Vem är det egentligen som bor tillsammans med oss människor i vårt hus eller lägenhet? Vem har ni hemma hos er?
Innan sommarlovet hittades några spindlar precis framför disken på biblioteket. Några elever, som var här just då, kom att börja prata om att de sett exakt likadana spindlar hemma hos sig. En annan berättade att de inte sett spindlar hos sig, men däremot många flugor för de hade ofta öppna fönster. Detta fick mig att tänka på en bok jag hade läst men ännu inte hade köpt in till just mitt skolbibliotek, nämligen Vi som bor hos oss.
Det är en nyare bilderbok av Anna Bengtsson. Den går igenom vilka djur, insekter och kryp som kan tänkas finnas, sida vid sida, med oss i hemma där vi bor. Det kan vara en nyckelpiga som råkat flyga in, flugor som kommit in genom ett öppet fönster och inte hittar ut igen, men det kan också vara små möss som tycker att vår vind är ett spännande tillhåll. Alla har vi nog dessutom mött på både och tre spindlar när vi suttit och läst eller tittat på TV. Vi behöver inte tycka om dessa varelser, men de är oavsett där runt omkring och med oss.
Titel: Vi som bor hos oss Författare: Anna Bengtsson Förlag: Alfabeta, 2024 32 sidor, 3-6 år
Jag älskar bilderböcker, eller bilder överlag? Eller; hur text och bild funkar ihop? Jag tycker i alla fall att vi kan läsa bilderböcker genom hela livet. De är lite som poesi. Dessa böcker är nya i skolbiblioteken på Ljungen- och Lackalängaskolan.
Det går bra nu av Eva Jacobson är en söt historia om Mosse och Pim. De funderar på vad de ska hitta på idag, kanske gå ”hitan och ditan”? Kanske fram och tillbaka? De tänker ta fika med men ingen tårta eftersom pengarna är slut. Det blir skorpor! De går och går men båda tycker det är förfärligt långt! Är vi inte framme snart? Faktiskt har båda skoskav också, de stannar och fikar och funderar över att det är så dyrt att köpa nya skor, men de måste ju. Så här kan vi ju inte ha det? De sätter på sig skorna efter fikat och börjar gå. Men då känns det plötsligt bättre!? (Kanske de hade råkat ta fel skor?) Då behöver de ju inte köpa nya skor?! Mosse och Pim tycker att om de nu tjänat pengar, på att inte köpa nya skor. Då kan de väl unna sig; TÅRTA! Och tårta är faktiskt godare än skor!
I Berget av Rebecca Gugger och Simon Röthlisberger får vi träffa några olika djur. Björnen, Bläckfisken, Myran och några till har en speciell relation till Berget. De tycker alla att just de har rätt och alla andra har fel. Björnen säger att det är skogigt, grönt och trädigt! men Bläckfisken menar att Berget är vått! Fullt av fisk, färger och vatten. Myran tycker det är dumheter för det var ju myrorna som faktiskt byggde Berget! Vilket ståhej det blir när alla tycker olika! men Flyttfågeln, som nog sett ett och annat, undrar om de faktiskt varit uppe på Berget någon gång och sett med egna ögon? Nu blir det tyst!
Alla smider i hemlighet planer om att hinna först upp till toppen för att bevisa för de andra. Vem får rätt tror du?
Här är alla andra av Mimi Åkesson och Linda Bodestam. Villervalla av färger och fantastiska människor, djur och hmm monster? Här är alla andra än dem som är jag, och du? Roliga bilder till rolig text men också drömmigt och djupt. Vi skrattar och pekar när vi läser och tittar, ibland blir vi stilla. På ena sidan möter vi alla som har glasögon och på andra sidan får vi se de som behöver glasögon. Till exempel han som är på väg mot Städskrubben istället för Omklädningsrummet eller hen som ser en krokodil men säger ”Åhh, en tax! Jag som älskar taxar!”. Vi får träffa de som är påväg och; alla andra. Alla som pratar ett språk och; alla som har ett annat språk. Alla skrattiga och arga. Både de som längtar till helgen och de som längtar till efter helgen. Fyndigt, klurigt, allvar och skoj!
