Charlotte har förmågan att inspirera, så eleverna kommer snart igång.

Idag 6/4 besöker Charlotte Annelundskolan i Kävlinge.

Gå gärna in på Charlottes webbplats och läs mer: charlottecederlund.se

Tycker du om djur, natur och äventyr? Då skall du läsa första delen i serien Stormseglarna av Jen Marlin och Izzy Burton.

Sofia och Max bor i Starry Bay och är nere och leker i hamnen, där Max farfar har sin båt. I sin lek hamnar de i skogen, som är ett mangroveträsk. Nerkilad bland rötterna i träsket ligger en stor gammal båt halvt begravd. Både Max och Sofia, tycker att det är jättespännande att kliva ombord, trots att delar av trappan saknas och skrovet har hål. När Max tar tag i ratten börjar båten att snurra, fortare och fortare. Plötsligt blir det stilla. På något sätt hade han och Sofia lämnat Starry Bay och hamnat i ett lugnt och grönskimrande hav, där de sakta guppar framåt. Båten, som förut varit sliten och trasig är nu hel och nymålad. Namnet Stormsegel är målat längs sidan. När de tittar ut genom kajutafönstret ser de ett band av gröna, bergiga öar genom fönstret. De har hamnat på Hawaii.

När de hoppar i vattnet för att simma, får de sällskap av en mörk skugga, en stor havssköldpadda.

På stranden hittar de en liten sköldpaddsunge, som febrilt försöker ta sig ner till vattnet. Men varför är det bara en sköldpaddsunge? De träffar på Sofia, en flicka i deras ålder, som verkar veta väldigt mycket om sköldpaddor. Hon berättar att ljuset ifrån hotellen längs stranden förvirrar sköldpaddsungarna, så att de har svårt att hitta vattnet. Därför är det så många sköldpaddsungar som dör. Hur skall de göra för att hjälpa sköldpaddorna? Plötsligt får Sofia en idé!

Räven och kaninen är ett udda vänskapspar, kan man tycka, men de har trots sina olikheter, väldigt roligt tillsammans. I den andra delen av den tecknade serien, av författaren och tecknaren Beth Ferry, hittar de på många olika saker tillsammans.

De går på tivoli och är med i en bubbelgumstävling, vilket gör att Räven får skaffa en ny frisyr. Flamingon, som är frisör råkar klippa lite för mycket och Räven vill inte gå med ut på lekplatsen, eftersom han skäms.

Men Kaninen och Ugglan övertalar honom. Räven och Kaninen gungar jättehögt och Ugglan behöver inte ens en gunga att gunga i. Det räcker att han flyger lite fram och tillbaka.

Läs den här mysiga tecknade serien, med bilder i glada färger och tänk på att det inte gör något om ni är olika, ni kan vara vänner ändå. 7-9 år.

I månaden december har vi nog alla lite “tomtar på loftet” och det blir också månadens tema här på bloggen.

I boken Kattvännen av Malin Eriksson Sjögård, kommer vi “kattvännen” Ove inpå livet. Ove äger 42 katter och

är själv en ganska liten och rynkig gubbe, som bor granne med Lo, som precis flyttat till byn. Ove hatar choklad, pratar konstigt och luktar mossa. Är han verkligen en människogubbe? Han verkar ha magiska krafter dessutom. Oves “riktiga” familj bor i skogen och en dag tar han med Lo dit. Oves familj är inte alls speciellt vänlig. De är ett gäng små gubbar med långa gråa skägg och pliriga ögon. Vilka är de egentligen?

---

Visste du att det finns besvärliga gäng med små tomtar och vättar, som stryker omkring i städerna?

Att de har hemliga krogar och källarlokaler, där varje normalväxt människa skulle slå huvudet i taket? Nej, då kanske du inte heller vet att det finns väktare utsedda att se till att dessa små varelser sköter sig, inte blir sedda av människor och även för att ta meddelanden mellan de olika världarna. Tilda Modigh är femton år och väktare. Hon har ärvt yrket av sin mormor. Nu har skolans källare blivit invaderad av jordvättar, Tilda har fullt upp och hon får inte ta hjälp utav någon, eftersom hennes uppdrag är strängt hemligt. Men först måste hon ta itu med ett gäng besvärliga tomtar, som envisas med att supa sig fulla hela tiden. En spännande och humoristisk urban fantasy , full av nordisk folktro. Passar dig från 12-15 år. Författare är Elin Säfström.

Här kan du läsa om gårdstomten i nordisk folktro:

https://kulturminnet.wordpress.com/2020/03/09/nordisk-folktro-del-24-gardstomten/

Till sist tv serien “Tomtar på loftet” eller “Nissene på låven”, som den egentligen heter, eftersom det är en norsk serie, som sändes, som adventskalender 2001 i Norge. Den är en parodi på alla de dokusåpor, som börjat sändas då.

https://www.youtube-nocookie.com/embed/OthC9Xqlujk?controls=0