Hur vet man att en hund av Naima Chahboun och Joanna Hellgren är en filosofisk och poetisk bok. Vi följer med två barn som rör sig genom stan, de klättrar, springer och snirklar. Framförallt pratar de, om allt mellan himmel och jord. De ställer många frågor, de fantiserar i svaret och leker. Vidare. Hur vet man till exempel att en hund är en hund? Alltså på riktigt, vem bestämde från början att en hund är en hund. Att det heter hund?! Eller en mamma? Vad är det? Mamman skäller ofta men hon är ingen hund ju? Och visst blir du väl lite sugen på fnissbullar med potatismys? Det kan man få i bilderbokens värld, för vad är vad och varför? Kan man fråga sig… i oändlighet… För är boken slut när den är slut? Vad är ens ett slut?
Mina Tantkompisar av Ester Roxberg och Nathalie Ruejas Jonson handlar om Elis. Elis har massor av kompisar, hela gatan full! Pappa tycker att Elis kan leka i kojan och med den coola och snabba lådbilen men Elis älskar mest sina tantkompisar. Varje tantkompis har något speciellt och unikt. Någon är busig en annan är lite rädd. Elis favorit är lugn och go, hon heter Elsa. Hos Elsa kan Elis bara vara.
Men så en dag när Elis knackar på är Elsa inte kvar. Det är mycket sorgligt att förlora en kär vän. Hur kan man bara lämna så?
In i Elsas hus flyttar det snart en ny person. Det är jobbigt men också lite spännande… Om sorg och hur livet kan smyga vidare ändå.
Mina tantkompisar Ester Roxberg Rabén&Sjögren 32 sidor Hcf, Bilderbok
Farbröder av Teresa Glad
Glad har intervjuat riktiga farbröder för denna bok. I små glimtar och samspelande bilder får vi följa dessa farbröder genom livets snåriga skogar. Ibland blir det riktigt hemskt och ibland blir det vackert och kul. Så är ju livet, för oss alla. Om drömmar hos den lilla människan, om hur en farbror faktiskt kan minnas och sakna sin barndom, om hur en annan kan behöva gråta mycket mer än du kanske tror att farbröder gör. Och hur en annan farbror också kan vilja vara en tant. En bok att läsa och fundera över tillsammans, om livets stora frågor.
Tänk att alla vuxna faktiskt har varit ett barn.
Farbröder Teresa Glad Natur&Kultur Läsålder 9-12 år
Texten är skriven av Fumiko Takeshita och de underbara illustrationerna är gjorda av Naoko Machida.
En katt går runt på gatorna någonstans i Tokyo. Katten har ingen ägare, inget hem och den har aldrig fått något namn. Vi får träffa andra katter, de har namn som Leo, Clara och Mini. En bor hos bagaren, en i bokhandeln och en tredje i en låda hos torghandlaren. Alla är personligt och utsökt skildrade på bilderna.
En av kattkompisarna säger till Katten utan namn att den kan gå ut och hitta ett eget namn. Vi följer med när Katten provar olika namn, både roliga och sorgliga. Försvinn eller schas känns inte som ett kul namn väl? Vi får träffa hundar också, de har namn. Till och med blommorna heter ju saker… Stackars lilla katten och regnet det bara öser ner.
Men så kommer tillslut solen och med solen en flicka. Hon kikar in under bänken och säger att kattens ögon ser ut som meloner och katten inser att den nog inte bara saknat ett namn…
Katten som inte hade något namn Fumiko Takeshita Bokförlaget Trasten 34 sidor Hcf, bilderbok
Malin Roca Ahlgren har skrivit två fina bilderböcker om när människans agerande skadar miljön och livsförutsättningarna för olika djur. Judith Balaguero står för de färgrika och tilltalande illustrationerna.
I Naja och Narva får vi träffa 4 åriga Naja, som bor vid Norra Ishavet i Arktis. En dag när familjen är på utflykt så ser de en narval. Det är Narva. Hon och hennes bror hittar inte sina föräldrar, det är för många båtar som för väsen i vattnet. Naja tänker mycket på detta, och får en idé. Undrar om det funkar? Hon bestämmer sig för att försöka!
I boken Linne och Loddi möter vi 5 åriga Linne som bor i den nordiska skogen i Sápmi. Hon, mamma och hunden Manni promenerar i skogen i sällskap med familjens ren Brocko när de hör ett konstigt ljud. Det är hackspetten Loddi. Skogen har avverkats och det blir ont om träd där Loddi kan bo och hitta mat. När skogen avverkas så blir det dessutom ont om renlav till Brocko. Linne tänker att hon behöver hjälpa Loddi och Brocko så de kan leva kvar i skogen. Hon vet precis hur! Kommer det att funka? Hon bestämmer sig för att försöka!
Att skydda våra nordiska gammelskogar är viktigt, liksom att se till att narvalar och andra vattenlevande djur kan kommunicera med varandra. Jag tror att det kommer fler böcker i denna serien.
Båda böckerna fokuserar på att en förändring i världen börjar med en persons idé, och att en aldrig är för liten för att göra skillnad för en bättre framtid. Med det budskapet så kanske fler vågar försöka göra skillnad!
Innan jag började arbeta som bibliotekarie så arbetade jag i drygt 20 år som förskollärare. Många är de gånger när jag och barnen sjungit med i sången om Mamma Mu, läst om Mamma Mu och Kråkan, vippat på rumpan i en ”Vipp på rumpan affär”, följt Dagspökets äventyr i sina försök att skrämma någon och inte bara bli tagen för en filt eller ett par badbyxor. Min förtjusning över Mamma Mu speglades även i min föräldraroll och min dotter har växt upp med henne och Kråkan, vilket resulterade i ett pepparkakshus en jul. Dagspöket kan både hon och jag fortfarande utantill efter att ha lyssnat på cd:n innan läggdags i åratal.
Behöver jag säga att jag verkligen såg fram emot att lyssna på Jujja Wieslander i ett samtal med Kerstin Wixe under LitteraLunds andra dag. Alla mina förväntningar infriades! Ett härligt samtal om lekens betydelse för barn, en del om hur Mamma Mu och Kråkan skapades för radio och en snutt Dagspöke. Han lät precis som jag minns!
dig
Några av oss har kanske inte kvar cdspelaren för att spela upp ljudböcker på, men många av sångerna och böckerna finns tillgängliga på Spotify och Youtube om du vill höra Jujja själv läsa böckerna. Böckerna vänder sig till barn i förskoleåldern, men finns även som pekböcker för yngre barn.
Idde har velat ha en katt så länge, så länge att tillslut sa mamma JA! Men, inte för att hon tyckte det var en jättebra idé, mer för att Idde skulle sluta tjaataaa! Idde vet till exempel att katter har 32 tänder för hon har läst en massa faktaböcker i längtan och väntan på en katt. Allt är nu förberett med matskålar, godis, leksaker och rullar med klisterpapper (för att få bort hår från mammas kläder).
När de ska titta efter en katt på katthemmet, ett hem för katter som ingen ville ha, kommer de en timme förtidigt eftersom Idde inte vill att någon annan hinner före…
Inne på Katthemmet får Idde träffa Balthazar, Sir Mixalot och Gråben de har alla en historia som vi får ta del av. Snart hamnar Idde i ett rum utan katt, är det tomt? Idde böjer sig ner och kikar in i ett litet katthus längst in i rummet, där tittar ett par gula ögon fram. Här bor Hajen säger tanten på Katthemmet. Tanten säger att Hajen inte kommer att komma fram. Men Idde vill gå närmre, hon är nyfiken på katten inne i mörkret…
Spännande och vackert om kattöden och att hitta en vän att tycka om och ta hand om. Jag älskar Ekmans skarpa iakttagelser och illustrationer av verkligheten.
Två bilderböcker av Baek Henna, årets ALMA pristagare.
Magiska godiskulor och En fe på badhuset är två bilderböcker av årets ALMA pristagare Baek Henna, från Sydkorea.
Två mycket speciella böcker, med fantastiska och annorlunda bilder. Jag fick tips om dem, genom att lyssna på förlaget Tranan/Trastens bokpresentation, på BTJ s förlagsdag, nyligen. De har specialiserat sig på översatt skönlitteratur från hela världen.
I Beak Hannas bildvärld kan allting hända. Barnets fantasi om att hitta en vän uppfylls här. I båda böckerna är de två huvudpersonerna ganska ensamma barn. I Magiska godiskulor är pojken/huvudpersonen ensam på skolgården och spelar kula. Det går bra att spela kula själv, men jag skulle behöva några nya kulor, konstaterar han. Men det är inga vanliga kulor pojken köpt, det är godiskulor.
När han äter dem börjar han höra vad både saker-soffan och levande varelser tänker. Hunden säger att han vill bli av med sitt halsband och sedan ”leker och leker de i timmar”. Pappa kommer äntligen hem, men en hel sida i boken fylls av hans tjat. Pojken blir ledsen, ligger i sängen och vill vara olydig, äter godis när han gått och lagt sig. Vem är det som tänker ”jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig” Det är ju pappa.
Till slut finns bara en genomskinlig kula kvar. När han äter den förstår han att någon väntar på honom därute.
I En fe på badhuset går flickan Dukji, med sin mamma till det gamla badhuset. Mamma badar för sig själv och Dukji håller till i kallvattenbassängen och leker. Om hon inte klagar när mamma borstar henne hårt på ryggen, köper mamma en drickyoghurt till henne efteråt. Plötsligt är hon inte ensam i bassängen längre. En gammal gumma tittar upp hur vattnet. Hon är en fe som tappat sina vingar. Var inte rädd, säger hon och berättar en saga för Dukji.
Baek Hannas bilder är en blandning av leranimationer och bildmontage. Helt unika, spännande och underbara!
Av Baek Hanna finns även Molnbullar på svenska. Som Emmi tidigare skrivit om här.
Nu börjar de första beställningarna trilla in här på Skönadalskolan. Både Tussen och jag dök ned i lådan för att se vilka böcker som hade kommit. Det var glädjande besked för hästtokiga, fantasyälskarna och de som vill läsa om fotbollsspelare på engelska.
Tussen tog tag i Pappas långa benav Nadine Brun-Cosme där en pappa ska lämna av sin son på förskolan men det är trubbel med bilen. Sonen undrar hur pappa ska kunna hämta honom, tänk om bilen inte startar? Pappa kommer sedan på flera spännande och roliga sätt han kan hämta sin son. Men tänk om de inte heller funkar?
Jag själv fastnade för dessa två:
”Bara fem minuter till” säger pappa. Han tror inte att fem minuter är lång tid. Men han har fel. Fem minuter är länge.
Pappa har så dålig koll på tiden. En timme är inte alls lång tid när man leker och tio minuter är lång tid om man är hungrig. En fantastisk bilderbok om hur små barn kan uppfatta tiden helt annorlunda från en vuxen men också om relationen mellan en ensamstående pappa och hans barn.
Är poesi och rim om fisar något som saknats i ditt liv? Då kan du vara lugn, Fisens liv är här. Roliga dikter om olika fisars liv skrivna av Malin Klingenberg med grafiska illustrationer av Sanna Mander.
Jag köper inte in speciellt många nya bilderböcker till mina skolor, av den enkla anledningen att pengarna alltid tar slut ändå och att bilderbokslånandet är relativt begränsat. Visst lånar förskoleklassens elever och lärare en del och ibland kommer grupper av barn från de närmaste förskolorna, men det är ändå en ganska liten del av de totala utlånen.
Men när vi med ojämna mellanrum får böcker av kulturrådet via folkbiblioteket, så brukar jag hålla ett litet öga på bilderböckerna och norpa åt mig några stycken för att på så sätt ändå utöka och förnya beståndet.
Nu senast fick jag tre stycken och dessa har jag just läst. Jag hade tänkt testläsa dem på mina barn innan jag skrev om dem, men den ena ungen har snöat in på hästböckerna om Märta och för den andra är det bara kapitelböcker som gäller just nu. Igår läste vi ut första berättelsen om superhjälten Lisa, i Handbok för superhjältar.
Det var framförallt två av de tre jag fastnade för, och kanske båda var mest för bildernas skull. Vargen, ankan & musen är illustrerad av Jon Klassen som även skrivit och illustrerat de underbara hatt-böckerna Jag vill ha min hatt och Det är inte min hatt som vår tidigare medarbetare Magdalena skrev om här på bloggen för länge sedan. Väldigt mycket i Jon Klassens bilder ligger i miner, blickar, och i skillnaden mellan vad texten säger och bilden visar. I Vargen, ankan & musen är bilden mer ett rakt komplement och inte på samma sätt en motsats till texten, men känslan, stämningen, blickarna finns där fortfarande.
Boken handlar om musen som träffar på en varg i skogen. Vargen slukar musen hel och hållen, men när hen kommer ner i magen visar det sig att där redan bor en anka. Ankan har duk på bordet och marmelad till frukostbrödet och ser ut att ha det ganska mysigt. När hen berättar att det faktiskt är bättre i magen än utanför – eftersom hen inte längre behöver vara rädd för att bli uppäten av vargen – så inser musen att det skulle kunna bli riktigt bra. Musen bestämmer sig för att stanna. Men när de firar med dans mår vargen inte alls bra, han gnäller och åmar sig och ankan och musen kommer med goda råd inifrån magen. ”Ät en rejäl bit god ost. Och ett krus vin. Och några bivaxljus.” Fast frågan är om det gör vargens liv så mycket bättre. Men musen och ankan får en riktig fest!
Den andra boken handlar om den lilla tjocka ponnyn Rosabel. Hon är minst av alla hästarna i stallet och hon kan inte hoppa över ett enda av hindren på ridbanan. De andra skrattar åt henne när hon försöker, och misslyckas. Men på nätterna, och ibland även dagtid, så drömmer Rosabel att hon är någon annan. Att hon är den som alla vill följa efter, den alla vill vara eller vara med, att hennes man är fin och blank och att prinsessan ska vilja rida på henne. Rosabel frågar sin mamma varför hon heter Rosabel, när hon inte ör rosa. Hon kanske inte ens gillar rosa!
Men så dyker det upp ett konstigt djur vid ridhuset. Rosabel vet inte vad det är för något och det kanske inte har så stor betydelse. Djuret tar med Rosabel ut från stallet, bort mot skogen, iväg från alla stroppiga storhästar som tycker att de är så mycket mer värda än hon. Det känns skönt att vara fri, att skena över en äng, dricka vatten ur ett vattenfall och sedan upptäcka att det inte bara är mamma Margret som letar efter henne, efter Rosabel, på stallbacken och i hagarna. Oroligt ficklampsljus dansar runt hela stallområdet.
Även här är som sagt bilderna en stor del av upplevelsen. De är mestadels ganska mörka med ett och annat ljust, ofta rosa, uppslag. Den lilla tjocka (”Det är du inte alls. Du är bara lite mullig. Och stark. Som en ponny ska vara.” säger mamman) ponnyn, de uttrycksfulla ögonen och minerna. Och budskapet att du faktiskt inte behöver se ut eller vara som alla andra för att du ska vara viktig. Det är en fin bok.
Jag tror att jag behåller den hemma lite till så kanske jag kan locka åtminstone Märtaläsaren att testa en annan bok någon kväll.
